Jag nämnde i förra bloggposten min avsky för svenskt skådespel. Jag vidhåller att svenska skådisar med ett fåtal undantag faktiskt befinner sig någonstans mellan kassa och mediokra i betyg. Det innebär inte att jag inte kan eller vill se en film med någon av dessa skådisar, nej så illa är det inte, de gör ofta sitt hantverk stabilt iaf. Vi har på samma sätt som vi har få toppar även få riktiga bottennapp. Alla är "ok" med internationell standard. Men väldigt få är lysande.

Vad menar jag med en bra skådis? Det finns två typer av bra skådisar. De som kan spela allt bra, och de som kan spela vissa saker jättebra. Ett exempel på en som kan spela allt bra är Merryl Streep. Ett exempel på en som kan spela en sak bra är Jack Nicholson (knäppa labila typer). Inget alls fel på Jacks fantastiska insats i tex The Shining. Men det är allt han kan spela. Han kan inte spela trevlig normal hemmapappa tex.

En bra skådis måste helst träffa rätt i alla fyra av dessa punkter:

• Skådespelartalang (Förmågan att spela, helst utan att det då syns att det är skådespel)
• Bredd (Kunna spela mer än en typ av roller bra)
• Omdöme (dvs förmågan att välja roller som passar)
• Utstrålning (Faktiskt inte helt oviktigt, vad hade Sean Connery varit utan sin tex)

Mästerskådisar likt Meryl Streep har nästan full pott på alla kategorier ovan. Och skulle hon motförmodan välja fel roll, vilket nog är det vanligaste felet för bra skådisar, så lyser hon ändå. Varför är hon bra? Ja, hon har en kuslig förmåga att kunna återge "vardagsdetaljer" i hur människor rör sig och beter sig. Saker man inte tänker på att man saknar i andra skådisar, förren man verkligen tittar djupt på henne när hon uppträder. Hon är enligt mig världens enda totalt felfria person när det kommer till ren skådespelartalang. Genom alla tider. Det finns inget artificiellt över hennes skådespel alls. Inga "Drrramaaaten"-tendenser alls. Folk (pöbeln) blir ofta imponerade över skådespelare som tar på sig pompösa roller - ärkeskurkar eller härförare. Tex härförare som ska hålla gråtmilda tal till sina soldater innan sista striden. Men snälla nån, det har väldigt föga med skådespelartalang att göra, det har med utstrålning att göra. En såklart viktig punkt, men aldrig viktigare än skådespelarförmågan. Alla skådisar vet att det är mycket lättare att spela ond på ett bra sätt, än det är att spela sympatisk på ett bra sätt. Men pöbeln imponeras ändå nästan bara av onda/härförare. Tänk Hannibal Lector så vet ni vad jag menar. Folk tror/tycker att starka känsloutspel är svårare skådespelarmässigt än subtila. Det är problemet. Jag lovar att det är mycket enklare att bli en Hannibal Lector än det är att bli en Skylar i Good Will Hunting (Vem? Jo Minnie Driver, flickvännen till Will, som ägde den filmen och inte alls Robin Williams berömda oscars-psykolog).

Nu kan såklart inte vem som helst spela vad som helst bara för att det var starka känslor. Riktigt så cynisk var jag inte. Däremot är starka känsloutspel/pondus/ondska rejält överskattat jämfört med de subtila sakerna. 

Vilken film innehåller de bästa skådespelarinsatserna någonsin enligt mig? Skitsvårt att säga - men en favorit är Timmarna (The Hours) eftersom den dels innehåller en Streep som spelar bättre än någonsin. Och en Julianne Moore som gör likaså. Till och med Nicole Kidman och Ed Harris är faktiskt helt lysande i den här filmen. Alla är bra i den här filmen. Precis varenda jävel. Allt inkapslat i en film som är perfekt regisserad och som bygger på en lysande story. Kanske den smartaste mest sympatiska historia som någonsin filmats. The Hours är förövrigt som ni säkert kan gissa en av mina favoritfilmer. En solklar femma i betyg.

Härom veckan såg jag filmen Arn - Tempelriddaren för första gången. Kan inte gärna påstå att jag hade längtat ihjäl mig efter att få se den, men lite sugen var jag allt så en DVD-kopia fick det bli.

Jag tänker inte orda om storyn så mycket, det är en så pass välkänd film att det känns rätt löjligt, utan jag går direkt till mina åsikter. På den positiva sidan kan man ju säga att det var en rätt snygg film. Påtagligt påkostad i scenografi och foto. Såg väldigt "hollywoodsk" ut rent estetisk. Kan helt klart mäta sig hyffsat med filmer som Kingdom of heaven på den visuella punkten. Om än att den hade mindre specialeffekter såklart. Filmen var också lite småspännande. Actionfylld så att säga. Jag hade aldrig tråkigt i den.

På den negativa sidan finns ju desto fler saker då tyvärr. Dels kan man ju fråga sig hur det kan komma sig att en film som kostade så mycket inte kunde ha haft råd med lite historisk expertis när man fixade saker och ting för scenografin? Eller åtminstone inte förutsatte att inga tittare skulle lägga märke till alla detaljfel i filmen. Man kan läsa om hur tex vitt bröd serveras vid fel tillfälle bla på imdb och wikipedia. Det la jag aldrig märke till - däremot så såg jag själv både 1700talstak på klostret och 1400tals-arkitektur i fönster och valv… i en film som ska utspela sig på 1100talet. Petitesser säger du kanske… tja… kanske det. Jag har lite svårt för historiska filmer där man tycker det är okej att sätta in saker 600 år ur sitt sammanhang. Det är liksom inte mer ok med gotisk arkitektur i medeltidsfilmer som borde ha romansk än det är med glasprydda skyskrapor i en film om svenska stormaktstiden…

Detaljmissar åsido så var det sämsta med filmen att den var så evinnerligt träig i skådespelet. Stel dialog som framförs av stela Drramaaaten-skådisar. Fattar inte alls hur folk kan tycka att hollywood-skådisar är dåliga… vad jämför de med? Svenska skådisar? Muahahaha… kära nån… vi har kanske 10 duktiga skådisar i Sverige… genom alla tider.

Nej, Arn är en spännande, snygg, men också oerhört träig film. Den vilar mellan en 2a och en 3a i betyg. Men för att vara lite snäll så här inledningsvis så får den faktiskt en 3a i betyg. 

Beslutet är taget. Jag kommer radera den här bloggen inom kort så bli inte förvånad om du inte kan komma in på den inom det närmsta. Har jag den kvar så kan jag inte låta bli att skriva i skiten och det vill jag faktiskt inte mer.

Tillbaka tillfälligt från bloggpausen för en bloggpost. Vår kära konspirationsblogg klimatbluffen visar oss två jämförande bilder. En på antarktis 1980, en på 2007. Den 1980 visar på ett mindre istäcke. Wow, se så fel alla då har som påstår att istäcket minskar… Det är ju större idag än 1980…

Jag menar, hur jävla begränsad källkritisk förmåga har klimatbluffens författare och läsare egentligen? Är det sånt här som ni kallar skepticism? Ska jag verkligen behöva påvisa det källkritiska problemet med en sån här jämförelse? Eller problemen, ty det är massor av problem… Man behöver ju till att börja med se återkommande isutbredningssiffror för VARJE år eftersom istäcket naturligt alltid varierar år från år eftersom vissa somrar/vintrar är varmare än andra. Dvs även om vissa år avviker, så som tex 2008 beräknas bli kallare än 2007 så finns det en kurva i den större statistiken som är den relevanta. Dvs man kan inte dra en linje mellan år 1 och år 100, man måste lägga in en markör för varje år däremellan. Så funkar det liksom.

Men - detta är kanske inte det viktigaste. Efter att ha letat lite i ämnet fann jag seriösa studier som visar att Antarktis överlag faktiskt har ett växande istäcke. Så även om klimatbloggen presenterade statistiken på ett horribelt sätt så var den korrekt. Lucky shot helt enkelt. Jag gick även in och tittade på hans källa och fann att tillväxten nästan helt skedde mellan åren 1980-1982. Därefter har den inte expanderat speciellt mycket, eller alls.

Vad som iaf inte är korrekt är slutsatserna man drar eftersom varken istillväxt (antarktis) eller issmältning (som vi har säkerställd på arktis) påvisar säkra mönster eftersom vi har mycket begränsade kunskaper i oscilleringen av atmosfären (vi vet helt enkelt inte med säkerhet varför vissa mikroperioder kommer och går med olika klimat (tex den som varat från 1979 till nu med fuktigare värme på norra halvklotet) mer än att atmosfärens cirkulationsmönster ändras - vi vet inte hur, vi vet inte varför, inte med säkerhet iaf). Det är även så att is+soljus=besvärliga kalkyler eftersom is både reflekterar solljus och isolerar havet under. (Is och snö kan både visa på kyla, men även på reflektioner av värme och infångandet av värme när tex utsläpp av värme hindras) Två jobbiga faktorer som gör att varken issmältning eller ispåbyggnad behöver visa endera faktor per automatik. Ni vet, sånt som vi som är kritiska på riktigt skulle konstatera.

Varför växer isen på antarktis samtidigt som den minskar på arktis? Ja det är en helt klart besynnerlig situation. Det finns teorier om hur de två polerna interagerar med varandra. Dvs även om klimatet blir varmare globalt kan isen växa till lokalt. Här presenteras en sådan faktor. Här en annan.

Märkliga fenomen finns det gott om som kan orsaka oväntade resultat. När vi tittade på mossborrprover så syns ett av förhistoriens stora klimatkatastrofer väldigt tydligt i lagerföljden. Vips blir det svinkallt i skandinavien mitt i en rejält uppvärmning. Vid yngre dryas sker en global temperatursänkning på 1000 år mitt i en global uppvärmning. Mitt i istiden. (detta syns även i de ändmoräner som ligger i massiva stråk tvärs genom svealand där isavsmältningen pausade.

Orsaken är ett massivt utsläpp av sötvatten för de stora sjöarna i nordamerika ut i atlanten. Istiden var över men massiva mängder av smältvatten bröts loss från det inre av USA/Kanada och rubbade golfströmmen och därmed sjönk temperaturen rejält i tex Skandinavien eftersom vi är så beroende av golfströmmen som rubbades av införseln av sötvatten (sötvatten-saltvatten, olika densitet). Hey presto - global uppvärmning -> global/lokal nedkylning.

Klimatologi är komplicerade saker - det är därför vi har det som ett akademiskt ämne eftersom det finns så mycket fakta och principer man måste känna till, det är därför som folk utan relevant kompetens med "skeptiska bloggar" inte är pålitliga, eller ens speciellt skeptiska. Klimatologi är svårt att reducera ner till populärvetenskap just av denna anledning. Javisst, media är idioter, medias framställning av antarktis är knappast beundransvärd - de får inte rätt på något alls nästan, det kan vi vara överens om - men "skeptiska bloggare" är fan inte bättre de heller eftersom de hela tiden försöker reducera det komplicerade när man inte kan göra på det viset utan att resultaten blir fel. Klimat är komplicerat - det går inte att förenkla speciellt bra eftersom så många principer motverkar varandra, inte minst att global uppvärmning bevisligen kan leda till global/lokal nedkylning.

Jag har ett par frågor jag ska reda ut med institutionens klimatologer om oscilleringen och vad den kan förklara respektive inte förklara i frågan om det globala klimatet, sen återkommer jag med en bloggpost i ämnet. Men det dröjer några veckor tills dess.

Med solbränt ansikte, skoskav och torv under naglarna lämnar jag er följande besked: Det blir bloggpaus på obestämd framtid då den här bloggen mest är i vägen för mig just nu på femtielva olika sätt. Inte minst för att jag faktiskt inte längre är ett arbetslöst drägg med massor av fritid till att gnälla i en gnällblogg.

Håll utkik i http://antimonite.blogsome.com och http://beelzebub.blogsome.com/ istället.

En av sakerna som är mindre skoj med att plugga som 33åring är alla dessa unga fjantar man måste läsa tillsammans med. Folk som nästan är födda på 90talet, iaf slutet på 80talet. Jag har verkligen NOLL gemensamt med den dampiga generationen (ja det finns undantag såklart). Dels är de unga och allmänt stökiga på ett drygt sätt, dels är de så jävla självgoda, fast på ett grundlöst sätt. Dvs besserwissrar men utan egentlig grund. Jag är besserwisser och jag brukar gilla andra som är det om de har lite distans till sig själva OCH faktiskt är allmänbildade. De sena 80talisterna och 90talisterna är varken eller - men tycker att deras jävla åsikter ska höras precis hela tiden. Tyckar-generationen har börjat göra sitt inträde på universiteten. Säg hejdå till vetenskapen gott folk, för den kommer börja ersättas av flumpedagogikens offers emotionella åsikter nu.

Att tjafsa med antimiljö-sekten har lärt mig följande saker:

1 De är övertygade om att de sitter på en större sanning som ett etablissemang inte ser eller vill se. Per definition är man en del av detta etablissemang om man säger emot dem, så man kan liksom inte argumentera utan att hela tiden ägna massor av tid åt att försvara sig från guilt by association kring en överhöghet som inte finns. Ett väldigt typiskt kännetecken för hur tex kreationister argumenterar. Den som intar försvarsställning i sina anfall kan hela tiden skylla på att de försvarar sig - och det är exakt vad antimiljörörelsen gör så fort man replikerar. De sitter på kunskap om en stor lögn som en stor dum och obegåvad massa har gått på. Var känner jag igen det resonemanget ifrån? Jo från två håll. Dels kreationister som kämpar mot etablissemanget kring evolution. Dvs förespråkare för pseudovetenskap. Och dels känner jag igen det från förespråkare för konspirationer. CIA låg bakom 9/11 och sånt…

2 Anledningen till synen de har på sig själva och andra är att de har gett sig själva status som rebeller och skeptiker, kritiker mot en etablerad och dogmatisk sanning. Att kritisera kritikern kan man aldrig någonsin göra med större framgång. Inte för att det skulle saknas argument, utan för att sk kritiker är en typ av personer som har copyright på att vara kritiker och att alla andra därför aldrig kan vara det. Skeptikern mot klimatförändringen påminner här om kreationisten då han precis som kreationisten älskar att se sig som en rebell mot något etablerat. Alla vill vara underdogen för det ger mest "cred". Det här vilar på hur vetenskapen slog sig fram mot en dogmatisk religion för X antal hundra år sen. Alla vill vara denna rebell idag. Tom religionens förespråkare.

3 Vetenskapsmän är i frågan idioter så fort de inte tycker som de själva gör. Och eftersom de flesta vetenskapsmän trots allt står bakom både att det sker en uppvärmning och att människan bidrar till den så är vetenskapsmän idioter. Det finns ingen ände på det förakt som de spyr ur sig. Folk som läser klimatologisk forskning på universitet är enligt de själva inte lika kunniga kring klimatfrågor som de själva är. Det här känenr jag igen från debatter med kreationister där forskare/studenter inom evolution är "förblindande" och "indoktrinerade" i falska påståenden via universiteten. Dvs amatörer vet alltid bäst eftersom de har ett "opåverkat" perspektiv som de själva ser det. En klassiker inom pseudovetenskaperna att resonera så.

4 De anser även att det är ok att kritisera rapporter på div bristande källkritiska resonemang, men bara kring de saker som passar deras resonemang. Nu senast är det tex att det är ok att avfärda en ökad temperatur, eftersom året hittills har varit kallare än genomsnittet. Då funkar det alltså utmärkt att använda ett enskilt år. Däremot funkar det inte att man påpekar att de senaste 100 åren har inneburit en temperaturökning, för då är man inte källkritisk. Den logiken har jag försökt sänka mig ner till att förstå, men än så länge misslyckats. Troligen då för att det är 100% ologiskt och jag själv bara kan resonera kring det som är logiskt. Det är ungeför som när jag försöker förstå hur det är logiskt att det måste finnas en skapare bakom allting som finns i universum - utom bakom gud själv då…

5 De älskar använda retorik som argumentens grund. Dvs snyggt/fult formulerade oftast emotionella ordlekar snarare än faktiska sakargument. Alltså måste jag som läsare, för att vara saklig, faktiskt uppmärksamma retoriken. De är nästan i klass med Hamas på den punkten kring hur stora korthus de kan bygga bara med tomma ord och känsloanspelningar hos läsaren. Definitivt i klass med kreationisterna. Vanligast är selektivism och utelämnande inom fakta tätt följt av "två fel gör ett rätt" då de mer än gärna påpekar att det finns utelämnande av fakta hos tex IPCC. Varav de faktiskt inte ens förstår hur det sista argumentet funkar. Låt mig förklara: Om jag gör något fel, gör det inte automatiskt att du också får göra fel och att det du då gör är rätt istället pga mitt fel. Men så är det: IPCC gör ett påstått fel, därmed är anti-miljörörelsens argument mer hållbara än tidigare oavsett vad dessa argument egentligen för sig själva bygger på. Fundamentet i pseudovetenskapligt resonemang i princip är att andras (påstådda) brister legitimerar det egna resonemanget.

6 Kritisera dem och du klumpas samman med allt och alla som kritiserar dem i en stor fet guilt by association. Inte minst inte associerad med polemiker och agitatorer inom mer miljöfanatiska rörelser som anser att i princip ALL mänsklig aktivitet på jorden är förkastlig. Att det inte finns en homogen miljörrörelse alls i frågan är ointressant för dem. Säger man emot deras svaga resonemang är man i praktiken en hampa-klädd miljötok. Den stämpeln släpper de inte på. Personligen skulle jag vilja jobba som oljeletare när jag är färdig geolog, men det vågar man ju knappast nämna nu när man redan har eko-stämpeln på sig.

7 Sist men inte minst av mina lärdomar: Folk HATAR att någon kommer och mässar om deras retoriska tillkortakommanden/tricks för dem. Men jag tror på bredsidor. Det är meningslöst att hålla på att jämföra tabeller med varandra när det finns så mycket större brister i deras resonemang och på ett helt retoriskt plan.

Hehehe, nu får jag enligt kommentarer på klimatbluffens blogg tydligen betalt för att splittra och söndra bland miljökritikerna. Två punkter på det:

1 I wish! Bring me the money mr Gore! Ni som läser min blogg vet om vad jag står i moraliska stycken. Man kan köpa min röv. Tyvärr vill ingen!

2 Splittra? Är det bara jag som tycker att sådan terminologi låter misstänkt mycket som det en kyrka eller fanatisk ideologi skulle säga när en kritisk röst höres? 

Jag kan inte låta bli att tycka att när man håller på med jordmåner och jordarter är det lite sandlåda.. terminologin är ju faktiskt gyttja, lera och dy i sin grund. Klämma och trycka på olika typer för att lära sig identifiera dem från varandra så man lär sig läsa av landskapets historia. Kul, men rätt stolligt samtidigt när man står där och fingrar på en alggyttja. Känns inte som man borde få betalt att arbeta med sånt. Det är lite för skoj på något dagismässigt sätt.

Fast egentligen ser det mest ut så här: 

Vi kan from idag få fiberoptiksbundet bredband i lägenheten. Fiberoptik är schysst. Haft det innan. Stabilt och bra.

Det erbjuds bla en fläskig 1Gigabit-uppkoppling. Men den kostar 995:- i månaden som billigast. Vem fan betalar så mycket i en värld där så jävla få har denna hastighet, dvs man får nytta av den? Kan liksom få 100mbit för 199:- och det har man ju bara begränsad nytta av i en värld där väldigt få har över 10 mbit. 1000 mbit är att elda för kråkorna liksom.