Firefly
Firefly är nog den serie som flest människor rekommenderat för mig skulle jag tro. Att inte se den kändes därför aldrig som ett alternativ. Här följer en recension - trots att jag inte har sett sista avsnittet i skrivandes stund. Det känns bäst att recensera medan järnet är varmt så att säga. För om några dagar när jag sett klart serien har jag troligen inte tid.
Firefly kretsar kring besättningen på ett litet smuggel- och handelsskepp kallat Serenity - som tillhör just Fireflyklassen av skepp. Vi rör oss i någon slags galaxstor framtidsmiljö som påminner väldigt mycket om en slags rymdversion av vilda västern. Vi har en för folket ogillad federation och så har vi folkligt stödda krafter som verkar för ökad planetär självständighet. Det har även utkämpats krig om just detta. Parallellen med både 1800talets och 1900talets politiska USA är minst sagt inte subtil. Man kan både jämföra med konflikten mellan nord och sydstater eller varför inte det förhållande som många jänkare i bibelbältet har till Washingtons federala maktcentra. Man kan nästan tro att Thomas Jefferson varit med och skrivit manuset.
Likheterna med vilda västern stannar inte där utan mocka-rocksklädstilar, vapen (det stör mig faktiskt lite att folk springer runt med winchestergevär som skjuter mesigt låtande scifi-kulor) och inte minst att i princip alla planeter ser ut som ett stycke amerikansk ökenmiljö där man i princip förväntar sig att se en coyote och indian bakom varje sten blir för mig lite overkill. Det finns också pionjärer och annat västernfolk överallt - fattiga sådana som ofta brukar hästar och vagnar istället för hightechtransporter. Det är alltså stundtals väldigt lite som gör att man kan identifiera det hela som annat än en västernserie.
Och här kommer mina problem med serien in. Jag gillar förvisso västernserier och västernfilmer mycket - men jag får fel sorts västernvibbar av Firefly. Istället för en bra västernserie som tex Gunsmoke, Macahans eller Bonanza får jag vibbar av Dr Quinn eller den där idag nästan helt bortglömda serien som hette Desperado - den man idag i princip bara kommer ihåg för vinjettmusiken.
Något i det visuella/estetiska påminner väldigt mycket om dessa horribla 90talsserier. Jag är ledsen, men jag kan inte bli av med den kopplingen hur mycket jag än försöker. Det är något med vinjetten och färgtemat på allting som sätter den stämningen. Och nej, jag ska inte behöva hoppa över en vinjett för att kunna uppskatta något - den melodin går inte att köra med mig. Jag ser alltid till helheten för helhetsbetyget. Faktum är även att den atmosfären ligger där utan vinjetten så det kvittar.
Ett annat värre problem med serien är som jag ser det att den inte är så värst spännande. Den bygger sällan upp någon bra action, den bygger inte ens upp lite tajt kammarspel och den är allt annat än djupsinnig. Den är mer matiné-äventyr när kulorna far i luften än något annat. Den är helt enkelt i princip hela tiden där med glimten i ögat - vilket jag inte riktigt kan uppskatta så mycket som det kan störa mig. En serie som påminner väldigt mycket om just den lite hårt nyttjade humoraspekten är Eureka - som jag av samma anledning också bara finner så där halvt om halvt bra. Humor är kul - men jag kräver variation.
Missförstå mig nu inte - jag gillar humor och jag tycker att Firefly har bra humor. Skön grabbig, intelligent och ofta subtil humor. Lite grann som Star Gate SG1 hade tack vare en lysande Richard Dean Andersson i huvudrollen. Men där SG1 kunde leverera riktigt tajt action och gripande dramatik som balans till humorn förblir Firefly en serie som hela tiden ligger och småputtrar i muntersoppan. Det blir helt enkelt lite för mycket för mig med det småmysiga vildavästerntemat och jag känner ofta under tittandets gång att tanken flackar iväg på annat av ren tristess. Det hjälper inte att man infogar tortyrscener heller när man vet att kaptenen kommer leverera minst en fyndig replik mitt i allt.
Rent skådespelarmässigt har jag inget att klaga på. Jag finner kaptenen Reynolds spelad av Nathan Fillon lysande i sin roll och sin gestaltning. Det hade varit riktigt coolt att se honom i samma sorts roll men i en lite mer spännande serie. Övriga besättningen funkar också även om jag inte riktigt kan med den kvinnliga maskinchefens Kaylees karaktär (spelad av Jewel Staite). Att skapa en karaktär som är lite för gullig för att ens få jobba på dagis i himmelen och sätta henne i en roll som maskinsnille - funkar verkligen inte för mig. Hon är direkt avskyvärd i sin roll - fullt ut i klass med de värsta hatobjekten som vi sett i TV-serier.
En aspekt som förutom kaptenen placerar serien på plussidan är dess bruk av en ljudlös rymdmiljö. Det hade varit schysst om vi fick se det oftare i science fiction och det är härligt att se att det faktiskt kan ske. Man kan räkna ljudlösa rymdupplevelser på ena handens fingrar när det kommer till Hollywood.
Jag gillar även att man verkar ha konstruerat en genomtänkt samhällsstruktur och sociala koncept som inte stinker nutid - utan som verkligen känns främmande. Allt för ofta tar man nutida PK-värderingar och applicerar dessa på både scifi och historiska serier. Det är kul när man försöker mer på den punkten och det ligger helt klart till fördel för Firefly att man försökte där. Firefly är ett uppenbart intelligent genomtänkt koncept på många sätt, men som jag inte tycker att man har haft känsla för dramatik och spänning på ett bra sätt. Även om jag inte tillhör de största fansen av dystopiska världar - likt den Firefly utspelas i - utan mer uppskattar försök till utopier så tycker jag att Fireflys värld är intressant. Men "intressant" gör ingen TV-serie.
Egentligen är en säsong lite för lite för att man ska kunna bedöma en serie ordentligt och rättvist. Men utifrån det jag har sett hamnar Firefly för mig i mellanskiktet bland scifiserier. Varken dålig eller suverän utan en typisk trea. Det hade varit kul att få se mer, men jag gråter heller inte störtfloder över att serien inte finns mer.
Jag delar alltså inte uppfattningen att serien är speciellt lysande stycke kulturskatt. Bra, kul, välspelad och godkänd, men inte mer.
RSS Feed
Intressant! Jag instämmer nämligen i det mesta (inte allt) av dina beskrivningar, men viktar nog helt enkelt de olika sakerna olika mot varandra. För mig överväger det positiva stort. Kanske stör jag mig mindre på en del av västernköret helt enkelt därför att jag aldrig riktigt gillat västerngenren som genre (däremot kan jag uppskatta enskilda verk, så klart). För mig blir det här därför att göra något konstruktivt det jag annars uppfattar som uttjatad och klichéartad grabbighet. Och jag håller med om bristen på action/dramatik (och överutnyttjandet av kvicka repliker ibland), men samtidigt är den stora behållningen och poängen med serien spelet och dialogen mellan karaktärerna.
.
Sedan är det ju tyvärr så att Firefly lades ner (på grund av Fox totala misshandel) efter drygt en halv säsong. Få serier är riktigt bra storymässigt första säsongen, innan de hittat sin stil. Om man ser filmen Serenity inser man att det fanns en massa i bakgrunden som kanske hade kunnat bli något. Serenity är ju i princip ett försök att knyta ihop några av seriens lösa trådar. Den är intressant för att den visar lite av de underliggande tankar vi inte riktigt fick se i serien, men som film är den i övrigt lite sådär, och saknar en hel del av det som verkligen är bra i serien.
.
Tack för en kul recension!
Comment by Dr M — August 18, 2009 @ 12:42 pm
Även jag håller med om mycket av kritiken, men för mig så är det dåliga en piss i nilen jämfört med det bra. Det fanns massor av potential som aldrig kom till sin rätt, vilket verkligen grämer mig.
Comment by Paulus — August 18, 2009 @ 1:18 pm
Tackar för kommentarerna. Min följdfråga är då inte helt oväntat: Vad är det i serien som ni anser gör den så lysande? Jag läser att ni till viss del instämmer i min kritik, men att ni inte håller med om vikten av bekymren. Det framgår inte lika tydligt för mig vad det är som då på egenhand som är så jättebra att problemen försvinner. Jag är seriöst nyfiken.
Comment by nihonshu — August 18, 2009 @ 3:06 pm
Jag älskar Firefly! Vilket givetvis innebär att jag har svårt att vara objektiv i min bedömning av den. Jag gillar västerngrejer, och gillar västernelementen i serien. Jag gillar karaktärerna (med vissa undantag, men då gillar jag att jag inte gillar dem), och jag gillar skådisarna. Och musiken. Och, tja, det mesta. Förutom att den avslutades i förtid.
)
Det är många som klagar över att alla planeter ser likadana ut etc, men jag tycker det funkar inom seriens interna logik. De yttre planeterna blev “terraformed” men övergavs och läts förfalla, medan de inre (som vi faktiskt får se i serien) är med tekniskt avancerade, och de mittemellan är något mellanting.
Grejen är kanske att jag helt enkelt inte tycker att problemen är problem?
Ska bli kul att se vad du tycker om filmen! Serenity är lite annorlunda, mer mörk, och fångar som sagt upp en del intressanta lösa trådar. (Japp, jag älskar den också!
Comment by ria — August 18, 2009 @ 5:25 pm
ria: Jag har sett Serenity - men det var länge sen så jag minns verkligen inget alls. Jag ska se om den och recensera den.
Comment by nihonshu — August 18, 2009 @ 8:48 pm
Jag tycker väl egentligen att ordet “problem” är för starkt. Jag kan se vissa saker som andra kan anmärka på, men det är inget som stör mig det minsta. Jag ser det mer som charmiga skönhetsfläckar. Jag får definitivt inte några smöriga Dr Quinn- eller Macahansvibbar.
Comment by Paulus — August 19, 2009 @ 1:51 pm
Paulus: Nej “smöriga” Macahansvibbar fick inte jag heller. Det är en bra västernserie vars namn inte ska nämnas samtidigt som ordet smörigt i min närvaro.
Comment by nihonshu — August 19, 2009 @ 5:01 pm
Haha, jag vill inte trampa på några tår… men kan man nämna Firefly i samma mening som Dr Quinn, då kan man banne mig nämna Macahans också
Snygge Luke… *trånande suck*
Men ja, Zeb är kanske manligast i hela världen.
Comment by Paulus — August 20, 2009 @ 8:44 am
Var vi skiljer oss åt i viktningen? Låt oss se: Till att börja med har vi västernköret där du får Dr Quinn-vibbar. Det får inte jag, kanske mycket beroende på att jag som sagt aldrig varit så förtjust i västern som genre och därför inte sett så mycket sådant. Jag känner till Dr Quinn och såg några avsnitt när den gick för länge sedan, men associerar inte ett dugg till den när jag ser Firefly. För dig ett problem, för mig närmast per definition ett icke-problem.
.
Sedan var det det där med spänning, där jag ju i stort håller med dig. Men det insåg jag ganska tidigt att Firefly inte bygger på spänning, utan på dialogen och Serenitys brokiga besättning. Jag tycker att serien borde ha givits mer spänning och driv, men jag tycker inte riktigt att den står och faller med det.
.
Sedan tycker jag nog för all del att det finns en del djupsinne under ytan, men det kastas inte i ansiktet på oss. Jag tror mig förstå vad du menar med matinéäventyr, men tycker nog att det finns lite mer än så i den. Och för övrigt behöver matinéäventyr inte vara dåliga. Star Trek är rätt mycket matiné det också, åtminstone i de tidiga serierna.
.
Till sist Jewel Staties karaktär Kaylee. OK, jag fattar grejen. Jag fattar att man stör sig på det. Men för mig är det precis de saker du räknar upp som får hennes roll att funka.
.
Men det som gör serien, om inte till en lysande kulturskatt, så i alla fall något utöver det vanliga, så är det för det första dialogen och humorn, som allt bygger på, och för det andra att det inte utspelas i en stereotyp sf-miljö, utan i en värld som känns både mer mänsklig och mer trovärdig. Det skiljer den från nästan alla andra sf-serier på ett positivt sätt.
Comment by Dr M — August 20, 2009 @ 12:07 pm
DrM: Tackar för beskrivningen. Då förstår jag hur du resonerar kring serien. Jag håller som bekant inte med, men det är intressant att få se invändningarna mot en recension förklarade för sig i mer detalj. Det blir så lätt annars: “jag håller inte med” och inget mer.
.
Paulus: You bastard.
Comment by nihonshu — August 20, 2009 @ 1:35 pm
Dr M, du sammanfattade fint vad jag känner också om man skall vara lite mer allvarlig
Comment by Paulus — August 20, 2009 @ 2:04 pm
Problemet är karaktärerna. Visserligen är Jewel Staite lite gullig men de andra är väldigt anonyma och det är ännu värre. Store och dumme Jayne är en riktig cliché-karaktär och att typcasta Summer Glau som ett psykfall var att kasta bort hennes talang.
Folk vill gilla Firefly därför att de älskade Buffy.
Comment by Paradigm — August 20, 2009 @ 8:04 pm
Paradigm: Jag är rätt säker på att varken Paulus eller Dr M älskar Buffy, så den tesen känns lite svag även om den roade mig mycket.
Comment by nihonshu — August 20, 2009 @ 10:20 pm
Ja, en extremt svag tes som ärligt talat nog inte ens du tror på utan mest ville provocera lite med (och ja, det är kul att jabba lite så)
Enda anledningen till att jag från början var mycket tveksam till att ens testtitta på Firefly var just att det var Joss Whedon som gjort den. Och att kalla karaktärerna anonyma är lite knasigt när det är just karaktärerna (förutom möjligtvis Jewels) som gör serien.
Comment by Paulus — August 21, 2009 @ 8:24 am
Paulus: Om du tittade bara för att Whedon låg bakom så är du i gott sällskap. Efter Buffy blev Whedon geniförklarad. Hans fans skyllde sedan Fireflys misslyckande på att Fox hade för lite tålamod eller sände avsnitten i fel ordning. När Dollhouse floppade skyllde man på sändningstiden - som fungerade utmärkt för Arkiv X. De vill inte acceptera att dessa shower inte är lika bra som hans första succé.
Nihonshu: Att min teori inte stämmer på Paulus och Dr M är möjligt. Det är dock bara två personer. Det är lätt att hitta horder av Whedoniter som bekräftar teorin.
Comment by Paradigm — August 21, 2009 @ 12:48 pm
Oops, sorry Paulus, såg just att du tittade trots att Whedon låg bakom. Men så tycks det ändå ha varit för de flesta.
Comment by Paradigm — August 21, 2009 @ 12:50 pm
Okynnesjabbande är kul, men den här gången tog det inte ens i garden, Paradigm.
Buffy hade jag av rena fördomar ratat utan att ha sett den, och Joss Whedon kände jag inte till alls förrän jag såg Firefly, så den gubben gick inte. (Jag har sedermera sett ett par Buffyavsnitt, men aldrig känt någon önskan att sätta mig in i serien.)
.
Det du säger om karaktärerna får mig dock att undra om vi verkligen har sett samma serie. Visserligen finns det ett par stereotyper, men även stereotyper kan man göra något bra av om man spelar på dem — och din kritik mot Glau i rollen som River begriper jag bara inte. Men det må väl vara som det är. Man måste inte ha samma smak, som tur är.
.
Ursäkter för att Whedon-produktioner floppar har jag ingen aning om, men oavsett om det var huvudskälet eller inte bör vi väl i alla fall kunna vara överens om att Fox inte gav Firefly en ärlig chans? De facto sände man avsnitten i oordning, och dessutom oregelbundet. En serie som varit fullständigt lysande, eller som talat till en större mainstreampublik hade kanske, kanske överlevt en sådan behandling. Sedan finns det givetvis inget som säger att Firefly klarat sig ändå.
Comment by Dr M — August 21, 2009 @ 5:28 pm
Okej, Paulus och Dr M, ni kanske gillar Firefly av helt andra skäl men googla runt lite så märker ni snart att ni är två droppar i ett hav av Whedon-fanatiker som skyller allt på Fox. Så för mig är ni undantagen som bekräftar regeln.
Det är svårt att säga om Firefly klarat sig eller inte men jag tror knappast det. Sedan kan man alltid fundera över om det beror på Fox eller på att intelligenta tittare i USA mer ser på kabel-tv nuförtiden.
Oh well, jag hoppas hursomhelst att Dollhouse utvecklas till något sevärt och att Summer Glau får en intressantare roll där.
Comment by Paradigm — August 21, 2009 @ 8:24 pm