Skräckis i västernmiljö, låter inte det bra? Det vet jag inte om det måste vara, men det lockade iaf mig direkt när jag såg den genre-alliansen i beskrivningen. Och när jag såg att den hade fått ett hyfsat betyg på IMDB blev jag jag tvungen att se den. Och när en av rollerna sen spelades av Clancy Brown (Carnivale tex), en av mina favoriter blev jag inte mindre tvungen heller direkt. Det är en man som syns i på tok för lite roller.

Prärien 1879. Det är bistert, blåfilterfilmat och socialrealistiskt. Det är ett snyggt hantverk. Glöm 40talets glättiga och käcka vilda västern-filmer som alltid är inspelade kring Monument Valley, även om sånt också kan vara snyggt såklart. Här är det snoriga ungar och fördomsfulla korkade soldater och elaka indianer som gäller. Inget 1968-influerat PK-tjafs alltså. Guess what, indians can be bad och det har filmindustrin försökt säga under tiotalet år nu istället för att envist linda in alla indianer i bomull. Låt vara att den vite mannen alltid så småningom skildras som den elakaste i slutändan, men det beror ju på att han oftast var det i verkligheten.

Något börjar hända i den här miljön. En familj blir angripen av okända angripare och alla dödas utom en tonårsdotter som saknas. Ett "possé", (som på tråksvenska blir "uppbåd") ger sig iväg för att leta reda på angriparna (som man är övertygad om är indianer på krigsstigen).

De hör under resans gång talas om rykten om en konstig/ovanlig indian-stam som kallas "The burrowers" som kan ligga till skuld och man beger sig i jakt på dessa.

Den här filmen har egentligen ett lysande upplägg. Allt med filmen skulle faktiskt kunna bli riktigt bra. Tyvärr så är filmen offer för moderna tiders ideal där specialeffekter/ljudeffekter inte bara måste finnas med, de måste finnas med på maximal nivå - precis hela tiden. Dvs väldigt få saker förblir subtila i den här filmen mer än i ett par sekunder.

Den här filmen är när den är som bäst ganska stämningsfull, men som sämst aldrig det minsta spännande eftersom den dels missbrukar effekter, dels aldrig bygger upp nån större spänning. Den saknar liksom grundelementet för att bli en bra skräckis - spänning och hur bra är det? Det gör att man trots allt då blir tämligen besviken. Då kvittar det att upplägget är fantasifullt (vilket är smått chockerande med tanke på hur Hollywood idag bara kör på säkra kort och remakes). Filmen har rent storymässigt (tex hur den slutar) en del riktigt starka sidor dock som räddar den från en totalsågning. Jag är nämligen en sån person som generellt försöker betygsätta filmer utifrån deras ambitionsnivåer. Ska det vara kul ska jag skratta. Ska det vara skräck ska jag rysa. Ska det vara spännande ska jag inte somna. Har den belönats med miljoner priser ska det fanimig vara lysande. Osv.

Betyget blir en svag trea.