Dirty Dancing
Va? Är Dirty Dancing verkligen filmen som Nihonshu tänker recensera nu? Jepp.
Filmen Dirty Dancing är det inte många som inte sett, likaså vet de flesta ungefär vilka låtar som spelades i filmen. Kort sagt; det är en väldigt känd film. Det är dock en film som man nu så här 21 år efter att den kom (Jisses vad tiden går!) kan se med lite nya ögon. I princip tror att jag såg filmen sista gången nångång då kring premiären också. Nu såg jag den härom dagen på DVD.
Om storyn tänker jag orda föga utan jag kastar mig direkt in i analysen. När den här filmen kom blev det en astronomisk succé. Den förkroppsligar på många sätt 1980talets andra hälft men är samtidigt också förvånansvärt tidslös i de romantiska ideal som den beskriver och bejakar. Jag tror att en stor portion av succén låg på ett plan av att filmen trots allt var väldigt optimistisk. Är det något som annars kännetecknar 1980talets filmer är det dystopin. Även om de flesta 80talsfilmer är väldigt fyllda av komik så är scenariot de utspelar sig i nästan alltid en dystopi. Undantaget från regeln är då svenska filmer och då Dirty Dancing.
Det som gör Dirty Dancing värdig att recensera så här 21 år senare är att den har en del besynnerliga fenomen för sig. Det främsta är att den ju faktiskt tidsmässigt utseendemässigt är helt obegriplig. Den ska utspelas "sommaren 1963" men inga grövre försök görs för att filmen ska se ut som 1963 utan det mesta ser faktiskt ut som 1987. Alla huvudroller har frisyrer och kläder som ser hämtade ut som från vilken sommarmodeskatalog 1987 som helst. Sidoroller och biroller är däremot betydligt mer tidsenliga. Musiken därtill är en skum kombination av genuin 60talsmusik och 80talshittar. Jag kom ihåg att jag reagerade på musiken då redan första gången jag såg den. Men jag la ingen mer analys i det.
Jag kan tänka mig att många ser detta som en brist eller något omedvetet fel med filmen. Jag är däremot rätt övertygad om att det är fullt medvetet. Man ville i Dirty Dancing inte göra en film som korrekt skildrade 1963 utan en film som tonåringar 1987 kunde identifiera sig med. Och i slutet av 1980talet så var 60tals-vurmen hysteriskt stor. Alla ägde en kassett eller skiva med lite 60talshits. Den stora anledningen till vurmen skulle jag tro berodde på vågen av Vietnamfilmer.
Dirty Dancing är alltså en produkt av Vietnamkriget kan man säga lite långsökt. En nostalgisk musiktripp till 60talsmusikens vagga men i (då) moderna tonårsriktade kläder.
Vad ska man tycka om filmen då? Tja, den är inte så hemsk faktiskt så som man som kille intalat sig under alla åren. Den är lättsam och charmig och det är fullt förståeligt varför den utan större motstånd äger ligan "romantiska filmer riktade till hormonstinna yngre tonårstjejer". Än idag. Swayze är den tidslöst spännande men farlige prinsen som alla tjejer vill ha helt enkelt och han gör en väldigt trovärdig roll som just detta. Han var ju verkligen 1980talets Brad Pitt. Den där lite "farlig-snälle" som alla tjejer hade drömmar om och som man som kille obligatoriskt därför föraktade. En stark trea i betyg får det bli.
RSS Feed
Du får det att låta som om jag borde omvärdera Dirty Dancing…
Men var alltså 80-talets filmer i allmänhet dystopiska? Jag erkänner gärna att jag inte har någon vettig koll på 80-talsfilm, men mitt intryck har mer varit att dystopierna var rätt mycket av ett 90-talsfenomen. Har jag fått den saken om bakfoten?
I SF-litteraturen var det nog annars definitivt på 80-talet som dystopi verkligen kom på modet i och med cyberpunkvågen efter att William Gibsons “Neuromancer” tog världen med storm när den kom 1984. (Även om dystopier naturligtvis skrevs en hel del innan dess också, som t.ex. Philip K. Dicks “Do Androids Dream of Electric Sheep?” och “The Minority Report” — den förra för övrigt filmatiserad 1982 med titeln “Blade Runner”)
Comment by Dr M — December 10, 2008 @ 1:43 pm
Dr M: Bladerunner är ju ett exempel på en 80talsfilm som är dystopisk. Men annars är ju varenda actionrulle från 80talet sådan. Jag ska skriva en bloggpost om det tänkte jag.
Comment by nihonshu — December 10, 2008 @ 2:05 pm
Bra! Då ser jag fram emot att få lära mig något idag också!
Comment by Dr M — December 10, 2008 @ 6:01 pm
“Nobody puts Baby in a corner”.
Har sett filmen två gånger sammanlagt. En gång -89 nån gång och så nu för nån vecka sen. Och jag är tjej. Men inte tjejtjej. Har aldrig varit. Jag vurmade för Christophe Lambert eller James Read istället. Som ingen annan visste vem de var.
Comment by Zygo — December 10, 2008 @ 6:53 pm
Du har fått awarden, läs mer på min blogg för att veta vad du ska göra
Comment by Esen — December 18, 2008 @ 2:46 am