Efter många om och men såg jag då idag en film som jag har velat se långt innan de flesta ens visste om att den fanns. Veteraner på min blogg kanske minns att jag skrev om den för dryga året sen. Filmen är There will be blood och den handlar om oljeletning i början av 1900talet. Huvudrollen innehas av Daniel Day Lewis.

Det finns egentligen bara två saker man behöver säga om filmen. Det första är att den inte alls var lika bra som jag hade hoppats på. Det är egentligen inget fel på den - det är gediget hantverk från början till slut - utan det är snarare en av filmerns kvalitéer som är filmens brist - hur paradoxalt det nu än kan låta. OCh det tar oss in på min andra punkt - filmen är en enmansföreställning där allt ljus faller på Daniel Day Lewis. Rollen är som skriven för honom. Han stjäl verkligen allt ljus i filmen med sin blotta närvaro. DDL är verkligen en av vår tids främsta skådespelare utan tvekan. Han har en demonisk karisma som skär igenom stål och ett sinne för skådespel som ingen annan i princip.

Hur kan då detta vara något negativt? Jo - eftersom de 145 minutrarna film bara precis handlar om honom och är filmat i ett extremt beskedligt tempo. Det kvittar fullständigt att DDL är lysande, för i There will be blood kan man tydligt se ett exempel på att en film måste har mer än bara bra skådespelare - den måste ha en intressant story - och TROTS att jag är geologistudent och borde älska en oljepionjärsfilm så är det här en väldigt seg historia utan bra struktur. Jag hade velat se mer själ och större djup i karaktärerna. En annan dålig detalj var den stirriga filmmusiken. En sån här film kräver lite mer variation på musiken än stressiga stråkar och schaman-trummor precis hela tiden. Och när musiken väl var stämningsfull kändes den malplacerad.

Den här filmen har fått femmor i betyg. Men jag är mer beredd på att hålla med de recensenter som gett den en trea. DDL är lysande - men det gör också att allt annat liksom reduceras till bakgrundsoljud, och det gör filmen tråkig. Filmen har inget som DDL kan luta sig på utan han och hans antikrist-skepnad liksom fäktar mot spöken. En don quixote mot sina väderkvarnar. En juvel i en ask med glasbitar.

Filmen får en stark trea i betyg. DDL får en femma. Jag önskar så att filmen hade kunnat klara av att hantera DDL bättre än den gjorde. Det är dock fullt möjligt, och det hoppas jag innerligt, att filmen växer efter ett par tittar.