Få genrer inom filmindustrin har väl dödförklarats fler gånger än westernfilmerna. Jag har själv läst dödsannonserna för genren flera gånger. Så när det då kommer en ny westernfilm år 2008 kan man inte bli annat än skeptisk. Men det är å andra sidan säkert bara bra - för desto svårare blir man manipulerad. Jag får dock erkänna att jag alltid varit svag för westernfilmer. Det är något med äventyret och estetiken som faktiskt alltid tilltalat mig.

3:10 to Yuma är en remake på en äldre western med samma namn. Jag kan faktiskt inte orda så mycket om den gamle filmen, mest för att jag faktiskt inte är säker på om jag sett den eller ej. Har jag det var det jättelängesen och den gav mig isåfall uppenbarligen inget bestående intryck i alla fall. Så mycket för orginalets helighet i den här recensionen alltså.

Remaken är en actionspäckad historia om en man (Christian Bale) som lever på den ekonomiska ruinens brant. Gården är fattig, sonen tycker fadern är feg och en vekling. Olika händelser gör att han blir delaktig i en fångtransport av en beryktad highwayman (Russel Crowe). Det är ingen komplicerad historia alls. Den är helt enkelt väldigt enkel. Men den blir för den delen aldrig ytlig utan en aspekt kring Bales val i livet ligger där hela tiden som ett socialrealistiskt skimmer. Det blir alltså aldrig "bara" action tack vare denna twist. Karaktärerna överlag är intressanta och det bidrar såklart också till att man intresserat ser vidare.

Det här är en spännande och bra film och det ljumma mottagandet den fick av svenska professionella recensenter överlag förstår jag inte alls. Troligen handlar det om att de ogillar att det är en remake från filmen som de såg 1957, när de var i min ålder nu (ja men va fan, hur ung är NP Sundgren?). Filmen i sig är i mina oförstörda och opåverkade ögon hur bra som helst. Jag tycker det är en given fyra i betyg. Det här är helt enkelt en riktigt bra western och perfekt underhållning. Den levererar det som den försöker leverera.