Nu finns första teasern ute till nästa James Bond-film Quantum of Solace och du hittar den här. Kräver Quicktime för att ses.

Jag visste att det var en Terminator 4 år 2009 på gång kallad Terminator Salvation: The future begins. Jag visste inte att det var en Terminator 5 och en 6 likaså på gång. Där ser man. Ska tydligen handla om kriget mellan maskiner och människan iaf. Jag vet inte om det är positivt eller negativt med så här många fler Terminatorfilmer. Science Fiction-berättelsers värste fiende är "too much information" där man gör knaggliga irrationella försök att bena ut tidsparadoxer som faktiskt inte går att bena ut. Oftast ställer man bara till det och målar in sig i hörn. Men det blir kanske kul action av det hela iaf. Bara de har med den suveräna orginalmusiken från T1 och från T2 blir jag nöjd eftersom den lägger ribban för stämningen.

En välsignelse men också ett öde som skådis är ett särartat fysiskt attribut. Väger du 150 kg muskler kommer du inte få spela en tbc-sjuk kirurg. Är du krumryggad med håliga ögon blir du inte den som får ligga mest i den romantiska komedin. En orgie i stereotyper förmedlas genom filmer på detta sätt. Detta kan vara till lycka för en del skådisar som bara kan en sak bra. Det kan vara en förbannelse för skådisar som egentligen kan hur mycket som helst men som bara får erbjudanden kopplat till sitt attribut. Ett exempel på detta är snygga babes och pretty boys som inte får spela annat än fina nischade roller. All fucking heder till de skådisar som lyckas med bedriften att slå sig ur sina nisch-bojjor. All heder till prettybojsen som är bättre skådisar än sitt utseende. Här kommer min top fem pretty boys som faktiskt också är riktigt bra skådisar och förtjänar mer än spott och spe från otrygga heterosexuella killar.

Brad Pitt. Kan dränka hela städer i vätskan som genererats av våta drömmar till sin ära. Visar gång på gång i alla filmer att han är en suverän skådis och inte alls bara ett fagert yttre. Har gjort helt otroliga rollprestationer - inte minst är han kung i Snatch. . Får som tur är många bra rollerbjudanden som han har omdömet att också ta. Bra på att gestalta "labila typer".

Jude Law. En av vår generations riktigt suveräna skådisar. Helt makalös på de små detaljerna. Syns allt för lite i filmer i förhållande till sin talang. Skådespelarspecialitet finns inte. Är bra på allt.

Leonardo di Caprio. Hallå, kommer ni ihåg Gilbert Grape? Var det någon som inte trodde att Lasse Hallström inte hade kidnappat en RIKTIG utvecklingsstörd kille till sin film? Han är en suverän skådis som tyvärr låtit sig nischas ett par ggr in i pretty boy-fällan. Skulle lätt kunna bli en suverän filmhårding, om det inte vore för att han ser ut som en korgosse även idag vid 34 års ålder. Är bra på att gestalta lite sliskiga typer.

Matt Damon. Kanske inte världens bästa skådis. Men han är definitivt habil. Riktigt suverän i Good Will Hunting. Gör trovärdiga vanliga killar.

Johnny Depp. Posterkille i massor av flickrum under 80talet. Hatade detta och fick därför en småknagglig karriär inledningsvis eftersom han vägrade roller. Är numera definitivt rumsren som skådis och absolut inte bara ett utseende. Är jättebra på att gestalta lite flummigare typer.

Yes! Äntligen! Nu kommer spelet Diablo 3. Som jag har väntat. Och jag är helnöjd med det jag ser i gameplayfilmen på hemsidan. Fan vad jag ska spela det här när det kommer. Till och med faktiskt KÖPA det.

Vissa filmer har man väldigt vag koll på innan man ser dem. En sådan film för mig var den mycket långtitlade The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Jag hade sett lite recensioner av den på TV, mestadels ljumma. Det talades om det som en "tråkig men snygg film". Men så såg jag att den hade ett rätt bra Imdb-betyg på 7.8 och så var det nån snubbe på nätet som listade den som en av de fem bästa filmerna han hade sett. Då blev jag lite mer sugen och tog hem den.

Och det var väl en jävla tur det - för det visade sig vara en riktigt bra film. Av titeln att döma är den inte så där värst överaskande i vissa delar av storyn. Jesse James dör och det är Robert Ford som dödar honom. Nej det som trots allt är spännande är varför och hur och den mer personliga biten bakom det hela.

För glöm fullständigt bort att detta skulle vara en vanlig western. Detta är öht ingen western egentligen. Detta är ett nervkittlande drama i amerikansk 1800talsmiljö. Det är dystert och vackert i samma stil som Fargo med kalla snöiga fält och melankolisk musik. Det är verkligen ingen action öht i filmen (därav att vissa kallar den tråkig). Nej det som gör att filmen inte bara är en vacker tavla är det otroligt suveräna psykologiska spelet i filmen. Filmen är suveränt välspelad i alla led. Spänning behöver så att säga inte bara komma ur action, utan det kan komma ur vanlig psykologi likaså om skådespelare och roller är bra. Brad Pitt är suverän i rollen som Jesse James som han ger en demonisk aura utan något teatralt överspel alls och likaså är Casey Affleck som Robert Ford. Tänka sig att ALLA gener för bra skådespel gick förbi den andra mycket mer kända brodern och hamnade här hos Casey.

Sa jag att filmen var snygg? Så in i helvetes snygg. Och jag snackar inte "Dansar med vargar-snygg" nu utan här handlar det inte om billiga solnedgångar och prärievidder utan små detaljer, ovanligt kameraarbete och variation i det hela hela tiden. Den hyser ett par av de snyggaste foton jag sett faktiskt.

Och detaljerna på allt i filmen är imponerande. Äkta handgjorda glas i rutorna, folk som är döda som verkligen SER döda ut (dvs inte som CSI då där alla ser livs levande ut). Kostym, scenografi, tja allt sånt, är lysande. Folk har tom dåliga tänder! Och det är jävlar i det exotiskt i produktioner från Hollywood numera där perfekta blekta tänder lyser upp allt numera. Jag har börjat bli gnällig på detaljer på senare år - därför är det så jävla uppfriskande med en film som respekterar tittaren och verkligen har koll på det mesta. Men om du inte likt mig bara kan stirra på en vacker tavla i timmar, då är det inte säkert att du kommer uppskatta den här filmen. Man får verkligen inte ha damp/adhd om man ska se den här filmen.

Sammanfattningsvis: Lysande skådespel. Miljöer och foton är perfekt. Jättebra manus.

Filmen får en stark fyra i betyg. Inte en femma. Jag vet egentligen inte varför jag inte vill ge den en femma, för det finns inga fel på filmen.

Trailer

Nu blir det faktiskt lite filosofiskt. Bloggen "Det progressiva USA" diskuterar eboken. Ett fenomen som på intet sätt egentligen är nytt. Bland det första som dök upp i science fiction för helvetiskt många år sen var just böcker i elektronisk form. Det syns i Philip K Dicks böcker. Det syns inte minst i Star Trek där alla har pads med allting i.

Nu är det iaf verklighet till priset av 349 dollars. Wow. Så "billigt".

Jag gör en helt annan bedömning än "Det progressiva USA" vad gäller ebokens potentiella framgångar gentemot den tryckta boken. Ska jag vara ärlig tror jag att det är en sån där produkt som inte på många decennier ännu kommer bli intressant för den stora allmänheten - kanske aldrig. Jag är iaf helt säker på att den aldrig helt kommer besegra pappersboken. Jag själv är en teknik- och science fictionnörd men jag skulle aldrig hellre vilja läsa en bok på en liten minidator än en i pappersform. Det finns tre skäl till det som jag tror också är skälen till varför de flesta skulle resonera som mig:

1 En bok har en viss känsla. Pappret. Typsnitten. T om vikten och lukten. Estetiken kring en bok är för många av oss viktig. Att hålla i en bok och läsa den är en del av själva läsupplevelsen. Att bläddra i sidorna. Känslan av en fin utgåva med hantverk bakom konstruktionen gör faktiskt själva boken lite bättre. Det vet alla som provat läsa en riktigt fint inbunden bok nångång jämfört med en paperback tex. Och så är rangordningen och där hamnar den orörbara luktfria eboken tveklöst längst ner estetiskt.

2 Jag vill äga fysiska objekt. Jag tycker det här med ägandet av ettor och nollor som lätt försvinner är lika idiotiskt som köpa en film för nerladdning istället för på en fysisk DVD. Jag tycker om den dekorativa boken där i hyllan precis som jag tycker om DVD-filmen. En bokhylla fylld med böcker ger ett kreativt lugn och en intellektuell stimulans. Jag tycker om att få hem ett fysiskt paket på posten med en bok eller besöka en bokhandel. Jag känner mig totalt blasé inför de hundratals pdf-filer med böcker jag faktiskt har på datorn som jag troligen aldrig ens kommer läsa. Jag är övertygad om att människor alltid kommer ha svårt för att uppskatta och värdera imateriella objekt likt elektroniska data. Vi är rätt primitiva och samlande som varelser under alla ytligt intellektuella illusioner som vi har om oss själva. Om en dator med eböcker som man betalt en massa för kraschar så gråter man lite över förlorade pengar. Om en bokhylla brinner upp gråter man inte bara över pengarna, utan över den konrekta förlusten av något fysiskt som man kan utveckla en mycket mer djup relation till.

3 En eboks-pod/pad kommer troligten alltid kosta rätt mycket jämfört med en enskild bok. Man kommer alltså inte kunna lämna den på handduken på sandstranden eftersom sol, sand, vatten, måsar, skitungar och tjuvar skulle skada/sno den. Och om jag då rimligtvis äger en massa eböcker - är de då inte lagrade i den eller i min dator? Allt för tusentals kronor samlat virtuellt i en enskild känslig elektronisk pryl - kanske hundratals böcker som man då ska betala pengar för? Nej tack. En bok kan hålla i 1000 år. Själva objektet i sig är beständigt för massor av saker. Det är rätt ovanligt att en bok som inte läses av mer än sin ägare går sönder. En eboksläsare lär knappast hålla längre än 10 år. I genomsnitt lär väl de flesta som köper en sådan under sitt liv tvingas köpa en ny om vart tredje år typ. Det blir dyrt att ersätta alla förlorade böcker, eller köpa om dem om man vill läsa dem på nytt helt enkelt. Nu talar "Det progressiva USA" även om copyrightens varande. Jag delar hans farhågor kring detta, men samtidigt vill jag heller inte ha en värld där ingen kan äga copyright för böcker. Väldigt få författare skriver böcker idag rent ideellt. De flesta vill ha en slant för jobbet. Man kan tänka sig att copyrighten upphör när någon dör dock. Det är fel att ha copyright på material från upphovsmän som dött eller avsagt sig det frivilligt. Men som sagt, pengafaktorn blir otrevligt viktig kring en ebok på ett sätt den inte är kring en fysisk bok där man ju inte tycker det är så konstigt att den inte är gratis i affären.

Jag kan tänka mig att eboken får en funktion i en del officiella sammanhang. Bibliotek. Skolor. Ställen där kostanden för slitage på pappersböcker är hög och kostnaden plus funktionaliteten för en ebok är till fördel. Men inte för privatpersoner. Inte för skönlitterär läsning hemma i fotöljen. Jag tror och hoppas att boken ska visa sig astronomiskt mycket starkare mot det virtuella än vad både CD/LPn var mot MP3 och VHS/DVD/Bluray är mot nerladdade filmer.

Att snacka om hur den är döende, likt "Det progressiva USA" gör, är jag helt övertygad om är helt felaktigt.

Historien visar oss att vissa saker kommer och går och är inte beständiga. Men historien visar oss också att vissa saker faktiskt verkar vara så fulländade att inga nymodigheter lyckas besegra dem. Idag kan vi göra allting vi vill i syntetiska material - men de flesta föredrar faktiskt ett parkettgov i trä framför ett i plast. Kvalitét är inget argument i den kråksången, det finns syntetiska golv som tål hur mycket som helst. Nej det handlar helt enkelt om estetiken, den emotionella koppling man får, känslan av något man ser och rör vid. Känslan av papper vs plast när man läser. Att gå barfota på ett plastgolv är rätt långt från att gå barfota på en gräsmatta.

Underskatta aldrig Homo sapiens behov av känsla.

Chewbacca vs hoover.

För scifi-nörden som har allt utom varma fötter finns ju alltid Chewbaccatofflor.

Länk till affären.

Till mitt stora förtret har jag inte fått läsa min favoritförfattares huvudalster ännu. Jag bloggade en del om Stephen Baxters "Xeelee-sekvens" på gamla bloggen, direkt efter att jag hade läst boken Coalescent som jag gillade skarpt (recension här). Den ingår ju i något som kallas "Destinys Children". En "mindre" del av den större Xeelee-sekvensen som börjar med boken Raft. Lite rörigt kanske, men tänk er en stor serie, med mindre serier i.

Jag hade ju kunnat läsa bok två i Destinys Children, för den har jag hemma, men jag insåg att rekommendationerna om att man inte borde göra det stämde. Det tog mig 50 sidor in i boken så insåg jag att den förutsatte massor av kunskaper om Xeelee som jag saknade. Det var en förvirrande läsning bara. Alltså borde man läsa böckerna i tur och ordning efter hur de publicerades, dvs hur Baxter skrev böckerna och därmed talade mer och mer om Xeelee, och inte heller efter tidskronologin de utspelas i, ty den är faktiskt rätt sekundär för förståelsen. Likaså är alla andra former av "samlingar" rätt obegripliga. Nej, i den ordning Baxter skrev böckerna, där ligger tydligen den ordning man också ska läsa dem i och inget annat.

Nu kanske någon undrar hur jag kunde läsa Coalescent och förstå den om den nu inte direkt är den första boken han skrev i Xeelee-sekvensen. Det gick bra, eftersom den är väldigt fristående från förkunskapskrav av Xeelee. Den utspelar sig nämligen i nutid och i antikens Rom, och därmed är Xeelee inte direkt synliga ännu i storyn. Tydligen ska en del andra böcker i xeeleesekvensen vara rätt fristående från förkunskapskrav om Xeelee de med, men det känns som det är lite för bökigt att reda ut det.

I den här ordningen ska det läsas:

1. Raft
2. Timelike Infinity
3. Flux
4. Ring
5. Vacuum Diagrams
6. Reality Dust
7. Riding the Rock
8. Coalescent
9. Exultant
10. Transcendent
11. Resplendent 

Destinys children-böckerna i rött alltså. Inte så fristående som förlaget vill lura i läsarna. Jag läste alltså bok åtta först, inte bok ett. Det funkade som sagt. Men sen tog det stopp när jag försökte läsa Exultant. Destinys children-böckerna är lätta att hitta i bokhandeln. Värre är det då med vissa av de övriga i Xeelee-sekvensen, inte minst första boken Raft.

Så jag har letat och letat efter boken Raft som är den första boken i serien. Den ges av nån outgrundlig anledning inte ut längre, så allt som finns på nätet är begagnade exemplar och det tar emot av många skäl. Inte minst av förbaskat dyra skäl. Priserna varierar nämligen mellan 170 spänn och (jag skojar inte) 2700 spänn (över 400 dollar från amerikanska adlibris - kolla här). 2700 spänn för en begagnad bok… Ett pris som skulle störtdyka till inget alls den dagen den kom i nyexemplar (vilket ju inte är helt omöjligt). Dvs vara en horribelt dålig investering att göra även om man är fanatiker. Helt galet. Jag kan låna den av polare. Jag har den i pdf-format nånstans (tror jag). Men det är inte samma sak för mig som bibliofil som att själv äga ett nytt fint exemplar.

Tips om bloggar som skriver mycket om TV, film, science fiction, fantasy, författande och språk mottages gärna här.