En av sakerna som är mindre skoj med att plugga som 33åring är alla dessa unga fjantar man måste läsa tillsammans med. Folk som nästan är födda på 90talet, iaf slutet på 80talet. Jag har verkligen NOLL gemensamt med den dampiga generationen (ja det finns undantag såklart). Dels är de unga och allmänt stökiga på ett drygt sätt, dels är de så jävla självgoda, fast på ett grundlöst sätt. Dvs besserwissrar men utan egentlig grund. Jag är besserwisser och jag brukar gilla andra som är det om de har lite distans till sig själva OCH faktiskt är allmänbildade. De sena 80talisterna och 90talisterna är varken eller - men tycker att deras jävla åsikter ska höras precis hela tiden. Tyckar-generationen har börjat göra sitt inträde på universiteten. Säg hejdå till vetenskapen gott folk, för den kommer börja ersättas av flumpedagogikens offers emotionella åsikter nu.

Att tjafsa med antimiljö-sekten har lärt mig följande saker:

1 De är övertygade om att de sitter på en större sanning som ett etablissemang inte ser eller vill se. Per definition är man en del av detta etablissemang om man säger emot dem, så man kan liksom inte argumentera utan att hela tiden ägna massor av tid åt att försvara sig från guilt by association kring en överhöghet som inte finns. Ett väldigt typiskt kännetecken för hur tex kreationister argumenterar. Den som intar försvarsställning i sina anfall kan hela tiden skylla på att de försvarar sig - och det är exakt vad antimiljörörelsen gör så fort man replikerar. De sitter på kunskap om en stor lögn som en stor dum och obegåvad massa har gått på. Var känner jag igen det resonemanget ifrån? Jo från två håll. Dels kreationister som kämpar mot etablissemanget kring evolution. Dvs förespråkare för pseudovetenskap. Och dels känner jag igen det från förespråkare för konspirationer. CIA låg bakom 9/11 och sånt…

2 Anledningen till synen de har på sig själva och andra är att de har gett sig själva status som rebeller och skeptiker, kritiker mot en etablerad och dogmatisk sanning. Att kritisera kritikern kan man aldrig någonsin göra med större framgång. Inte för att det skulle saknas argument, utan för att sk kritiker är en typ av personer som har copyright på att vara kritiker och att alla andra därför aldrig kan vara det. Skeptikern mot klimatförändringen påminner här om kreationisten då han precis som kreationisten älskar att se sig som en rebell mot något etablerat. Alla vill vara underdogen för det ger mest "cred". Det här vilar på hur vetenskapen slog sig fram mot en dogmatisk religion för X antal hundra år sen. Alla vill vara denna rebell idag. Tom religionens förespråkare.

3 Vetenskapsmän är i frågan idioter så fort de inte tycker som de själva gör. Och eftersom de flesta vetenskapsmän trots allt står bakom både att det sker en uppvärmning och att människan bidrar till den så är vetenskapsmän idioter. Det finns ingen ände på det förakt som de spyr ur sig. Folk som läser klimatologisk forskning på universitet är enligt de själva inte lika kunniga kring klimatfrågor som de själva är. Det här känenr jag igen från debatter med kreationister där forskare/studenter inom evolution är "förblindande" och "indoktrinerade" i falska påståenden via universiteten. Dvs amatörer vet alltid bäst eftersom de har ett "opåverkat" perspektiv som de själva ser det. En klassiker inom pseudovetenskaperna att resonera så.

4 De anser även att det är ok att kritisera rapporter på div bristande källkritiska resonemang, men bara kring de saker som passar deras resonemang. Nu senast är det tex att det är ok att avfärda en ökad temperatur, eftersom året hittills har varit kallare än genomsnittet. Då funkar det alltså utmärkt att använda ett enskilt år. Däremot funkar det inte att man påpekar att de senaste 100 åren har inneburit en temperaturökning, för då är man inte källkritisk. Den logiken har jag försökt sänka mig ner till att förstå, men än så länge misslyckats. Troligen då för att det är 100% ologiskt och jag själv bara kan resonera kring det som är logiskt. Det är ungeför som när jag försöker förstå hur det är logiskt att det måste finnas en skapare bakom allting som finns i universum - utom bakom gud själv då…

5 De älskar använda retorik som argumentens grund. Dvs snyggt/fult formulerade oftast emotionella ordlekar snarare än faktiska sakargument. Alltså måste jag som läsare, för att vara saklig, faktiskt uppmärksamma retoriken. De är nästan i klass med Hamas på den punkten kring hur stora korthus de kan bygga bara med tomma ord och känsloanspelningar hos läsaren. Definitivt i klass med kreationisterna. Vanligast är selektivism och utelämnande inom fakta tätt följt av "två fel gör ett rätt" då de mer än gärna påpekar att det finns utelämnande av fakta hos tex IPCC. Varav de faktiskt inte ens förstår hur det sista argumentet funkar. Låt mig förklara: Om jag gör något fel, gör det inte automatiskt att du också får göra fel och att det du då gör är rätt istället pga mitt fel. Men så är det: IPCC gör ett påstått fel, därmed är anti-miljörörelsens argument mer hållbara än tidigare oavsett vad dessa argument egentligen för sig själva bygger på. Fundamentet i pseudovetenskapligt resonemang i princip är att andras (påstådda) brister legitimerar det egna resonemanget.

6 Kritisera dem och du klumpas samman med allt och alla som kritiserar dem i en stor fet guilt by association. Inte minst inte associerad med polemiker och agitatorer inom mer miljöfanatiska rörelser som anser att i princip ALL mänsklig aktivitet på jorden är förkastlig. Att det inte finns en homogen miljörrörelse alls i frågan är ointressant för dem. Säger man emot deras svaga resonemang är man i praktiken en hampa-klädd miljötok. Den stämpeln släpper de inte på. Personligen skulle jag vilja jobba som oljeletare när jag är färdig geolog, men det vågar man ju knappast nämna nu när man redan har eko-stämpeln på sig.

7 Sist men inte minst av mina lärdomar: Folk HATAR att någon kommer och mässar om deras retoriska tillkortakommanden/tricks för dem. Men jag tror på bredsidor. Det är meningslöst att hålla på att jämföra tabeller med varandra när det finns så mycket större brister i deras resonemang och på ett helt retoriskt plan.