Något av det roligaste jag vet är att hitta fel i resonemang. Här ska jag presentera felen i följande text. Jag kommer inte leverera källor utan bara precis påpeka brister i resonemanget.

Är klimatforskningen pseudovetenskap? (http://www.astro.uu.se/~l/klipseud.html)

av Lars Kamél

Svaret är: Ja, till stora delar. Dock går det en skiljelinje vid just nu. Forskningen om världens förflutna klimat är i stort sett vetenskap. Forskningen om det framtida klimatet är nästan helt och hållet pseudovetenskap.

Mitt svar på rubrikens fråga kommer nog som en överraskning för de flesta, men jag kan bevisa mitt påstående med otaliga exempel. Denna pseudovetenskaps resultat kommer dessutom till allmänhetens och politikers kännedom genom ett FN-organ, vilket ger den oerhörd prestige. Klimatfrågan anses ju så viktig att de två FN-organen för naturvård respektive meteorologi, UNEP och WMO, tillsammans startade IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, i början av 1990-talet. På papperet är IPCC:s uppgift att studera om, och i så fall hur mycket, människan påverkar klimatet. Ända sedan starten har IPCC letts av vad kan kallas klimatkatastrofister, så i sina rapporter har denna organisation aldrig tvivlat på att människans påverkan på klimatet är stor och farlig. En klimatkatastrofist är en person som påstår att människans utsläpp av växthusgaser kommer att leda till en klimatkatastrof.

Sven-Ove Hansson, som är professor i filosofi vid KTH, har definierat sju kriterier för att känna igen en pseudovetenskap. Dessa har han skrivit om bland annat i sin bok Vetenskap och Ovetenskap. Det första kriteriet är auktoritetstro. Det andra kriteriet är att experiment inte kan upprepas. Det sjunde är att förklaringar överges utan att ersättas. Inget av dessa är viktig. Det är inte uppenbart att klimatforskningen uppfyller dessa kriterier. De andra fyra kriterierna uppfylls dock, och det tänker jag nu leda i bevis.

Ah, så det är auktoritetsåberopande att nämna FN-experter (du skulle inte nämna det annars), hur är det då med att nämna professor Sven-Ove Hansson? Blir det pseudovetenskap bara precis för att Sven-Ove definierar det som det? Knappast, vad som exakt är pseudovetenskap är faktiskt omtvistat och att säga att något är pseudovetenskap på basis av Sven-Ove Hansson är argumentum ad verecundiam. Det är också ett svagt sådant eftersom det är EN person. Dålig början.

Det tredje kriteriet är att man använder handplockade exempel trots att ett slumpmässigt urval vore möjligt. Detta förekommer definitivt inom klimatforskningen. Ett exempel är för övrigt grunden för uppfattningen att världen håller på att överhettas: Det finns åtskilliga metoder för att räkna ut världens medeltemperatur i det förflutna. Katastrofisterna väljer den metod som ger den största uppvärmningen de senaste årtionden: Den som baseras på väderstationer utspridda med ojämna mellanrum över jordytan. Jag har inte utrymme att ge alla skäl som finns att tro att denna metod framför allt mäter urban uppvärmning och inte global, men Daly (2000) ger en utförlig redovisning av alla problem. Placeringen av väderstationer själv kan nämnas. Den är verkligen inte slumpmässig, utan handplockad till de ställen där det bor människor.

Handplockade exempel var det ja. Och ett litet ad hominen och guilt by association där med eftersom man kallar folk som inte delar uppfattningen för ”katastrofister”. Oj så objektiv författaren känns nu då. Inte.

Vad kallar man det när man påstår att alla mätstationer finns i urban miljö? Jo handplockade exempel (mera känt som lögn). Det finns gott om mätstationer i naturen – Svalbard har en av de mer utpekade och kända. Selektivism – att inte redovisa alla kända fakta är att inte redovisa det aktuella forskningsläget. Dvs ett utmärkt exempel på pseudovetenskaplighet. Att argumentera mot skev selektivism med en egen ännu värre selektivism är inte direkt övertygande.

I övrigt nöjer jag mig med att påpeka att det sedan 1979 finns en metod som verkligen är global: Mätningar från satelliter, med mikrovågsenheter (MSU). Dessa ger en betydligt mindre uppvärmning.

Kul att du ”nöjer” dig. Själv kräver jag fakta. Ett emotionellt och ovetenskapligt argument eftersom ”betydligt mindre” är en subjektiv åsikt och inte kalla siffror. Emotioner hör inte hemma i en text som ger sken av att vara vetenskaplig. Att sen inte heller redovisa ett konkret exempel är rätt illa. Sen finns det en källkritisk faktor kring detta: Uppvärmningen är global, men den märks inte lika tydligt överallt i temperaturer eftersom väderfenomen kan kyla mer än vanligt faktiskt precis under uppvärmning. Detta fenomen förklarar jag här.

Under lång tid ansågs det som en vetenskaplig sanning att världen under en ungefärlig period mellan åren 800-1200 var varmare än idag, och som mest kanske 1-2 grader varmare.

MWP var inte en global uppvärmning utan en lokal nordatlantisk sådan. Faktum är att de flesta studier visar på en globalt sätt kallare period. Även om du inte tror på just dessa vetenskapliga faktum så är det ohederligt att inte redovisa dess existens. Dvs ett tecken på selektivism. 

Därefter följde en liten istid som i princip pågick till 1800-talets mitt, men som var som kallast, kanske 1-2 grader kallare än nu, under en period på 1600- och 1700-talen. Detta köldmaximum sammanföll med en period då solytan i stort saknade fläckar, det så kallade Maunderminimumet, så kylan tros ha orsakats av Solen, på något sätt. Denna bild av det förflutna klimatet baserade sig på olika temperaturkänsliga indikatorer, t ex trädårsringar, och på historiska dokument. Det mesta av materialet var från Europa, men det tycktes få stöd av data också från andra delar av världen.

Irrelevant argumentation eftersom faktorerna som påverkade klimatet då inte gör sig gällande idag. Detta påvisar bara att klimat kan ändra sig, vilket absolut ingen har ifrågasatt. Att tala om irrelevanta fakta är retorik och därför obönhörligt en indikator på pseudovetenskapligt resonemang. 

Att klimatet på naturlig väg har varierat så mycket, var ett problem för de klimatkatastrofister som vill skylla 1900-talets klimatvariationer på människan. Kanske är det då också möjligt att 1900-talets klimatförändringar är till stora delar naturliga? För några år sedan, kom till deras lättnad en undersökning som ifrågasatte den tidigare sanningen (Mann m fl. 1999). Enligt denna studie var det för 1000 år sedan en aning kallare än idag. Sedan följde i stort sett 850 år av en sakta, nästan linjär temperatursänkning, som avbröts av en snabb temperaturökning som vi fortfarande befinner oss i. En av studiens slutsatser var att 1990-talet sannolikt var den varmaste decenniet på över tusen år.

Det finns gott om perioder i jordens historia då det både har varit hysteriskt mycket varmare och kallare än idag. Det som vi däremot har idag, och som du inte redovisar i din analys, och därmed är skev och selektiv, dvs pseudovetenskaplig, är att förändringen är osedvanligt snabb i jämförelse med lika stora förändringar av klimatet. En enormt viktig variabel att beakta. Det är också en ren lögn att ”katastrofister” inte redovisar detta. Att ljuga om forskningsläget och vad som defakto sägs är inte så trovärdigt bäste Lars.

Naturlig vetenskaplig försiktighet är att vara lite skeptisk till undersökningar som kastar tidigare etablerade sanningar över ända på det här sättet, och att man helst inväntar ytterligare forskning som bekräftar det nya. Sådant intresserade dock inte IPCC. Genast började diagrammet från denna studie dyka upp i rapporter, i tidskrifter och på konferenser. Det var inte allt. Trots att Manns studie var för norra halvklotets klimathistoria, presenterades diagrammet ofta som hela världens klimathistoria. Minst lika ofta hade de ganska stora felstaplarna i originaldiagrammet dessutom "försvunnit", så att den osäkerheten i klimathistorien inte framgår.

Jag kan inte riktigt se vad det är du talar om här eftersom ingen har kastat väck tidigare studier. Det är snarare du som medvetet förvränger vad forskarna säger och utelämnar tidsvariabeln vilket är kärnan i resonemanget över att detta är ett annorlunda fenomen. Du utelämnar också att man har studerat allt från solfläckar till jordaxellutning och inte funnit ett samband. Det är vad man brukar kalla ohederligt och selektivt. Typiskt för pseudovetenskap.

En närmare granskning av denna studie visar dock på lite märkligheter. De temperaturindikatordata som användes, slutar i själva verket 1980, då temperaturen är lite lägre än 1940. För att ge intrycket av en snabb temperaturökning under 1900-talets andra hälft, har beräkningarna från väderstationer också lagts in i diagrammet. När jag undersökte tabellen över vilka data som har använts, fann jag några småfel. Det borde inte ha påverkat resultatet, men det ger ju inget bra intryck.

Med tanke på ditt eget CV hittills, med alla lögner så kanske du inte är rätt person längre att påpeka faktafel. Och varför ens ta upp det om det inte påverkar resultatet? Jo för att det hjälper dig retoriskt att framställa dig själv i bättre dager (för att du såg felet) och de andra som opålitliga för att de har räknat fel. Du väljer förövrigt själv ut årtal som passar dig precis hela tiden. Genomskinligt och pseudovetenskapligt.

Den viktigaste invändningen är dock att studiens omskrivning av världens klimathistoria inte alls har bekräftats av andra studier. Tvärtom, har t ex Briffa m fl. (2001) gjort en sammanställning som visar att jämfört med andra studier har Manns studie både mindre temperaturvariationer, och en mindre allvarlig köldperiod under 1600- och 1700-talet.

Efter Solen, är den viktigaste faktorn i klimatet växelverkan mellan oceanerna, som lagrar energi motsvarande flera års instrålning från Solen, och atmosfären. Detta är komplexa processer som beror av bland annat havsströmmar och vindar. Det finns tre ocean-atmosfärssystem som är viktigare än andra, och som tycks variera på ett halvregelbundet sätt. Det är North Atlantic Oscillation (NAO), Pacific Decadal Oscillation (PDO) i norra Stilla Havet, och El Niño-Southern Oscillation (ENSO) i södra Stilla Havet. I den sistnämnda inträffar någorlunda regelbundet två sorters avvikelser som har blivit berömda. De kallas El Niño och La Niña. Den förstnämnda innebär att de vanliga havsströmmarna och passadvindarna avstannar och varmt vatten stannar kvar vid havsytan utanför Sydamerika kust, så att det kan värma upp atmosfären. Förutom att El Niño-år brukar vara varmare än normala år, innebär det också monsunerna i Afrika och Asien påverkas, liksom nederbörden i Australien och Sydamerika. La Niña, däremot, innebär att det vanliga mönstret förstärks, vilket för varmt vatten snabbare ner till havsdjupen, så att det får mindre tid på sig att värma upp atmosfären. La Niña-år är ofta lite kallare än normala år. ENSO påverkar faktiskt vädret ordentligt över hela jordklotet och de andra två andra oscillationerna märks åtminstone på norra halvklotet. Det finns inga som helst bevis för att vare sig NAO, PDO eller ENSO har påverkats av någonting människan har gjort. De är naturliga klimatvariationer som fortsätter som de alltid har gjort.

Intressant att nämna här är att resonemanget kring klimatförändringar på intet sätt står och faller med huruvida vissa forskare tror att dessa fenomen kan påverkas av människan.

Åren 1997-98 inträffade en El Niño som antagligen var kraftigare än någon annan sedan åtminstone 1877-78. 1998 är också det varmaste år som MSU-satelliterna har uppmätt. Enligt IPCC var 1998 det varmaste året på över tusen år, men detta finns det alltså anledning att tvivla på. År 1975 var å andra sidan ett La Niña-år, och kallare än normalt. De två åren närmast efter, 1976 och 1977, hoppade PDO av någon anledning in i ett varmare läge. Uppvärmningen syns också tydligt i beräkningen av världens medeltemperatur. I IPCC:s världskartor med temperaturtrender är perioden 1976-2000 den senaste (IPCC 2001a, s 116 och IPCC 2001c, s 27) och tack vare den valda perioden är kartan fylld med röda prickar, var och en indikerande uppvärmning i just den regionen. Tidsperioden har noga valts för att utnyttja naturfenomen till att ge en så skrämmande bild som möjligt över uppvärmningen.

Jag har ytterligare ett exempel på hur klimatforskare väljer ut sina dataserier. Santer m fl. (1996) påstod sig ha hittat ovedersägliga bevis för att människans påverkan på klimatet redan är märkbar. Detta bevis bestod bland annat i att jämföra observationer av troposfärtemperaturer, från radiosonder på väderballonger, med modellresultat på hur klimatet borde påverkas av människans utsläpp. Överensstämmelsen var mycket god. Det var bara det att forskarna hade valt ut åren 1963-1987 ur en dataserie som började år 1958 och fortfarande fylls på år från år. Vid tidpunkten för publiceringen låg de sista temperaturerna, de för 1992-1995, klart under troposfärtemperaturerna för åren 1958-1961, och trenden var mot kallare temperaturer sedan 1970-talets slut. Det var bara genom ett "skickligt" urval som forskarna lyckades få till resultatet att uppvärmningen följde modellen. Eller, för den delen, att troposfären alls hade blivit varmare. När detta uppdagades, och författarna försökte bemöta kritiken (Nature 384, 522-524), gick en del av deras försvar ut på att naturliga variationer under vissa perioder kan förväntas göra att verklighetens mätdata skiljer sig från vad som förväntas utifrån teorin om mänsklig påverkan på klimatet.

När verkligheten och teorin stämmer överens är det alltså bra. När verkligheten och teorin inte stämmer överens, är det alltså ändå inget problem för teorin, enligt dessa forskare.

Du är glad i variablen selektivism. Men jag förundras över att du seriöst alltså tror att folk inte ser den selektivism som du själv sysslar med i dina urval av vad som har sagts? Guilt by association verkar vara ditt mål med din selektivism eftersomdu inte redovisar hur vetenskapen problematiserar kring det hela. Hittar vi bara ett resonemang som är otydligt och selektivt så kan vi smutsa ner hela förespråkarsidan med det.

Därmed är vi inne på det femte och sjätte av Hansson kriterier. Det femte talar ju om likgiltighet inför motsägande fakta, att hävda att teorin är riktig trots fakta som den inte stämmer överens med.

Det finns inga fakta som säger emot teorin. Däremot finns det alternativa teorier och diskrepanser i vissa forskningsresonemang. Att kalla alternativa teorier för ”fakta som säger emot teorin” är riktigt ohederligt faktiskt. Tyvärr är det troligen många som inte skulle se skillnaden.

Det sjätte säger att en pseudovetenskaplig teori har inbyggda undanflykter som gör att teorin bara kan bekräftas och aldrig förkastas vid prövning.

Klimatmodellerna som används ger för mycket uppvärmning jämfört med verkligheten. Detta har erkänts av självaste IPCC (1996, s 295), vilket är ett av de minst kända av IPCC:s resultat.

1996. Man bör kanske beakta att ditt skeva urval av källor inte heller lutar åt att använda de mest aktuella studierna. Det är nämligen så att uppvärmningen och temperaturskillnaderna har märkts av mer på senare år än tidigare så en källa från 1996 är redan hopplöst inaktuell. En inte helt oviktig faktor. Sen är det väldigt typiskt pseudovetenskapsförespråkare att påstå att om det finns 100 mätningar så väljer man den enda som stämmer överens med ens teori. Jämför tex med Bob Lind som hävdar att Ale stenar är från bronsåldern och inte från järnåldern eftersom en mätning av 13 stycken visade på bronsålder. 12 visade alltså på järnålder. Och din selektivism påminner också om när kritiker av tex c14metoden kritiserar den utifrån hur den presenterades omkring 1953, då man fortfarande hade olösta kalibreringsproblem med den. En källa från 1996 väger definitivt betydligt lättare än källor från senare år. Framförallt väger sällan en källa tyngre än flera.

 Huvudanledningen till att klimatmodellerna misslyckas är att de innehåller förstärkningsmekanismer som inte finns i verklighetens atmosfär. Enligt en vanligt förekommande uppgift, innebär en fördubbling av CO2-halten en uppvärmning av världen med 1,2 ° C, om allt annat förblir oförändrat. Enligt IPCC:s sammanfattning, kommer världen att bli mellan 1,5 och 5,8 ° C fram till år 2100, trots att man faktiskt överväger möjligheten att CO2-halten skulle kunna öka med mindre än 100% (IPCC 2001a, appendix II). Temperaturökningen från ökande växthuseffekt förutsätts nämligen förstärkas av att vatten avdunstar mer, så att det blir mer vattenånga, som ju också är en växthusgas och faktiskt den viktigaste, i atmosfären.

Modeller med detta antagande gav alldeles för stor temperaturökning. Riktiga vetenskapsmän hade då insett att antagandet var fel. Det finns god anledning att tro att det är fel. Vattenånga bildar nämligen moln, som kyler ned marken genom att reflektera solstrålning tillbaka till rymden. Mer vattenånga i atmosfären borde alltså också innebära mer moln, som motverkar vattenångans roll som växthusgas. Det finns till och med fakta som säger att antagandet är fel. Mätningar på utställda vattenbehållare vid väderstationer visar nämligen att vattenavdunstningen de senaste 50 åren har minskat (Roderick and Farquhar, 2002), förmodligen just på grund av ökande molnighet.

Nu utelämnar du fakta igen. Det finns fler växthusgaser än CO2. Det frigörs tex metan om jag inte minns helt fel när permafrosten i tundran lättar. Det är pseudovetenskapligt att utelämna fakta.

Klimatkatastrofisterna har i stället presenterat hypotesen att förbränningen av olja, kol och gas ger upphov till stora mängder av så kallade aerosoler, en sorts luftföroreningar som kyler ner atmosfären och döljer den verkliga uppvärmningen från växthusgaserna. Några som helst data som stöder detta antagande finns inte. Dessutom behövs det inte, om bara de överdrivna förstärkningseffekterna tas bort från modellerna.

I ytterligare en aspekt passar modellerna inte in med verkligheten. Enligt modellerna borde nämligen polarområdena bli varmare i en snabbare takt än resten av jordytan. Detta har inte inträffat. På Antarktis, bortsett från yttersta spetsen på Antarktiska halvön, finns bara temperaturmätningar sedan slutet av 1950-talet, men dessa mätningar har ingen som helst trend sedan de började. För Arktis finns långa mätserier, ibland sedan 1800-talets mitt, för nordliga landområden, och de flesta områdena var minst lika varma på 1930-talet som de är nu. Detta kan var och en själv kolla med temperaturdata som finns tillgängliga på http://www.giss.nasa.gov. Att modellerna misslyckas också i detta fall har naturligtvis inte fått klimatkatastrofisterna att överge dem, för det är ju pseudovetenskap de sysslar med.

Nej, det är pseuduvetenskap som DU sysslar med eftersom du utelämnar den mest kända variabeln: Att istäcket minskat i storlek. Sen påstår du att polarområdena måste bli varmare än andra områden. Med vad baserar du det på för fysikaliska fakta egentligen? Faktum är att det sker en nedkylning när något kallt värms upp. Det kallas utjämning och är en inte helt okänd naturlag.

Det fjärde av Hanssons kriterier är ovilja till prövning, att inte vilja pröva teorin mot verkligheten trots att det är möjligt. Massor av klimatdata finns nu tillgängligt på Internet, t ex på Trends Online (http://cdiac.esd.ornl.gov/trends/trends.htm). Speciellt intressanta är uppskattningar av koldioxidutsläpp från olika källor (Marland m fl 2002, Houghton & Hackler 2002), och mätningar av koldioxidhalter i luftbubblor i antarktisk glaciäris (Etheridge m fl 1998) och i atmosfären sedan 1957, på Hawaii och Sydpolen (Keeling & Whorf 2002). Det verkar dock som om de flesta klimatkatastrofister aldrig har sett skymten av några data från den verkliga världen. IPCC påstår till exempel att om ingenting görs, dvs. inga internationella överenskommelser sluts för att begränsa koldioxidutsläppen, kommer koldioxidhalten i atmosfären att ha fördubblats innan år 2100. I verkligheten är denna halt nu 370 miljondelar (ppm) och har ökat med i genomsnitt 1,5 ppm, eller 0,4%, per år de senaste tre decennierna (t ex IPCC 2001b, s 7). Fortsätter ökningen att vara linjär, 1,5 ppm/år, kommer halten till år 2100 att ha ökat med ca 40%. Är ökningen i stället exponentiell, 0,4%/år, blir ökningen fram till år 2100 ungefär 80%.

Du har en katalyserande effekt av att den naturliga koldioxiden kommer öka naturligt när värmen ökar. Det är därför som vi har naturligt varma faser i jordens historia där en liten förändring kan ökas till en större. Framförallt dramatiskt snabbt om mättnad av naturliga deponier av CO2 kan påskynda saker enormt. Det går inte att göra historiska jämförelser hur som helst.

Halveringstid och (exponentiell) livstid är välkända begrepp från radioaktivt sönderfall. Trots att de växthusgaser som människan tillför atmosfären inte försvinner genom radioaktivt sönderfall, passar begreppen bra in här också. I en enkel modell för hur överskotten hanteras av naturen, blir formlerna nämligen mycket lika de för radioaktivt sönderfall. Denna enkla modell antar att naturen har en (genomsnittlig förindustriell) jämnviktsnivå. Vid alla avvikelser från detta jämviktsläge försöker naturen återvända till jämnviktsläget, vilket förståss sker med viss fördröjning. Naturens upptag är direkt proportionellt mot avvikelsen från jämviktsläget. Människans utsläpp har gjort att naturen nu befinner sig långt ifrån detta jämviktsläge. Ahlberg (1998, 1999) och Dietze (2000, 2001) har kritiserat IPCC för att överskatta framtida CO2-halter, med stöd av sådana enkla modeller. För koldioxid påstår IPCC att livstiden inte går att bestämma, för det finns så många olika processer (IPCC 2001c, s 38). Det värde som ges är 5-200 år. Det är ett mycket märkligt påstående. Naturligtvis går det att bestämma den livstid som gäller, utifrån hur koldioxidhalten har varierat som svar på de mänskliga utsläppen. Dessa utsläpp kommer från olika källor. De dominerande är de från utvinning och användning av fossila bränslen. Ytterligare en direkt utsläppskälla är cementproduktion. En indirekt, och delvis också direkt, källa är användning av land, t ex att hugga ner skogar för att odla upp marken. Hugga ner skogar minskar ju naturens möjlighet att ta upp koldioxid. Bränns träden upp, eller får ligga och murkna, blir det dessutom en direkt källa. För de direkta källorna finns det uppskattningar av hur de stora de har varit ändå från 1751. För de indirekta finns uppskattningar från 1850. Jag har stoppat in uppskattningar av utsläpp och halter i en enkel modell av den typ jag beskrev ovan och funnit att koldioxidens livstid i atmosfären är 27 år (med en osäkerhet på bara ca 3 år) och jämviktsläget 287 ppm (se figur 1). Det senare stämmer mycket bra med de förindustriella värdena från Law Dome. Denna livstid betyder att 54 år efter att utsläppen ägde rum, finns mindre än 14% kvar i atmosfären, och 100 år efter finns mindre än 3% kvar. Det är fullständigt omöjligt att förklara förflutna CO2-halter i atmosfären med livstider som är mycket större än 27 år, om utsläppsuppskattningarna är riktiga.

Att en så pass enkel modell, med bara två parametrar att bestämma, fungerar så pass bra över en period på nästan 150 år är förvånande. Det visar att samma naturliga processer för att ta upp den extra koldioxiden från atmosfären borde ha fungerat under hela den här tiden. Till skillnad mot de avancerade modeller som IPCC använder kan den här modellen inte förklara vart koldioxiden har tagit vägen. Den stora fördelen är att den i alla fall passar ihop med data från verkligheten.

Det finns också annat som talar för att atmosfären reagerar ganska snabbt på förändringar. CO2-utsläppen låg i stort sett stilla under första världskriget och början av 1920-talet. Under 1940-talet låg CO2-halten i atmosfären i stort sett stilla. Strax efter andra världskrigets slut började CO2-utsläppen öka snabbare år från år, jämfört med innan kriget. I genomsnitt verkar utsläppen ha ökat linjärt med tiden därefter, så det var ingen långvarig acceleration. För CO2-halten skedde ett trendbrott mot snabbare ökningstakt i början av 1960-talet. Därefter har den ökat linjärt med tiden. Båda dessa händelser talar för att atmosfären reagerar inom ett par decennier på förändringar i den takt som utsläppen sker.

Nja, enligt kända variabler kan utsläppen inte jämföras eftersom vi inte har samma grundvariabler. Vi har fler människor, högre genomsnittstemp, mer CO2 än tidigare. Katalyserande effekter som kan ske i nya förutsättningar gör att en jämförelse med 1940 inte håller som bevis för något.

Hur är det då med IPCC:s scenarier? Låt oss som ett exempel ta det scenario som kallas B1 (IPCC 2001a, Appendix I). Där fortsätter utsläppen, dvs. summan av de direkta och indirekta, att öka i ungefär dagens takt fram till 2040-talet. Därefter börjar de att minska, för att år 2100 ligga på en nivå långt under den nuvarande. Halten av CO2 i atmosfären, å andra sidan, fortsätter att öka ända tills scenariot slutar år 2100. Den modell som ligger bakom har tydligen en så lång livslängd för människans bidrag till CO2-halten, att det mesta av utsläppen finns kvar efter 60 år. Denna modell kan endera inte ha testats mot verkligheten, eller också har den testats och används trots att den konstaterats vara fel. Hur skulle en modell som inte kan förklara det förflutna kunna förutspå framtiden?

En sak som verkligen lyser med sin frånvaro i IPCC:s rapporter är en jämförelse mellan dessa CO2-modeller och hur halten av koldioxid har ökat i verkligheten. Det är knappast någon tvekan om att den jämförelsen saknas därför att modellerna totalt misslyckas och lämnar kvar mer CO2 i atmosfären än vad som sker i verkligheten. En liten möjlighet till kontroll finns det dock. IPCC började publicera prognoser i början av 1990-talet, och där finns förutsägelser för år 2000. Du blir väl inte förvånade över att få veta att samtliga modeller förutsade en högre halt av koldioxid än vad som faktiskt uppmättes?

En annan sorts enkel modell vore att anta att en viss andel, t ex hälften, av alla utsläppen ständigt blir kvar i atmosfären. Jag har lagt in också en sådan variant i figur 1. Uppenbarligen passar den bra in på data under de första 90 åren eller så, men efter andra världskriget ger den för höga koldioxidhalter. Detta visar också att mindre än hälften av utsläppen faktiskt blir kvar i atmosfären, i motsats till vad IPCC:s modeller förutsäger om framtiden.

Klimatkatastrofisternas domedagsprofetior om det framtida klimatet uppfyller åtminstone fyra av Sven-Ove Hansson sju kriterier för att känna igen pseudovetenskap. Jag tycker att det räcker för att konstatera att det faktiskt ÄR pseudovetenskap. Hansson tycks faktiskt anse att ett enda kriterium uppfyllt är tillräckligt för att konstatera att något är en pseudovetenskap. Det är ganska begripligt. Om något uppfyller ett enda av kriterierna, kan det i alla fall inte röra sig om riktigt vetenskap.

Helt fel. Det man har problem med är att vissa modeller och vissa mätdata inte stämmer samman. Men man är inte direkt så selektiv som du påstår. Sen uppfyller det som jag påvisat inte alls alla fyra delar utan du redovisar det skevt. Dvs det är en kontextuell pseudovetenskap eftersom den bygger på selektiva påståenden. Det ser rätt illa ut att presentera något som pseudovetenskap och sen utelämna så mycket relevanta variabler själv. Sen är något inte pseudovetenskap bara för att Hansson har ett kriterie. Ämnet är omtvisat och allt från grundläggande matematik till samhällsvetenskap kan betraktas som pseudovetenskap om man likt dig väljer ut fakta selektivt. Jag lovar att det faktiskt inte finns en enda vetenskaplig tes som man inte kan hitta pseudovetenskap med om man är selektiv likt dig.

Inte nog med domedagsprofetiorna om det framtida klimatet är pseudovetenskap, det är också den mest kostsamma pseudovetenskapen i dagens värld. Denna pseudovetenskap används för att påverka politiker att göra någonting för att förhindra de profeterade klimatkatastroferna. Den har lett till Kyotoavtalet, en överenskommelse som har getts ett sken av att "rädda" klimatet. I själva verket gör den ingenting för att märkbart ändra klimatet. Det erkänner klimatkatastrofisterna själva. De ser i stället Kyotoavtalet som ett första steg. Det är ett första steg som aldrig borde tas, eftersom ingenting tyder på att klimatet skulle vara i behov att räddas. I stället borde vi sluta lyssna på dem, och sluta ge dem pengar för att framställa fler domedagsprofetior i form av resultat från körningar av klimatmodeller utan verklighetsförankring. Se i stället till att forskningen om det framtida klimatet blir en vetenskap och att resurser satsas på att lösa verkliga problem.

Det finns flertalet variabler inom klimatforskningen som borde analyseras bättre än det har. Och det borde även läggas mer pengar på att reda ut alternativa och katalyserande effekter. Men är det något man inte bör göra är det att lyssna på folk som dels sysslar med guilt by association genom allt sitt resonemang. Dels predikar helt felaktigt om att klimatfrågan är en pseudovetenskap när de själva, på ren svenska, ljuger som borstbindare i sina texter. Eller rättare sagt, det kan mycket väl vara så att Lars inte ljuger, att han inte förstår alla vetenskapliga brister som hans resonemang bygger på, att det mesta han sysslar med i sin text är selektivism, men det är bara en marginellt mycket bättre ursäkt än medvetet skitsnack.

Det är fullt möjligt att det finns gott om brister i klimatforskningen och jag skulle bara vara enfaldig om jag påstod att det är en vetenskaplig sanning att jorden värms upp pga människan. Men den är inte en pseudovetenskap bara för att den har brister och luckor. Den innehåller en hel del som kunde vara bättre. Ungefär så som strängteorin mest är en matematisk sanning och inte det minsta falsifierbar rent praktiskt i ett labb. Jag skulle aldrig drömma om att kalla strängteorin för pseudovetenskap. Däremot är den inte, precis som klimatteorin, helt lätt att pröva. Att det finns en korrelation mellan koldioxid som växthusgas och ökad värme är rätt tveklös. Sen kan man aldrig bevisa att det just är människans utsläpp av växthusgas som nödvändigtvis påverkar temperaturen idag. Allt man kan göra är att titta på andra kända naturliga fenomen och se ifall dessa kan vara orsak - något man har gjort tillskillnad från vad Lars påstår. Ingen annan faktor verkar existera. Det innebär inte att vi inte kan ha missat något, men när Lars talar om kostnaderna för en restriktivare klimatpolitik så bör han ju beakta scenariot vad som sker om det visar sig att han har helt fel och vad det skulle kosta oss som art på jorden. I valet mellan att inte göra något alls och att göra något är det rätt logiskt att försöka göra något. Det här är såpass undersökt av så pass många oberoende instanser (IPCC, FN och dyl är liksom bara en piss i Nilen av alla de universitet och akademier som är inblandat i klimatforskning) att det är rätt enfaldigt att avfärda det hela som pseudovetenskap. Framförallt när det uttalandet är så otroligt dåligt underbyggt.

 

Klimatbluffen tyckte inte om att jag pekade ut honom som konspiratoriker. Det är det väl å andra sidan ingen som gör så det är kanske inte så konstigt. Att ge någon det epitetet handlar ju om helheten, vad är det för helhetsargumentation som används. I Klimatbluffens fall är kärnan för all argumentation argumentationsfelet guilt by association. Klimatbluffen är en klimatbluff eftersom det finns idioter som uttalar sig för att det sker en klimatförändring. Ungefär 9 av 10 argument på sidan bygger i sin grund på detta. Men det dräller även av andra retoriska argument. Dagens retoriska argument är argument from incredulity. Dvs "X är fel för det finns ingen förklaring (vad jag som kritiker känner till)". Få saker kännetecknar pseudovetenskap och även konspirationstänkande som just rena retoriska argument.

Mer konkret exempel från sidan:

"Okej, men själva idén med klimathotet bygger på att jorden värms upp på grund av människans koldioxidutsläpp. Hur kan det komma sig att vi i dagsläget släpper ut mer och mer av denna gas (särskilt från Kina och Indien) och samtidigt kan se temperaturen sjunka?"

Bygger helt på att författaren inte känner till de klimatologiska förklaringar som faktiskt finns på just den typen av fenomen, eller åtminstone ens erkänner att det kan finnas förklaringar som han inte känner till. För att dölja okunskapen redovisar han ett uselt motargument från någon, så det extra tydligt ser ut som om han har besvarat förespråkarnas argumentation + så får man lite bra guilt by association. Försvara argumentationen nu och du kommer associeras med personer som inte kunde det. (Jag erkänner med glädje att Lena Olsson på Aftonblaskan inte har ett speciellt bra svar - snarare kontraproduktivt för vetenskapligheten i det hela.)

Notera även emfasen på Kina och Indien. Klassisk politisering av det hela likt alla "skeptiker" alltid gör. USAs roll måste förminskas och försvaras eftersom USA står under angrepp från en massa rabiata miljökommunister och USA-hatare.

Det var den retoriska biten. Det konkreta förslaget på en naturvetenskaplig förklaring är den nedkylnings och destabileringseffekt som upptining ger av rent utjämningsmässiga skäl (naturlagar alltså). Placera ett kallt föremål i ett varmt rum och det kalla föremålet värms upp, men det kommer också dra ner temperaturen lite i det rum som det placerades i, iaf lokalt och temporärt kring sig kommer skillnaden bli märkbar och det kommer bilda strömmar av temperaturskiftningar som är starkare än det vi redan har (på global nivå har vi något som kallas atmosfärisk cirkulation som beror på skillnader i temperaturer).

 

Så om man då omvandlar det hela till global nivå så är det rimligt att anta att när polarisar smälter så kommer viss nerkylning att ske, framförallt lokalt eftersom vi talar om något där värme och köld-system flyttar på sig. Anledningen är ju att smält ishavsvatten kyler ner medeltemperaturen lokalt och ökar cellens storlek. Jag kan tänka mig att polar-cellers rörelse med lätthet kan förflytta ovanliga mängder kyla från norr under kortare faser när isen smälter och då expanderar cellernas utbredning, vilket måste ske om naturlagarna inte slagits ur spel. Det är inget konstigt med det - samma sak som sker omvänt när värme expanderar cellernas område pga ökad värme. Du skulle märka ett liknande fenomen i ett kök om du öppnade frysen och avfrostar den. Kyld luft skulle strömma iväg längs med golvet och skapa rörelser och en ökning av kylningen.

Att börja smälta isen vid polartrakterna ger rimligtvis ett liknande fenomen om det inte råder helt andra naturlagar i jordskala som i lägenhets-skala. Dvs, den effekt man alltid får om man värmer upp något som är fryst (och därmed geografiskt stabilt) är att kyla rör på sig eftersom värme rör på sig eftersom det blir geografiskt instabilt tack vare smältvatten bland annat. Att jorden uppvärms skapar en "avfrostningseffekt" - en destabilisering. Den atmosfäriska cirkulationen (Ferrel, Hadleyceller tex) har visat oss detta hur länge som helst i stabil nivå så länge isen inte smält upp. Det som sker nu är bara en ökad destabilisering av cellerna.

Det här var inget som helst försök till bevis för att det sker en uppvärmning. Bara ett exemplifierande på hur retoriska argument vissa "skeptiker" faktiskt kommer med och att man med "lätthet" kan hitta faktiska argument mot det. Iaf om man kan lite retorik och gärna  klimatologi. Något jag kan rätt bra idag, något jag kan betydligt bättre om några veckor då jag faktiskt tänkte plocka några akademiska poäng i klimatologi och meteorologi och bli ännu kunnigare/drygare än jag redan är (argumentum ad verecundiam - den bjöd jag på).

I de flesta kuststäder byggs gamla industrihamnområden om till dyra lägenheter. Och det är ju bra. Fina tomter ska ju inte går förlorade. Men en bättre indikator på ekonomiskt välstånd finns nog inte än när det faktiskt byggs ny industrihamn. Det går uppenbart ekonomiskt bra för Malmö. Synd att det är så jävla dräggigt där bara. Har det varit en enda dag på sistone utan rapporter om rån, mord eller bomber därifrån? Det är rätt ofta jag tycker det är pinsamt att vara skåning pga allt skit som händer i Malmö. För att inte tala om när de sen ska intervjua nån lokal malmöit om eländet på TV. De hittar alltid den med mest bredast maaaalllmeööööitiskan och lägst IQ som får uttala sig. Det är precis som de (journalisterna från Sthlm) gör det för att jävlas med resten av Skåne i en slags konspiration. "Nu ska vi göra bort skåningarna igen, hitta mig en alkis-malmöit som får gnälla på TV, det är allt som behövs".