Fermis paradox. Jag har tjatat om den mycket och tänkte tjata lite till. Varför har vi inte sett några aliens? Vissa nöjer sig med att svara på den med att "vi helt enkelt inte har sett någon ännu eftersom universum är stort eller att vi befinner oss i en gles tid". Ett svar som inte håller för mig alls. Vi är såpass sofistikerade vetenskapligt att något spår, något brus, något tecken på artificiella spår borde ha synts för oss med tanke på att vissa civilisationer bör ha haft miljarder år på sig att utveckla intergalaktiska imperier. En faktor där rymdens storlek längre inte spelar någon roll. Galaktiska imperier är ett faktum om intelligens finns. Och ett galaktiskt imperium skulle vi inte ens missa med luvan nerdragen över huvudet. Så pass sofistikerade är vi vetenskapligt. Och vår galax skulle med sina hundratsls miljarder planeter rimligtvis ha hyst ett par galaktiska imperier.

Då är svaret att intelligent liv troligen är astronomiskt ovanligt mycket bättre än att "vi bara har missat det". Det tog oss trots allt flera miljarder år att utveckla intelligens på jorden. Det verkar vara en svårare process rent naturligt än livets uppkomst. Intelligent liv är alltså extremt exotiskt. Kanske tom unikt.

Men det finns andra bra förklaringar, inte minst "Det stora filtret". Det är svårt att tänka sig att ett fenomen kan utrota allt liv i en civilisation. Om det sker tidigt i utvecklilngen är det begripligt. En ras instängda på en planet är sårbara för allt möjligt. Men så fort vi har börjat kolonisera universum så har vi också börjat garantera vår eviga existens eftersom inget enskilt fenomen längre ser ut som ett hot. Inget vanligt hot iaf. Sjukdomar och krig kan tex inte längre förklara det. Baxter lägger ju dock fram gammapulser från supernovor som en tes. En god tes. Men jag undrar om det inte finns ännu bättre teser. Det stora filtret är helt enkelt kanske en upptäckt som alla intelligenta arter alltid gör. Den teknologiska singulariteten tex, en AI som blir självmedveten och direkt inser vilket hot vi är mot dess existens skulle med lätthet kunna utplåna oss, men kanske sakna förmågan att aspirera mot en kolonisation av universum och därmed inte själv sen synas utan vara begränsad till den planet eller de fåtal planeter som den uppstod på. Det finns ju även en skön koppling jag inte tänkt på innan - nämligen att vi utvecklar sinnesstyrd teknologi som vi sen inte kan hantera pga av våra sinnen.

Filmen "Forbidden Planet" handlar ju just om ett sådant fenomen. En film med lastgamla specialeffekter och massor av tolligheter men med en faktiskt sjukt genomtänkt och imponerande huvudstory. Bra mycket bättre än 9 av 10 nutida scifi-rullar. En urgammal ras utvecklar en teknologi som gör att de med sinnet kan hantera och skapa materia. Med syftet att de då skulle kunna ägna hela sina liv åt intellektuella saker istället för praktiska. Ett bättre och bekvämare liv. Men maskinen kanaliserar även mardrömmar, vilket utplånar dem ganska nästan direkt efter att maskinen slagits på. 400 000 år senare kommer människan förbi och håller på att göra samma misstag med maskinen. Bra film, framförallt - rätt bra "filter".

Det kan säkert finnas tusentals liknande hot mot oss själva som vi kan utveckla av misstag. Oundvikliga upptäckter som alla intelligenta raser gör. Kanske har vi redan gjort vår, men den har inte visat sitt rätta ansikte ännu. Tusentals anledningar som visar oss att anledningen att vi tycker att universum är tomt, är för att det faktiskt är tomt.