En svår nöt att knäcka är vad som är sunt kritiskt tänkande och vad som är konspiratoriskt tänkande. Det beror nog helt enkelt på att dels kan en fråga innehålla både sunt kritiskt tänkande men också konspiration, dels rent allmänt att begreppen är så svåra att definiera var för sig. Jag vill iaf göra ett försök att skilja konspirationsteoretikern från den kritiskt tänkande:

Dogmatiskt tänkande: Att följa andras påståenden utan egen reflektion. Att låta andra tänka åt en. Att blindt följa regler. Enorm övetro på auktoriteters förmåga att tänka rätt, mer rätt, än andra. Syns extra tydligt inom tex religion. Men det finns även de som hävdar att en professor har alltid mer rätt än en Fil Kand av samma övertro på auktoriteter.

Kritiskt tänkande: Att ifrågasätta påståenden utifrån rena fakta. Att ställa subjektivism mot objektivism. Att intelligent analysera fenomen och brister i resonemang men också framförallt se sin egen plats i sammanhanget och ev subjektiva fenomen som kan påverka ens omdöme. Dvs att kunna se sina egna motiv. Att sätta logik framför allt annat. Att arbeta ärligt vetenskapligt och redovisa alla kända fakta i sitt resonemang.

Konspiratoriskt tänkande: Att ifrågasätta påståenden utifrån ofta dåligt underbyggda påståenden om fakta. Att analysera fel och brister i resonemang utan att vara självkritisk kring sina egna motiv. Man generaliserar också ofta väldigt mycket. Man är framförallt väldigt driven i sina vilja att visa hur rätt man har. Intressant nog talar man gärna om andras fanatism och dogmatism, men den egna ser man inte oavsett hur stor spegel man än står framför. Kriteriet för en konspiration är just ett dolt motiv som det medvetet har förljugits kring av något skäl.

Kortfattad jämförelse: En kritisk person är kritisk mot allt och alla påståenden, framförallt dogmer, men absolut också de egna motiven. En konspirationsteoretisk person är bara kritisk mot dogmer och andra personer som den ser motiv att ljuga kring, och aldrig mot de egna motiven och därmed blir urvalet av fakta snävt i dess resonemang. Den konspiratoriske personen är alltså förvånansvärt dogmatisk.

Ett aktuellt exempel: Folk som ropar att förespråkare för antropogen miljöpåverkan är "fanatiska och drivs av politiska motiv snarare än fakta" är ett väldigt aktuellt exempel på hur en konspiratoriker resonerar. Här har du en blogg som bara gör exakt detta. De ser nämligen inte till sina egna motiv som kritiker och applicerar ingen som helst kritik mot det egna resonemangets ev fanatism och politiska motiv.

Ett mer klassiskt exempel: Folk som ser politiska motiv från USAs sida bakom 9/11. De ser hur CIA och andra hemliga organ inom USA ligger bakom attacken med motivet att de egentligen ville starta krig för krigsindustrins (eller annan politiks) skull. De bygger upp detta resonemang på två saker: Dels ett psykologiskt resonemang kring den ondskefulla staten/ideologin som man kryddar med mer eller mindre sanna påståenden om fakta. De påpekar tex att jetbränsle knappt genererar relevant temperatur för att smälta stålet i WTC-byggnaden, att något "mer" skulle krävas för att det ska falla samman. När man då presenterar anledningen till att det faktiskt inte behövs mer än jetbränsle och ett kraschat jetplan för att få strukturen att rämna så lyssnar de inte. Då är man en apologet för den mörka sidan och ens argument är smittade av guilt by association. Dvs de är egentligen inte alls intresserade av objektiva fakta, utan bara påståenden om fakta som hjälper dem i deras argumentation. Per definition blir det nästan omöjligt att bemöta en 9/11-konspiratoriker utan att man blir en del av deras konspiration.

Övrigt: Liknande exempel finns i skapelsetroendes kristnas uppfattning om evolutionsläran som en konspiration mot kristendomen. Man lägger även gärna fram påståendet som konspiratoriker att alla som inte ser konspirationen är antingen en del av den, eller ett offer för dogmatism. Pseuduvetenskap legitimerar ofta sin existens på detta sätt gentemot etablerad seriös vetenskap. Pseudovetenskapen blir sann, för att det finns en konspiration mot den.

Psykologin: Den är rätt enkel. Alla vill vara speciella, det är vår instinkt som flockdjur att försöka hävda oss. Ett sätt att hävda sig är att visa stora muskler, en tredje är intellektuell begåvning, tex att kunna identifiera det som andra inte ser. Vara en vetenskapsman. Vara Einstein. Vara en kämpe för objektivism mot dogmatism. Detta är den primala drivkraften bakom konspiratorikern. "Titta vad jag ser som du inte såg". Skulle dock en konspirationsteori bli rumsren så dröjer det inte länge för än det dyker upp en konspirationsteori mot konspirationsteorin. Bara hönshjärnor följer saker som är väletablerade. För det väletablerade är för konspiratorikern alltid en dogm. En kuriosadetalj är att en del konspiratoriker är väldigt selektiva medans andra köper alla konspirationer. Sällan är detta så tydligt som just i fallet med antropogen uppvärmning där konspirationsteoretikerna kring detta ofta tillhör en politisk ideologi som gör att de gärna försvarar USA med näbbar och klor. Dvs påståendet om att WTC är en konspiration, eller kriget mot Irak drivet av olja är "absurt". Däremot är det inte absurt att påstå att miljöfrågan är en konspiration mot USA från "left wings". Dvs man är inte det minsta SJÄLVkritisk trots att jaget, subjektet som författares motiv, är det mest fundamentala att titta efter för den som verkligen är seriöst kritiskt tänkande.

Gråzoner: Självklart finns det gråzoner som är svåra. T ex vad är skillnaden mellan att tro att X hände i bibeln för att en massa teologer har kommit fram till det och att X händer i världen för att en massa miljöforskare har kommit fram till det? Är det inte dogmatism i båda fallen om resonemanget bygger på auktoriteter? Jo det kan det vara rent ytligt. Men i grunden finns en fundamental skillnad: Det finns naturvetenskapliga objektiva fakta i miljöfrågan. I bibelstudier finns bara tolkningar, ytterst subjektiva sådana, och en inbyggd omöjlighet till att kunna hitta en objektiv sanning just därför. Den kritiskt tänkande förstår varför det är skillnad, den dogmatiska inte och konspiratorikern tror på elaka egentliga motiv från båda håll.

Slutsats: Innebär detta att konspirationer aldrig kan finnas eftersom jag klankat ner så mycket på dem? Självklart inte, men de är nog extremt ovanliga genom historien och alltid på mikronivå. Konspirationen mot Hitler osv. Att konspirera mot hela folk och hela världen, ja det kräver ofattbara resurser. Så ofattbara att de garanterat oftast inte existerar eftersom det underminerar motivet som oftast är pengar enligt konspirationsteoretikern. Sanningen är oftast billigare för alla parter. Och eftersom konspirationsteoretikern alltid ser politik och därmed ekonomi som drivkrafter bör de kanske tänka just lite mer på ekonomin än de gör. Samtidigt som de prövade på att för en gångs skull titta sig själv i spegeln när de talar om andras politiska motiv.

Förslag på en ny konspiration: Ekonomiska och ideologiska intressen ogillar miljöfrågan så pass mycket att de är beredda att med vilka lögner och metoder som helst generalisera och förtala kring folk och grupper som vill arbeta för en hårdare miljöpolitik. Propaganda och betalda experter i ad hoc-syften har vi ju sett förr.Kommunister kanske hatar USA, men kapitalister älskar likväl också pengar enligt en ännu större sanning. Dvs oljeindustrin har en enorm portion intresse av att hålla igång folks konsumption av bensindrickande maskiner. Motivet är alltså solklart.

Då är frågan om oljindustrin är skyldiga till konspiration eller inte? Är det en hållbar konspirationsteori? Om du rösta nej på den frågan eftersom motiv i sig inte räcker visar du på ett sunt kritiskt tänkande. Men om du inte är beredd på att samtidigt rösta nej i frågan om motiv räcker i frågan om antropogen uppvärmning existerar tänker du konspirationsteoretiskt utan logik bakom selektivismen. Och om du sen inte är beredd på att lyssna på mer än de fakta som du tycker om, tex hysteriskt förstora upp användandet av en datoranimation i Al Gores film om miljlproblemet kontra fakta från forskare som visar att isen de facto smälter väldigt mycket, oavsett om Hollywood var inblandat i en film eller ej - då är du faktiskt bara en enfaldig konspiratoriker.

Jag älskar Coca Cola. Hittade en ambitiös men ändå obegriplig sida på nätet om just cola rent allmänt. Dvs recensioner av cola-drycker av olika slag. Massor av sorter. Jag kan inte skryta med att ha druckit alla sorter som de har, men jag ser direkt stora brister i deras sätt att recensera så jag tycker att deras ambitiösa projekt blir rätt meningslöst eftersom de missar så viktiga saker. De recenserar vad jag kan se orginal Coca Cola med en recension. Två stora fel med det:

1 Coca cola smakar olika ur olika förpackningar. En coca cola ur glasflaska smakar inte alls likadant som en ur burk eller en ur petflaska. Framförallt inte alls som en ur en automat likt de som de har på McDonalds. Varje sort ska recenseras separat eftersom det är stor skillnad. Det vet nog alla som är seriösa cola-älskare.

2 Coca cola smakar olika i olika länder. I de flesta fall helt beroende på det lokala vattnet man använder. Att generalisera kring coca cola globalt är som att säga att allt rödvin från alla länder smakar likadant. 

Sen håller jag heller inte med dem i typ en endaste recension (hur kan man tex ge jolt cola högre betyg än vanlig cola?), men det är en annan fråga, och en bara om smak. Ovanstående två punkter är däremot fakta. 

Design är inget som blivit bättre på Coca Cola company de senaste åren. Tvärtom. Och är verkligen pet-flaskor i plast slängda i naturen så mycket mer miljövänligt än glasflaskor slängda i naturen? I think not.

 

Fermis paradox. Jag har tjatat om den mycket och tänkte tjata lite till. Varför har vi inte sett några aliens? Vissa nöjer sig med att svara på den med att "vi helt enkelt inte har sett någon ännu eftersom universum är stort eller att vi befinner oss i en gles tid". Ett svar som inte håller för mig alls. Vi är såpass sofistikerade vetenskapligt att något spår, något brus, något tecken på artificiella spår borde ha synts för oss med tanke på att vissa civilisationer bör ha haft miljarder år på sig att utveckla intergalaktiska imperier. En faktor där rymdens storlek längre inte spelar någon roll. Galaktiska imperier är ett faktum om intelligens finns. Och ett galaktiskt imperium skulle vi inte ens missa med luvan nerdragen över huvudet. Så pass sofistikerade är vi vetenskapligt. Och vår galax skulle med sina hundratsls miljarder planeter rimligtvis ha hyst ett par galaktiska imperier.

Då är svaret att intelligent liv troligen är astronomiskt ovanligt mycket bättre än att "vi bara har missat det". Det tog oss trots allt flera miljarder år att utveckla intelligens på jorden. Det verkar vara en svårare process rent naturligt än livets uppkomst. Intelligent liv är alltså extremt exotiskt. Kanske tom unikt.

Men det finns andra bra förklaringar, inte minst "Det stora filtret". Det är svårt att tänka sig att ett fenomen kan utrota allt liv i en civilisation. Om det sker tidigt i utvecklilngen är det begripligt. En ras instängda på en planet är sårbara för allt möjligt. Men så fort vi har börjat kolonisera universum så har vi också börjat garantera vår eviga existens eftersom inget enskilt fenomen längre ser ut som ett hot. Inget vanligt hot iaf. Sjukdomar och krig kan tex inte längre förklara det. Baxter lägger ju dock fram gammapulser från supernovor som en tes. En god tes. Men jag undrar om det inte finns ännu bättre teser. Det stora filtret är helt enkelt kanske en upptäckt som alla intelligenta arter alltid gör. Den teknologiska singulariteten tex, en AI som blir självmedveten och direkt inser vilket hot vi är mot dess existens skulle med lätthet kunna utplåna oss, men kanske sakna förmågan att aspirera mot en kolonisation av universum och därmed inte själv sen synas utan vara begränsad till den planet eller de fåtal planeter som den uppstod på. Det finns ju även en skön koppling jag inte tänkt på innan - nämligen att vi utvecklar sinnesstyrd teknologi som vi sen inte kan hantera pga av våra sinnen.

Filmen "Forbidden Planet" handlar ju just om ett sådant fenomen. En film med lastgamla specialeffekter och massor av tolligheter men med en faktiskt sjukt genomtänkt och imponerande huvudstory. Bra mycket bättre än 9 av 10 nutida scifi-rullar. En urgammal ras utvecklar en teknologi som gör att de med sinnet kan hantera och skapa materia. Med syftet att de då skulle kunna ägna hela sina liv åt intellektuella saker istället för praktiska. Ett bättre och bekvämare liv. Men maskinen kanaliserar även mardrömmar, vilket utplånar dem ganska nästan direkt efter att maskinen slagits på. 400 000 år senare kommer människan förbi och håller på att göra samma misstag med maskinen. Bra film, framförallt - rätt bra "filter".

Det kan säkert finnas tusentals liknande hot mot oss själva som vi kan utveckla av misstag. Oundvikliga upptäckter som alla intelligenta raser gör. Kanske har vi redan gjort vår, men den har inte visat sitt rätta ansikte ännu. Tusentals anledningar som visar oss att anledningen att vi tycker att universum är tomt, är för att det faktiskt är tomt. 

Den där jättebläckfisken som det har talats om i media ett tag har nu börjat analyseras. På NGs hemsida finns lite nya detaljbilder och fakta om besten.