Grupparbete - fy fan
Idag utsattes jag för den moderna pedagogikens älsklingsinstrument: Grupparbetet.
Det var en helt oväntad övning så man fick lunchen på sig att läsa på och göra lite stödanteckningar i ett ämne man inte direkt kunde flytande. Det gick också som det gick därför. Jag är ingen talare och stakade mig som en nervös 17årig genusföreläsande tjej på ett Rotary-möte tillsammans med den delegerade partnern jag fick som inte gillade det här mer än mig. Snabbt gick det också och när man var klar så såg man minst två stödpunkter som man hade missat ta upp trots att man hade haft dem framför näsan. Imponerande värdelöst föredrag rent ut sagt. Som vanligt när jag tvingas tala ståendes. Får jag däremot bara sitta i min bänk så är jag stundtals lika rapp i käften som vilken agitator som helst. Men när jag står upp försvinner allt blod ur hjärnan och in i pannan och jag står där röd och svettig och harklar mig en massa.
Jag måste säga att jag inte alls tror på gruppövningens lovsång. Anledningen är rätt enkel: Om jag ska göra ett grupparbete eller eget arbete så kommer jag sätta mig rätt bra in i mitt material. Så långt funkar den här metoden rätt bra. Problemet uppstår när man sitter och väntar på sin tur i klassrummet. Jag lyssnar öht inte på vad grupper före mig säger utan ägnar ungefär 90% av min koncentration på nervositet och 10% till att fundera på det egna arbetets innehåll. Andra som föreläser innan kunde likagärna tala om knyppling som trilobiter - jag hör ändå inte. Eller jag hör orden, men jag lyssnar inte.
Det är inte ett så litet problem, och jag vet att jag delar det med alla de miljoner svenskar som faktiskt ogillar att hålla föredrag inför publik. Den moderna pedagogiken missar här helt detta. Man blir bra på det egna, men hör inte på andras och kommer heller därför inte ta till sig helheten lika bra som man skulle av en vanlig föreläsning.
Nu är det skillnad på ämne och ämne. Om alla i klassen ska tala om var sin medeltida borg kommer man inte missa jättemycket av att inte höra vad andra grupper talar om, men om man har ämnet paleontologi där jag talade om angiospermer (blomväxter) och vissa talade om dinosauriernas död och vissa om homonoidernas framväxt så missar man hur mycket som helst. Framförallt om man då är bland de sista i gruppen likt jag var och svettande satt och väntade på stunden då man skulle resa sig och mässa de illa repeterade kunskaperna. Och när man sen var klar så satt man mest och njöt över att man var klar. Man lyssnade lite bättre än innan, men fortfarande var inte koncentrationen på topp.
Grupparbeten är alltså en defekt pedagogisk metod. Man lär sig bara bra om det egna.
RSS Feed
Om man dessutom grupparbetar med folk man av olika anledningar inte samarbetar bra med, fungerar det inte heller.
Comment by Ullah — April 21, 2008 @ 5:28 pm
Ullah: Ja exakt. Listan på anledningar att ogilla grupparbetet är såklart längre än min bloggpost.
Comment by nihonshu — April 21, 2008 @ 5:53 pm
..det är inte alls fel på grupparbeten i sig. Felet ligger i själva pedagogigen där det överanvänds på ett sjukligt sätt, genom hela grundskolan endast går ut på att förnedra de som mår dåligt i rampljuset och dessutom ytterst sällan lärs ut på ett korrekt sätt. Alla bör någon gång lära sig fungera i grupp. Det är grymt viktigt i de flesta jobb, och trots att jag är grymt oerfaren som ung så har jag redan bivit rejält irriterad på olika typer som inte klarar av samarbete på en arbetsplats.
Att det nu är ännu viktigare att lära sig fungera individuellt gör ju inte på något sätt grupparbete oviktigt.
Comment by Oskar.. — April 21, 2008 @ 9:42 pm
Mina egna stora aversioner mot grupparbeten till trots är jag nog böjd att hålla med Oskar här: det stora felet är inte grupparbete i sig, utan att det används på tok för mycket och på ett för ogenomtänkt sätt. Och att grupparbete inte är en studieform som passar mig och Nihonshu särskilt bra innebär ju inte att det inte är en utmärkt undervisningsform för andra. Att få studier 100% anpassade till en själv är en omöjlighet, och därför får vi ibland stå ut med att saker görs på ett annat sätt än det för oss optimala, men då är vi tillbaka på överanvändningsproblematiken igen.
.
Sedan bör grupparbeten och andra undervisningsformer som bygger på att studenter/elever presenterar material för varandra aldrig förmedla centralt material, dels för att det inte är säkert att presentationen blir särskilt bra, dels för att man bara går på något som helst djup i det man själv presenterar, och slutligen för att många, som Nihonshu, kan ha svårt att koncentrera sig och ta till sig materialet till fullo när man har en egen presentation att tänka på. Att hålla muntliga presentationer är dock något som i hög grad är en övningssak, och som definitivt behöver tränas i akademiska studier. Detta, om något, har blivit fullständigt klart under min tid som doktorand.
Comment by Magnus — April 22, 2008 @ 12:04 pm