Kan folk inte bara lägga av…
Med jävligt stor risk för att låta som en kall cyniker - men varför i helvete måste vi "minnas Engla"? Ja det talas mycket om det nu. "Glöm inte Engla". Och liknande uttalanden i en helt hysterisk såpa i media. Folk vallfärdar till kyrkor, skickar ut mass-email, mass-sms. Skapar RIP-grupper på Facebook. Media har följetonger. Snart kommer TV-serien säkert. Som om det vore ett ett barn som alla kände sen innan eller kände till åtminstone.
Det är något jävligt fel på alla människor som överdriver sina känslor kring ett främmande barns död på det här sättet. Skärp er för helvete. Det dör tusentals barn varje dag världen över utan att ni ens tänker på det. Ni har inte mer relation till Engla än vad ni har till dem faktiskt. Sätt det i lite perspektiv för bövelen.
Det är inte er sorg - det är familjens och ingen annans. Det är trist det som skett - det är hemskt att barn mördas - thats it - sluta vältra er i osmakliga emotionella kopplingar till någon ni inte känner eller har den minsta relation till - det är fanimig rubbat!
RSS Feed
Kunde inte ha sagt det bättre själv, håller med dig helt och hållet. Tanken har slagit mig många gånger…Jag förstår inte hur människor orkar överdriva sina känslor så pass mycket som de gör. Skulle dessa empatiska känslor som var och varannan svensk tycks ha varit äkta, kan man fråga sig varför det inte görs mer för att hjälpa våra medmänniskor som dör VARJE dag runt omkring oss i världen?
Comment by Natalie — April 15, 2008 @ 9:53 pm
Jag tror att det har att göra med att många föräldrar – som säkert är oroliga för att något ska hända deras egna ungar – på något vis bearbetar sin rädsla. Det har nog också att göra med folks komplicerade förhållande till känslor. I Sverige har det länge varit en sedvänja att man inte öppet visar känslor, i synnerhet inte i känsligare sammanhang. På senare tid har det dock blivit allt mer accepterat att man kollektivt och öppet får vädra ut sin frustration och allt vad man nu har på hjärtat. Och Internet gör det hela mycket enklare – man kan sitta bakom sin relativa anonymitet och gråta ut. Extra skakande händelser som mordet på ett barn blir nog också ett gyllene tillfälle för folk att få ut en mängd uppdämda känslor. Datorn blir en terapeut typ. Ja, jag håller med om att det blir en smula osmakligt när media blåser upp sådana här tragedier till någon slags såpa (vilket de också gjort med Arboga-morden, Riccardo, Rödeby, m.fl. händelser). Men att det skulle vara fel att känna och visa sin sympati med de drabbade tycker jag varken är rubbat eller osmakligt, tvärtom är det sådant som behövs i ett känslokallt samhälle där t.ex. de flesta inte skulle hjälpa pensionären som trillar omkull på gatan (sedan beror det väl på vilket sätt man uttrycker det). Jag är ju i så fall själv rubbad bortom all hjälp eftersom jag engagerat mig ganska mycket i fallet med den engelska tjejen som blev ihjälsparkad pga sin stil, och som jag tagit upp på min blogg. Men så är jag ju faktiskt ”rubbad” på riktigt också med diagnos och allt (ingen ursäkt, bara en möjlig förklaring).
Comment by Djingis — April 15, 2008 @ 10:31 pm
Självklart har vi en närmare relation till Engla än till valfritt svältfött barn på den Afrikanska slätten-vi har ju läst om Engla i tidningen! Empati innebär i grund och botten förmågan att sätta sig in och känna för någon annan än sig själv., och den empatiska process förenklas därför något oerhört om “objektet” ifråga befinner sig i en kontext man själv kan relatera till. Jag brukar vanligtvis resonera på ett sätt som är snarlikt ditt. Vi lever i en värld som är full av skit och hjälplösa offer, och det är praktiskt omöjligt att förhålla sig till alla. Engla är dock speciell, framförallt för att vi vet så mycket om henne. Hon spelade fotboll, handlade godis i den lokala kiosken, satte upp handskrivna felstavade lappar där hon erbjöd sig att vara barnvakt o.s.v. Jag har själv en tioårig kusin jag tycker mycket om, och hon sätter också upp felstavade lappar i affären. När jag föreställer mig mordet i mitt huvud är det inte bara Engla som slits in i den där bilen, det är också min kusin. En ologisk tanke naturligtvis, då en vanlig trafikerad väg är 1000 farligare än alla tänkbara pedofiler därute, men varför ska alltid rationalitet ha företräde? Den flodvåg av sympati som nu flödar över Sverige är självklart ologisk, men personligen tycker jag det kan kvitta. SMS och tända ljus har aldrig skadat någon, och får det folk att bearbeta sin egen skräck för pedofiler är det bara positivt. Dessutom tycks Englas mamma trots allt uppskatta att folk tänker på henne:
http://www.expressen.se/nyheter/1.1120329/englas-mamma-jag-blir-sa-rord
Comment by David — April 15, 2008 @ 10:38 pm
Hmm, dedär skulle jag aldrig skrivit, jag är för mesig. Tyvärr är nog hela Sverige det.
Man borde istället göra som Belgien, ställa krav på polisen, det är ju dit man borde rikta sorgen eller missmodet över hur det gick. Dedär skulle inte ha hänt med bättre koordination mellan myndigheter så nära…
Comment by Ingetnamn än — April 15, 2008 @ 10:59 pm
Du skrev någonstans om tre olika kategorier av mördare. Tror det var dessa tre:
.
1. Seriemördaren (psykiskt sjuk)
2. Passionsmördaren (typ svartsjukedrama och så)
3. Rånmördaren (den som helt samvetslöst mördar en människa såvida den kan tänkas vålla problem för personen)
.
Borde du inte lägga till en fjärde kategori, “ideologimördaren”, alltså som mördar av ideologiska eller religiösa (same shit) skäl. Det är här man skulle placera t ex kaparna bakom WTC-attacken, koncentrationslägeransvariga etc. Vad tror du?
.
Och nu, det som har koppling till den din post: I vilken kategori skulle du placera Anders Eklund?
.
Eller Jackie Arklöv?
Comment by Skuggan — April 17, 2008 @ 7:37 pm
Skuggan: Fast ideologen är ju en blandning mellan passion och rånmördaren. Rånmördaren är ju den oempatiske som inte bryr sig om andra liv.
.
Anders Eklund är en seriemördare. Dvs psykiskt sjuk mördare.
Jacki Arklöv är en kombination av Rånmördaren och seriemördaren.
Comment by nihonshu — April 17, 2008 @ 9:25 pm