Som djupt skolad (indoktrinerad) inom samhälle och humanioras relativisering av allt har jag sett och hört alla argument för de sociala påverkansprocesserna. Och när man hör hur vissa seriöst tror att flickor av naturen vil ha rosa och pojkar blått inser man att ämnet behövs. Men det går också ofta överstyr och går från sunda vetenskapliga betraktelser där absurda könsindelningar identifieras till dogmer egentligen värre än den mest blinda biologism.

Mitt favoritexempel alla kategorier kom från mina studier i allmän pedagogik i Göteborg. Ett helt teoretiskt ämne, dvs jag lärde mig inte metodik, utan det handlade mer om att studera påverkansprocesser rent allmänt. Ett supersociologiskt ämne alltså. Ren samhällsvetenskap. Dvs biologiska faktorer i lärandet nämndes inte alls. En elev i klassen tog upp det vid en frågestund var på läraren snorkigt och nedlåtande svarade: Ja men då får du ju läsa "nått sånt" ämne isåfall om det intresserar dig.

En poäng fanns väl i lärarens kommentar - men samtidigt kan jag inte låta bli att undra över vilken nytta man då har av ämnet allmän pedagogik, ifall helheten inte tas upp där. Om jag vill lära mig allt om påverkansprocesser så är ju pedagogiken inte allt. Och om den inte är allt - är den då något alls egentligen? 1+1=2 - Om jag bara pluggar ena ettan, hur kan jag då säga att jag ska förstå vad summan blir?

En tjej i klassen, en lite äldre tjej som hade läst i några år tillhörde min arbetsgrupp. Hon åkte även samma pendlingsväg som mig en del av sträckan så vi snackades vid en del. Hon var superfeminist och genusfanatiker av stora mått. Dvs min värdemässiga motsats, men det kvittar, vi kunde umgås civiliserat för det och snacka om väder och vind. En dag kom vi in på "Worlds strongest man". Magnus Samuelsson hade börjat sin stora karriär utomlands med segrar och ämnet vi kom in på var "kan alla bli så här starka".

Hon vidhöll självklart att det kunde alla. Allt handlade om ens uppväxtförutsättningar och träning och generna var helt ointressanta. Ett påstående jag på den tiden saknade bra motargument för men som kändes fel. Idag, snart 10 år senare, vidhåller jag att hon hade fel. Magnus Samuelsson berättar att första gången han besökte ett gym öht vid 15 års ålder och provade lyfta i en skivstång så tog han 100 kg i bänkpress. Första gången han öht tränade alltså. Jag vet inte vad jag tar som 33åring med många besök på ett gym i ryggen men 100 kg i bänkpress är rätt mycket och jag är inte helt säker på att jag skulle fixa det faktiskt. Och jag är inte alls ovanligt svag heller (tar över 200 i benpress tex).

När man växte upp i skolan var det vissa killar som var starkare än andra. Vi hade en snubbe i högstadiet som krossade alla, inklusive alla lärare, inklusive snickar och gymnastiklärarna i armbrytning, i ren råstyrka.

Han var heller inte det minsta sportig, snarast motsatsen. Rätt fet och höll mest på med musik. 

Att då påstå att generna är ointressanta är löjligt, för självklart kan inte alla alls bli lika starka som Magnus Samuelsson. Om jag så tränade varje dag resten av mitt liv så skulle jag aldrig komma i närheten av att slita 650 kg i benpress som han gör. Och jag ser biffar på gymmet som troligen tränar i princip varje dag som inte lyfter mycket mer än vad jag gör - dvs 200-250 kg. Riktigt stora vältränade killar. Dvs 100tals kilon ifrån 650 kg. Förklara det liksom… Visst är träning det viktigaste, men generna är allt annat än oviktiga eftersom de utgör mallen som man sen kan forma och slipa på. Alla kan inte bli muskelknippen, precis som vissa oavsett hur akademisk miljön de växer upp i inte blir genier heller. Det är ju tom styrkt av medicinska analyser att vissa människor föds med annan typ av muskelmassa än vad andra gör.

När genustankarna går för långt är det illa för vetenskapen. Riktigt illa. Då är den inte längre bara sund kritik från dogmatisk biologism, utan själv ett kärl för dogmer.

Bilden nedan föreställer två personer som hade kunnat lyfta exakt samma vikter om de hade växt upp på exakt samma sätt. *nickar ironiskt*

Alla som inte tål att vetenskap bli totalt misshandlat under 8 minuter ska inte titta på den här filmen. Här har vi ett klockrent exempel på varför homeopati inte ska accepteras utan snarast aktivt motarbetas. Herrejävlar, man önskar man vore där och kunde sätta tejp över hennes mun.

Helt sant, och en av anledningarna till att jag ALDRIG tänker betala TV-licens frivilligt. Det är allt för mycket propaganda för religioner i media, inte minst SVT. Överallt ser man okritiska skildringar av allt från klosterliv till missionärer för att inte tala om SVTs alla "dokumentärer" om religioner som visas som är allt annat än kritiska i sina skildringar utan allt skildras idylliskt. "Jonas och Musses religion", Existens, Europas religioner med Vagn, mässor. Det är bara de regelbundna programmen, alla de kortare enskilda inslagen är omöjliga att hålla koll på.

Från myspys med Jesus, nattvard och oliver i den grekiska ortodoxa kyrkan när "hela familjer och byar deltar" i mässor till tusen och en natt-idyll med dadelpalmer och medeltida städer från Jemen när det ska handla om islam. Positiv exotifiering kring alla religioner utanför vår egen sfär, och idyllisering av alla religioner nära oss i vår sfär. Skildringar av religionen som dess utövare vill skildra det och iom att journalisterna inte agerar kritiker i sina inslag utan försöker hålla sig passiva så blir det propaganda.

Ingen grävande journalistik, än mindre ett vetenskapligt källkritiskt förhållningssätt. Utan det som återstår är ren propaganda som t om påverkar bildat folks världsbild och inte bara pöbelns.