Jag tycker att vissa former av förmynderi är helt ok. Folk vet helt enkelt inte vad som är bäst för dem och deras dumheter kan inte bara rejält skada dem själva, men även andra. När det kommer till hälsa är det bra att det finns myndigheter som tar livsmedelstillverkare i öronen som fyller maten med äckelpäckel eller smyger på oss större och större portioner för att vi ska bli fetare och fetare utan att vi förstår varför. Just hälsa är en sak där förmynderi har en positiv effekt.

Men det finns exempel där jag avskyr förmynderi. En form av förmynderi jag verkligen ogillar är alla lagar och regler kring döda och begravning. Varför får man inte ta hem sin farmor och begrava på sina marker för? Tänk om hon ville det? Varför ska staten äga ens röv när man är död? Om jag vill spendera min sista vila utspridd för vinden eller strödd i havet eller under korkeken så borde det fanimig vara min rättighet. Jag stör mig så oerhört på att man inte har något att säga till i frågan om ens egen jävla död i det här landet. Vi är ju väldigt socialliberala på många andra punkter - men inte på det som rör döden.

Antingen begravs du på en kristen kyrkogård i en grav eller så begravs din aska i en minneslund, också det på en kristen kyrkogård. Visst kan man fortfarande ha regler kvar på hur allt ska gå till och att det ska finnas viss koll på vad man gjort av döingen, tex att man inte får begrava hela lik varsomhelst (vem vill hitta en döing i gräsmattan från förra husägaren liksom), utan att friheten mer gäller kremerade människor, det kan jag köpa.

Men principiellt - att inte få begravas alls som man vill - det är en vidrig form av förmynderi. USA har på den här punkten (vad jag vet iaf) betydligt mer liberala lagar. Det gillar jag.

Och varför kom man inte på en sån här rolig idé själv? Gå igenom fr om dag ett.