En del diskussioner bröt ut i min bloggpost om tystnaden i universum. Bra invändningar allesamman. Klassiska invändningar om att universum är stort och vi kanske befinner oss mitt i en "lucka" då inga andra civilisationer syns och hörs i vår närhet. Helt fullgoda invändningar. Min primära invändning mot dessa invändningar består och den handlar om "tid". Här är ett exempel med oss:
Om vi lyckas med bedriften att inte utplåna oss själva som art. Om vi slipper undan större naturkatastrofer och totalutplånande krig de närmsta 1000 åren. Om vi därtill även har en kontinuerligt fortsatt teknologisk utveckling med en exponentiell utvecklingskurva likt vi har nu, dvs slipper undan politiska, ekonomiska, religiösa eller sociala hinder för teknologin. På vilken nivå befinner vi oss om 1000 år? Jag vet inte med exakthet såklart, men en sak vet jag och det är att vår utveckling idag 2008 eKr jämfört med 1008 eKr kommer te sig helt marginell i jämförelse. Om man jämför 1700talet till 1800talet och sen jämför 1800talet med 1900talet så förstår man direkt vad jag menar med exponentiell teknologisk utveckling. Vi snackar alltså inte en stigande kunskapskurva, utan en som multiplicerar sig självt nästan hela tiden. De sociala och teknologiska förändringar som skedde under 1900talet saknar motstycke och satte en boll i rullning i allt ökande hastighet, framförallt inom teknologin. 2000talet kommer troligen bjuda på lika dramatiska teknologiska förändringar som 1900talet, om inte kanske minst dubbelt så många. Det är bara att titta på hur sjukt annorlunda det är teknologiskt idag jämfört med för 30 år sen. Hur kommer det då inte vara om ytterligare 30 år om kurvan består. Och varför skulle den inte bestå? Finns det tecken på utmattning? Inte vad jag vet.
Rent teknologiskt kan man nog säga att vi sen länge kommer ha börjat expandera ut i galaxen om 1000 år (vi är ju redan idag i de banorna tankemässigt - och 1000 år är en enorm tid). Vi har definitivt börjat en kolonisation och ett utnyttjande av vårt eget solsystem och troligen skickat expeditioner, bemannade eller obemannade till våra närmsta grannstjärnor. Vi kommer även ha tekniken att studera en stor portion av galaxen så som vi idag kan studera de närmsta planeterna i vårt solsystem. Solgravitationsfokuserade teleskop tex kommer vara en barnlek. Vi vet redan idag hur teknologin och principen funkar för att nyttja solens gravitation för att förstora bilder och kommer garanterat ha skapat instrument som nyttjar det sen länge (principen är att man placerar teleskoputrustning på en speciell punkt i yttre delen av solsystemet där ljuset pga vår sol från universum böjs och bryts med förstorad effekt från motsatt håll i solsystemet pga solen i mitten) Vi snackar alltså teleskop som kan se så pass bra att de kan studera planeter kring våra grannsystem efter spår av intelligent liv. Som att titta på månen med en kikare ungefär.
Det jag vill komma fram till är inte detta dock, utan att vi talar om 1000 år in i framtiden och vad det innebär teknologiskt. Tänk dig då samma exponentiella kurva av teknologisk utveckling om 10 000 år. Om 1 miljon år. Om 1 miljard år. Tanken på de kunskaper vi besitter då är svindlande. Tanken på att vi då kanske är miljontals miljarder invider som kanske t om utvecklats till nya arter av framtida varianter på släktet homo på oräkneliga planeter är svindlande. Om kurvan fortsätter exponentiellt har "vi" garanterat koloniserat hela galaxen om en miljard år och vår art är därmed befriad från små hot som planetära katastrofer sen tusentals generationer tillbaka. Vintergatan är urbaniserad av homo sapiens och våra efterföljare och stjärningenjörskonsten bygger Dysonsfärer och tappar svarta hål på energi till höger och vänster. Kanske har vi hundratusentals olika former av civilisationer med olika mål och ideologier. Kanske krigar vi solsystem mot solsystem. Det väsentliga är att inget kan längre utrota oss med samma lätthet som det kan idag när vi är fast och trängda på en planet.
Applicera nu detta på universum av idag. Om det finns liv lite här och var i universum, men vi kan vara försiktiga: låt oss säga nån promille av alla solsystem. Ett solsystem på 1000. Om i sin tur en promille av detta liv blir teknologiskt intelligent och någon promille ytterligare av detta intelligenta liv överlever naturkatastrofer och sig själva. Då skulle det i skrivandes stund finnas flertalet intergalaktiska arter där ute som redan funnits i årmiljarder i universum, en till två per galax minst. Arter som oavsett om de kan flyga fort genom universum eller, pga sin kvantitet och tidsspannet som de har haft tid på sig haft gott om tid på sig att medvetet eller omedvetet komma förbi vårt solsystem.
Det som alla kalkyler likt Drakes ekvation alltid missar är just det här med att intelligent liv kommer vilja expandera för att överleva, medvetet eller omedvetet. Vilket innebär att det om liv är det minsta vanligt så kommer det finnas "odödliga intergalaktiska rymdfarare" i mängder. Dvs argumentet "civilisationer kommer och går" som kritiskt argument håller inte. Det är inte ett logiskt argument. Det gäller kanske i värsta fall 999 av 1000 intelligenta arter. Men om bara en av 1000 överlever innan expansionen garanterar överlevnaden så innebär det med Drakes egna kalkyler att det skulle finnas hundratals supercivilisationer just nu som rimligtvis med sin teknologiska nivå och befolkningsantal på miljontals miljarder över sina galaktiska riken för ett jävla liv i universum. Kalkylen jag lägger fram är enkel: Finns det liv, bara på ett par promille av alla stjärnsystem, så finns det mängder av mer eller mindre odödliga intergalaktiska superriken som är allt annat än svårupptäckta, även i något så stort som vårt universum. Tiden som variabel säger oss detta.
Visst, kanske vi har missat dem bara pga slarv, rymd, tidpunkt (det är ju bara 60 år som vi har kunnat titta på universum på allvar), teknologisk inkompabilitet eller att vi inte letat länge nog ännu. Visst, kanske vi råkar bo i ett tomt hörn av universum som inte ens supercivilisationer har besökt. Visst, kanske det finns intergalaktiska regler som förbjuder besök i vår närhet. Kanske far nån elak jävel runt och slaktar alla civilisationer innan de hörs och sprids över universum. Vem vet. Men frågan är om universum verkligen är så stort och komplext att dessa ytterst hypotetiska "om" är mer troliga än att det helt enkelt är så att intelligent liv i universum är superovanligt. Så ovanligt att man kanske kan räkna det på en hands fingrar. Så ovanligt att det kanske bara finns vi på jorden. Det känns som om man sållar väck önsketänkandet att rymden kryllar av liv så är det betydligt mer troligt att intelligent liv är ovanligt - helt enkelt pga variabeln tid.
Hur kan det bara finnas liv på vår plutteplanet i det gigantiska kosmos med trillioner planeter? Ja det känns verkligen ologiskt. Men samtidigt finns det ju massor av saker som är unika så det i sig är inget jättebra argument. Framförallt när vi inte vet hur svårt det är för naturen att få fram liv ur kolväten. Den variabeln måste vi känna till om vi vill göra hållbara vetenskapliga sannolikheter av något. Innan dess vet vi ju inte om det hände något helt unikt här (eller i vår närhet) som gjorde att livet utvecklades helt unikt här. Precis som det kanske finns unika delar av universum med planeter av antimateria - vem vet. Inte den som inte känner till exakt hur svårt eller lätt det är för naturen att få fram liv i alla fall. En annan variabel vi inte känner till är hur vanligt det är att liv utvecklar intelligens. Kanske dräller rymden av liv, men allt är omedvetet om sig självt och universum. Men om vi räknar rätt lågt och antar att bara en på tusen planeter med liv utvecklar en intelligent art borde vi fortfarande ha massor av intergalaktiska rymdfarare som existerat i årmiljarder här i vintergatan. 200 miljarder stjärnor i galaxen. 100 miljarder av dessa har planeter. 1 miljard planeter kan hysa liv. 1 miljon har liv. 1000 har intelligent liv. Minst 1 art överlever sig självt och överlever till kolonisation. Och detta är i detta ögonblick just nu. Galaxen är kanske 10 miljarder år gammal och en art kan kolonisera den på några miljoner år bara, och vi har haft flera möjligheter innan som åtminstone bör ha lämnat spår efter sig. Var håller de då hus?
Jag tror, med tiden + tystnaden som mitt argument, att universum är rätt tomt på intelligent liv. Kanske inte helt tomt, men iaf väldigt tomt. Det lär iaf inte vara Star Trek med civilisation efter civilisation där ute i vår galax - för det är totalt ologiskt att vi då inte märkt av nån.