I Italien får du inte röra vid ditt eget skrev bland folk numera. Och om något kommer i kläm eller likande (vilket händer), ska man då inte få ens justera det undrar jag? Det är ju inte så att de flesta av oss killar som pillar där nere in public gör det för att det är skoj, utan vi gör det för att något är fel. Antingen kliar det enormt eller så ligger något i kläm. Vi försöker iaf göra det diskret de flesta av oss. Jävla bananrepubliker till att hitta på tramslagar. Märks att det är kuklösa personer (män som kvinnor) som hittar på sånt här. Folk som inte ens har något som kan hamna obehagligt fel.

 

Jag får många riktigt pantade kommentarer på min blogg. Men ibland är det inte bara enfaldiga snorungar som skriver till mig när jag dissat hiphop eller fanatiska muslimer som vill döda mig i fredens namn, utan folk med helt annan bakgrund. Här har vi en sameättling som skrev följande kommentar till min lite ironiska bloggpost om malmöiterna som Sveriges urinvånare:

"När du har fördjupat dig i kvartärgeologin och tiden dessförinnan så kommer du att veta att samerna invandrade norrifrån långt innan alla blekfisiga folk invaderade landet söderifrån. Sameättling och tjurskallig" (en person vid namn "trötter")

Det kan ju vara ironi i sin tur, men jag betvivlar det, för det finns fler samer som seriöst tror att de var de första invånarna i det område som är Sverige idag. Det har jag stött på innan. Hursomhelst, snacka om att blanda samman precis allt och påstå hur många dumheter som helst i samma mening iaf. Nej samerna var INTE först - det var expeditioner från hamburgkulturen och sedemera bofasta från brommekulturen som blev de första på den skånska tundran (eftersom för 12000 fkr så var sameland täckt av inlandsis fortfarande). Och det visar både istäcke och artefakter oss.

Och nej, geologi är inte studiet av forntida folkvandringar så när jag fördjupat mig i kvartärgeologin så kommer jag kunna på sin höjd känna till lite mer om senaste nedisningen och floran och faunan då och framförallt troligen en hel del om jordarter och de processer som skapat de jordar som vi har i Sverige - inte mer om samer eller brommekulturen. Kan man något om folkvandringar öht använder man förövrigt rätt begrepp och till dessa hör inte i det här fallet geologins tidsindelningar utan vi talar om paleolitikum. Vad jag däremot redan nu vet om geologi är att "tiden dess för innan" [kvartär] var mer än 1.8 miljoner år sen. Mycket spännande med folk som påstår att samerna vandrade in i Sverige redan då… Lite svårt att ta på allvar om man så säger. Och nu har jag inte ens gått in på hur dumt det är att påstå att de folken som vandrade runt i skandinavien för 8000-14000 år sen under paleolitikum och mesolitikum skulle vara "samer" eller "svenskar". Det fanns varken samer eller svenskar då. Inte ens så långt är det rätt. *fniss*

Hur vanligt är det med samer som seriöst tror att de vandrade in i "Sverige" först? Är det ovanligt eller, hemska tanke, vanligt?

Andra bloggar om: samer, urbefolkning, folkvandring, migration, istiden, geologi, arkeologi

Sydsvenskan. Jag tror ALDRIG jag sett sämre och mer vinklad journalistik i en artikel innan faktiskt. I alla fall inte på riktigt länge. Jag är nästan mållös över hur vinklad en artikel kan vara. Jag återger artikeln dess helhet, med kommentarer:

En 40-årig man i Lund åtalades på torsdagen för att ha misshandlat och ofredat två 12-åriga pojkar. Enligt åtalet har han bland annat slagit ihop pojkarnas huvuden och smort in deras ansikten med lera.

Obs att vi nu snackar om ett ÅTAL. Inte en dom. Inget som helst fällande alltså.

Händelsen utspelade sig i ett bostadsområde i Lund i början av förra året. Pojkarna lekte och en av dem råkade kasta lera på fönstret till ett bostadshus.

Råkade? Hur vet journalisten så bestämt att ungarna RÅKADE kasta? Uppenbart ställningstagande.

Efter en liten stund kom en man med en stor hund ut från huset.

Det är viktigt att betona att det var en STOR hund så att vi ska tycka extra synd om de så uppenbart helt oskyldiga rädda små söta  barnen.

Han tog tag i de båda pojkarnas huvuden och slog ihop dessa. Därefter fick båda pojkarna flera slag i ansiktet.

Enligt barnen ja. Enligt mannen var det inte alls så här. Obs att journalisten åter framställer det som att det var så här och att det inte var barnens version utan sanningen.

Både hopslagningen av huvudena och slagen i ansiktena gjorde ont.

Ja oj, det gjorde ont. Säger vem? Barnet eller den partiske journalisten?

Mannen smorde in pojkarnas ansikten med lera och tog sen tag om deras nackar och tvingade dem att följa med honom ett stycke.
Mannen, som är 40 år, nekar till anklagelserna. I förhör berättar mannen att han stått i köket och pratat i telefon. Han hörde en smäll och såg att det fanns lera på köksfönstret.
När han kommit ut såg han två pojkar, som stod och torkade bort lera från händerna på en sten. Han frågade varför de kastat lera på hans hus. När pojkarna sa att de inte gjort något hade han tagit tag i pojkarnas tröjor och återvänt till huset, där hans sambo höll på att tvätta fönstret rent från lera. 40-åringen förnekar bestämt att han misshandlat pojkarna och säger at han definitivt inte smetat in dem med lera.

Här kom då mannens version, men allt för sent. Tidningen har redan fällt honom som skyldig och gjort det bästa med att tona ner mannens version som irrelevant. Själv tycker jag det låter rätt uppenbart att barnen inte alls RÅKADE kasta leran på fönstret och att artikeln är nästan absurt vinklad. Hur RÅKAR man göra sånt? I kombination med allt pladder om hundar och "ont" kan jag inte alls ta barnens version på allvar. Barn hittar på skit och barn idag är inte uppfostrade att ta ansvar för sitt agerande, och om någon utomstående då griper in och tar skitungarna i örat så är misshandelsskrönorna i full gång direkt.

Detta är sådana här artiklar som utbildade och betalda journalister presterar i tidningar år 2008. Det är som man kan gråta. Starkt jobbat Sylve Andersson. Riktigt stor journalistik. Har de ingen redaktör som läser igenom innehållet på sydsvenskan sen han gick hädan förra månaden? Det verkar ju inte så iaf. Kvalitén har sjunkit dramatiskt. Detta är så uselt att jag inte tror att Se och Hör hade publicerat det.

De diskuterade ett intressant ämne på SVTs "Babel" igår. Handlade om varför svenska författare inte diskuterar miljön alls. Slutsatsen man kom fram till var att det känns gammeldags och pretentiöst. Det stämmer säkert jättebra, men jag vet en anledning till: Svenska författare skriver bara om socialpsykologi (och deckare). Svensk litteratur är enligt mig så jävla tråkig och enformig, och inte minst konformistisk. Ve den som försöker skriva något som ej handlar om vardaglig mänsklig relation. Alla skriver om eländiga relationer eller trasiga uppväxter. Svensk litteratur är inget annat än en orgie i pretentiös socialpsykologi med undantagen poesi och deckare.

Så här ser nog iofs mångt och mycket av all "fin" litteratur ut idag över hela världen så det är ju inte bara i Sverige det är så, även om jag tror att det är rätt extremt här. Språket är inte det viktigaste för en litteraturvetare (längre), utan allt kretsar kring att storyn ska vara så grå socialrealism som möjligt. Det är ju därför som det fullständigt kvittar hur snyggt och vackert en scifi eller fantasyförfattare skriver eller hur fantastiska tankar han kan väcka hos folk - grundämnet är fel. Det har ingen betydelse att tex scifi-författare ofta kretsar sina böcker kring extremt intressanta scenarion med politiska eller filosofiska tankar som dras till sin yttersta spets. Bara säg orden rymdanomali eller tidsparadox i boken och den är dålig för en litteraturvetare och kännare av "god" litteratur. För då kan de inte "relatera" till den.

Det är så, god litteratur måste spela boll i den absoluta verkligheten. Den får aldrig nyttja fantasin för att skapa ett nytt scenario för att kunna behandla ämnen som annars inte syns. Då "fuskar" man. Att skriva scifi eller fantasy är att fuska, eftersom all god litteratur måste kunna relateras till. Jag skulle vilja påstå följande: Att "fin" litteratur är feg litteratur. Den vågar inget, den är konformistisk, den är förutsägbar, den stimulerar aldrig fantasin, den servar bara folks förväntningar, den utmanar aldrig.

Jag får be att få beklaga mig å det starkaste ang "fin" litteratur. Jag kan så FAN inte relatera till nån invandrares uppväxt i förorten. Jag kan så fan inte relatera till nån vindrucken kvinnas trasiga relation till sin mamma. Jag kan så fan inte relatera till 99% av alla de socialrealistiska böcker som finns, ty de handlar inte om mitt liv utan om någon som lika gärna hade kunnat leva på Mars jämfört med mig. Så jag förstår inte relateringsargumentet alls.

Vad jag däremot kan relatera till är drömmar. Drömmar om framtiden, drömmar om andra världar och framförallt, tankar på möjliga världar där något är lite annorlunda än det är idag. Inte orealistiskt annorlunda, utan bara draget till sin spets. Det är därför som scifiberättelser om sluta storebrorssamhällen eller visioner om bättre utopier och de problem som de måste dras med ger mig så mycket, medans böcker om tonåringars uppväxt i Bredäng inte gör det. Jag befinner mig aldrig i Bredäng 1989, men jag är ofta på Mars 2089. Och för att jag gör det är min värld mindre intellektuell i finlitteraturens regelbok.

Jag bryr mig inte om Torbjörn Flygts Underdogs resa genom folkhemmet på 70talet, jag bryr mig mycket mer om Stephen Baxters resor genom våra framtida etiska och moraliska dilemman i kombination med haktappande filosofiska och vetenskapliga upptäckter.

Jag tycker inte om feg litteratur helt enkelt. Jag vill bli imponerad på något sätt, utmanad, inte serverad misär på ett nästan pornografiskt självömkande sätt från någon bitter författare. Jag bryr mig inte om ditt lidande Torbjörn, för det utvecklar inte mig som person att läsa om det och det är heller inte ett dugg spännande. Spänning är viktigt i god läsning. Viljan att veta hur det ska gå som gör att man vill vända blad.

 

Jag vet kontentan av all fin litteratur redan innan jag läst den: Lifes a bitch and then you die. Så låtom oss alla frossa i det nu för en stund. Tycka riktigt synd om oss själva och förakta våra oändligt elaka uppväxter. Det är såklart ok om du skriver med lite torr humor för att lätta upp stämningen, men du får aldrig skriva ur fantasin, du får inte skriva om dina drömmar, för då fuskar du.

Våga tänk längre…

En av de vanligaste mer seriösa invändningarna mot Obama som president är att han är politiskt otydlig (jämfört med andra). Jag skulle nog vilja fråga varför folk påstår det, och be om exempel på frågor/ämnen där de tycker att Obama är otydlig så att jag ges en chans att titta på det. För nog sjutton tycker jag att det inte är mindre tydligt med Obamas ståndpunkter än tex McCains när jag tittar vad som finns på nätet.

Helt enkelt: Vad är det som är otydligt med Obamas politiska åsikter? Upplys mig om det unika luddet i hans politik, ty jag har inte sett det.

Jag hade respekt för Hillary Clinton som potentiell president för USA fram till spridningen av turban-bilden. Den visade precis som den här artikeln säger att hon beter sig som en förlorare. Bara förlorare är så här desperata. Lägsta formen av smutskastning - är det en sån ovärdig president jänkarna egentligen vill ha? Nej knappast. Hoppas de inser det och att Clinton åker på stryk som fan mot Obama i de sista primärvalen. Men man vet ju aldrig, folk är ju så enfaldiga att detta säkert förstärker de enfaldiga myterna om Obama som muslim som är starka bland många republikaner och säkert tyvärr bland en och annan dum jävla demokrat numera.

 

 

USA 2008. Inte USA 1948. Faktiskt.

Will Smith som Barack Obama i ny film. Öronen i all ära. Men det sista komikern och charmpojken Will Smith har är den reserverade pondus som en president och erfaren politiker oavsett läger alltid utstrålar. Vilken kalkon det skulle bli med Will Smith som Barack Obama. Skulle verkligen bara bli Fresh Prince i vita huset. Utseendemässiga likheter är liksom inte allt små puckade Hollywood-vänner. Man måste kunna spela vissa typer av roller, något som den Will Smith verkligen inte alls klarar av. Will Smith är inte mer lämpad som presidentskådis än vad Martin Short är som hårding.

Will Smith är bra för lättsammare action och smöriga dramor där charm, banala tårar och humor står i centrum. Inte det minsta lämplig för att spela ett trovärdigt statsöverhuvud.

Läste om nya idoljuryn (ja jag skäms lite, hade inget att göra) och fann följande i princip helt obegripliga dialog:

"[svd] Vilken typ av deltagare kommer du att reta dig på?

 [Linda Bagge] - De som är oförberedda. Kan du inte texten eller låten så handlar det inte om respekt."

Handlar det inte om respekt? Vad handlar det då om? Läran om obegripliga grammatiska syftningar kanske? Fotboll? Glassbomber? Bimbo-jargong? Folk med fårskalliga namn? Jag vet vad jag retar mig på just nu, och inte är det usla artister. Eller rättare sagt, jag roas mer av det än jag blir uppretad.

 

 

Via