Folk undrar vad ateistisk och naturalistisk andlighet är. Vad som för en hårdhudad ateist att få lite gåshud på armarna. Här nedan är exempel på något som enligt mig är så otroligt emotionellt fascinerande att varken gudar, skogsrån eller hemliga krafter behövs för att göra det mer magiskt än det redan är i sin rena högst tveklöst existerande underbara form. Den här rätten behöver inte kryddas med gudomlighet, gudomlighet reducerar snarast magin kapitalt:

• Antalet stjärnor i vår galax = ca 100-450 miljarder. Upp till 450 000 000 000 stjärnor alltså. 
• Antalet stora galaxer i det synliga universumet = 350 miljarder. 350 000 000 000 galaxer a 50-500 miljarder stjärnor per galax.
• Antalet stjärnor i det synliga universumet = 30 miljarder biljoner (Det är en 3a + 22 nollor om mitt matematiska sinne inte är helt ute och fiskar. 30 000 000 000 000 000 000 000 stjärnor i universum alltså)
• En del kalkyler säger att det på varje sandkorn på hela jordklotet går mellan 500-1000 stjärnor i universum. Dvs det finns betydligt fler stjärnor i universum än sand på och i jordens alla öknar, stränder och havsbottnar.
• Trots alla dessa stjärnor är universum väldigt tomt. Här finns utrymmen som är över en miljard ljusår i diameter där det inte finns en stjärna ens. Universums sägs vara minst 157 miljarder ljusår stort i diameter (i den mån man alltså kan omvandla universum geometri till vanlig "euklidisk" geometri då universums form är spekulativ). Storleken är så stor pga att universum expanderar hela tiden, dvs universum är inte bara sin ålder i ljusår i storlek som man först kan tro)
• Civilisationen har funnits i 10 000 år. Den moderna människan har funnits i 200 000 år. Homo Sapiens som art i 1 miljon år. Homonoider öht i 10 miljoner år. Däggdjur i 150 miljoner år. Flercelligt liv i 600 miljoner år. Encelligt liv i drygt 3.5 miljarder år. Universum i sig självt har funnits i 13,7 miljarder år är och kommer av allt att döma finnas i åtskilliga miljarders biljoner år till. Dvs universum med sin enormt långa existens är inte äldre än glimten i pappas öga i förhållande till den hela livslängd den kommer ha. Människan kommer av allt att döma kanske finnas i 1000-1 miljon år till i ett universum som kommer finnas till i 10 upphöjt till 100 miljoner år till.

Dvs i det totala kosmiska perspektivet blir människan med sin Allah, Jesus och Buddha och stora hybris väldigt skrattretande. I ett framtida perspektiv: Vi kom och vi försvann i universum och det var en så obetydlig händelse att det inte är längre och mer betydelse fullt än om man tog världens alla samlade böcker och staplade på varandra i ett jättetorn av böcker som väl skulle räcka långt ut i rymden - och sen ansåg att en bokstav på en sida i en liten bok var det enskilt viktigaste i denna enorma trave av miljarder böcker med miljarder ord och miljarder bokstäver.

Och så tror vissa religiösa seriöst att allt detta utrymme, alla dessa stjärnor och deras planeter och all denna enormt långa tid finns där som en kuliss i en kort kort föreställning där människan spelar huvudrollen. Att en gud skulle skapa en universum så här stort, och i detta enorma universum placera en viktig ras och lägga allt sitt fokus på vårt öde trots att det vi är så små och finns till så kort tid. Lyssna på enskilda människors böner. Tala till folk som går vilse i öknar. Komma med budord. Vara inblandad i intriger kring korsfästa snickare och nationalistiska arabiska köpmän.

Den hybrisen som religiösa människor har upphör aldrig att förvåna mig. Det finns inget i de siffror som jag presenterat som talar emot existensen av en gud - men i princip allt att människan skulle vara i kontakt med denna gudom eller att människan skulle vara av någon betydelse alls i universum och ens märka att vi fanns om den hade ett medvetande. Se på det som att du (gud) skulle kommunicera med några miljarder bakterier på ett sandkorn (jorden) nånstans på jordkloten (universum).

Det är så otroligt osannolikt att all denna enorma mängd utrymme, liv och materia finns där med oss i huvudrollen. Så otroligt osannolikt. Vi är ju inte ens den mest framgångsrika livsformen på jorden. Tänk så många insektsarter och individer det finns. Tänk så många livsformer det finns som levt på jorden längre än oss och som lär överleva långt efter att våra städer är ruiner.

Appropå bakterier - det finns 1000 biljoner (1000 000 000 000 000) bakterier i och på din kropp just nu, men "bara" 100 biljoner kroppsceller. 1000 biljoner "levande varelser" i dig just nu. Läskigt och mäktigt på samma gång. Tänk då på hur många bakterier det finns på hela jorden i detta ögonblick… i dig, i andra - och överallt ute i marken och vattnet. Vi börjar nå siffror som påminner om antalet stjärnor i universum återigen. Inte fjantsiffror som 6 miljarder och annat man räknar till i en ögonblick. Jämfört med en del livsformer på jorden är människan i praktiken extremt utrotningshotad.

Vi är små, vi är få, men miljarder av oss tror att allt finns till med oss i huvudrollen. Vi tror att just vårt sandkorn i världens alla öknar är av betydelse. Komiskt och sorgligt på samma gång. Fast det är klart, det är ju fullt möjligt att den enda roliga syltan som har öppet i universum just nu är jorden och att farbror gud därför häckar här och spelar lite på vår existensiella ångest genom att överdrivet engagera sig i det hela. Det är ju inte mindre sannolikt än att jag nu när jag skriver detta bryr mig om de enskilda individer bland de miljoner bakterier som dör en krossdöd varenda gång jag sätter ner pekfingret på en tangent på tangentbordet iaf… Aj där dog bakterien Kalle, Stig och Ahmed…

Här har ni en cool sida med en atlas över universum. Prova zooma er ut så får ni iaf viss känsla över jorden och därmed vår pluttighet.