Det är ju det megastora komersiella jippot Halloween ikväll vars separation från Alla helgons dag är nästan utsuddad idag. Det enda som är kul med denna kräkiga plastorgie i svart och orange är att TV tenderar att visa lite fler skräckfilmer - och sånt är ju skoj. Men jag betackar mig för alla jävla skitungar som ringer på dörren och tigger godis i sina plastiga kostymer från ICA maxi. (och ibland helt skamlöst - tigger pengar! Fuck you kids! Och fuck you till föräldrar som tycker det är ok att deras skitungar tigger pengar.)

Filmstips (hyr el köp): Franska Them (Ils), Kubricks The Shining, japanska Ju-On, japanska ringutrilogin, japanska Kaïro, Lost Highway, Omen-trilogin (skit i 4an och den nya), Exorcisten III (egentligen mer kuslig än ettan, betydligt bättre film än tvåan) och Event Horizon.

 

Kaïro (Pulse) från 2001 

Många bäckar små… Fast det var nog trots allt en väldigt stor bäck som påverkade mig allra mest i varför jag ogillar islam mer än alla andra religioner. Det var några år sen som de sista tvivel jag hade angående religionens farlighet försvann för evigt. Det var en intervju på TV med en muslimsk kvinna som bor i västvärlden som var inblandad i någon konflikt i sitt arbete där hennes objektivitet och plikter ifrågasattes med god rätt. Kvinnan var jurist (eller läste till det) och helhjärtad muslim. Det handlade om situationer där Koranens påbud inte går hand i hand med lagbokens. Dvs om kvinnan kunde förhålla sig korrekt till lagen och inte låta religionen styra henne. Muslimen var ärlig och sa att "det kan hon inte". På frågan av vad som kommer först så är det Guds lag som kom före människans sa hon tydligt.

En jurist i västvärlden. En person som har människors öde i sina händer och där fattar beslut för andra där det inte är lagar som styr henne, utan religiösa regler.

Min mage vände sig, jag kände i djupet av mitt hjärta att det här är verkligen inte en religion som bör få den minsta makt i vårt samhälle. Den får inte lov att få det, för den förstör människor och gör om dem till robotar med vidriga värderingar. För det är ju inte bara trots allt så att många muslimer är bokstavstroende, de är bokstavstroende på en religion som faktiskt inte tillför något gott alls till vårt samhälle. Islam bidrar inte med något positivt som vi inte redan har. Däremot bidrar islam med massor av negativa saker, likt jurister som inte följer lagen först och främst. Islam skapar jurister som fattar beslut utifrån Koranen, och inte från lagboken - det säger allt. 

Vi har alla sett och hört allt om rättegångar där kvinnors ord kring våldtäkter inte tros, eller inte tas på allvar eftersom "kvinnan var slampig" och liknande. Om svenska moralister är illa subjektiva i sina beslut i rättegångar, då blir det ju inte bättre av att religiösa människor ska fatta beslut kring sådana här människor - eftersom de per definition låter religionens regler om moral gå före allt annat - och vi vet ju alla vad islam säger om kvinnor i juridiska sammanhang och hur tungt deras ord INTE väger mot en mans. Det är ju som att anställa en militant vegan i Scans provsmakningsavdelning när man låter en muslim bli jurist i ett västland. 

Igår kväll uppenbarade sig en sanning för mig. Även om jag som ateist inte tror på gud - så måste jag bara tro på en faktisk Satan nånstans 10 km under oss med eldgaffel, svavel och illdåd. Jag prövade nämligen att dricka lite Jasminte. Det är en dryck gjord på grönt te och jasminblommor. En dryck som måste vara skapad med leda intentioner.

Denna styggelse gav redan i uppkoket ifrån sig en doft som luktade kinesiskt horhus och Möllevången på samma gång. Väl insupen så fick jag uppleva en smak som påminde om flytande rökelse. BILLIG flytande rökelse från "Indiskas" utsållade förråd från 2003. En skarp parfymerad smak med inslag av det gröna tets mögliga arom. Gudarna kan bara gråta ångesttårar i skyn över en sådan dryck som jasminte.

Aldrig igen. Att jag aldrig lär mig att te ska avnjutas i ren form eller möjligtvis inlindad i bergamottoljor och citron. Fy helvete för alla dessa örtteer och fruktteer med sina parfyrmerade smaker. Stoppa ditt Chai-te där solen inte skiner - inte i min tekopp.

Här har vi ett klockrent exempel på en person som talar om en historielös generation (Mer läsning här och här)- men gör det i samma andetag som han förespråkar en fortsatt historierevisionism där USAs insats i WW2 ska överdrivas och Sovjets intentioner efter krigsslutet ska fantiseras fram till propagandan om hur Sovjet ville erövra allt i västvärlden om det inte vore för snälla gulliga USA som sa stopp för det. Tala om att kasta sten i ett glashus - propagera för problemen med historielösheten, samtidigt som personen uppenbarligen lever med en historiebild som i stort mest är baserad på gammal propaganda från 60talets USA.

Man måste älska folk som talar om historielöshet och predikar vad som faktiskt bara är propaganda. Folk som absolut inte alls läst ämnet Sovjets historia på högskola vill framstå som experter i ämnet trots att de oftast inte har en aning om basala saker som vad som föranledde Kubakrisen tex. Jag är ingen vän av varken kommunism eller Sovjet - men jag personligen försöker skilja på ogillande av en ideologi - och att det är okej att därför ljuga om historien. Lögnerna och propagandan mot Sovjet är både många och extremt ovetenskapliga.

Tidigare bloggposter:

Kommunismens brott

Lögnerna om Sovjet 

Kalla krigets historia - Del två

Sovjets fall 

Och inte minst - Lets play a game 

Intervju med riksdagsledamot Josefin Brink i Svd.  

I själva verket, säger Josefin Brink, är det hennes eget vänsterparti som förespråkar en jobbsatsning värd namnet: anställ 150 000 fler i offentlig sektor de närmaste åren, till en kostnad av 30 miljarder kronor.

– Det svarar mot reella behov. Vad är det för fel att använda de jättestora överskotten i ekonomin till att anställa personer i den kommunala hemtjänsten, i barnomsorgen och i skolan?

Jag kan faktiskt inte säga att jag kan hitta ett reellt fel heller med det resonemanget trots att jag är ett borgarsvin. Jag tror att många borgare blandar samman det att det offentliga aldrig får konkurrera med det privata, dvs att statliga "industrier" finns som skadar det privata - (för det skadar helt enkelt nationalekonomin i det långa loppet om ett land inte har framgångsrika företag som genererar RIKTIGA pengar som kan generera skattepengar som kan finansiera allt offentligt). Men att ta åtskilliga överskottsmiljarder och satsa i nämnda saker som ändå inte bör vara vinstdrivande - det skulle göra det här landet betydligt trevligare. På den punkten är jag inte alls borgerlig - mer skattepengar till sjukvård och skola - det gynnar bara precis samhället. Sjuksköterskor och vårdpersonal sliter ihjäl sig för skitlöner och jobbar idag ofta med uppgifter som två-tre personer delade på innan. Proportionen mellan jobb-nivå och löne-nivå inom vården är skrämmande illa. Belastningen är löjligt stor på dem och det skulle behövas en betydligt större personalstyrka. På den här punkten har borgarna bara precis försämrat saker och ting eftersom de fortsatt sossarnas spartendenser. Kom ihåg en jävligt viktig detalj just kring människor inom vården - de har ansvar för liv - de får inte ens strejka pga detta. Alltså ligger det i samhällets kollektiva ansvar och intresse att se till att dessa människor har det skäligt - kanske tom BRA ekonomiskt och arbetsbelastningsmässigt. Kan man inte vara solidarisk och empatisk för de som jobbar inom vården - då har man ingen moralisk rätt att nyttja den heller. Och man är inte solidarisk om man tror att man kan spara och spara och spara oavbrutet inom vården. Framförallt - förtjänar man inte att nyttja vården om man tycker att den ska krympa snarare än expandera utgiftsmässigt. Var solidarisk med din ideologi nyliberale vän - nyttja inte den vård som du inte vill betala för.

Visst bör en god portion av skatteintäkterna gå till att betala av statsskulden och spenderingen alltid vara återhållsam i åtanke på sämre tiders minskade skatteintäkter - men istället för att sänka fler inkomstskatter - skulle staten satsa på icke vinstdrivande institutioner också. All framgång i ett samhälle kommer faktiskt inte ur folks köpstyrka herr Reinfeldt och Borg. Det är bara att titta på skräckexemplet USA som har några av världens allra rikaste, men också en skrämmande stor procentuell portion människor som står helt utanför alla skyddsnät och möjligheter. Det är inte för att skapa ökade samhällsklyftor som jag röstade på borgarna - utan för att fler jobb skulle genereras eftersom socialisterna var oförmögna till det - och på den punkten har de inte heller gjort allt de borde ha gjort. Regeringen har fel prioriteringar och är snålare med utgifter än alla smålänningar som finns. Det är en sak att "bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik" som Borg ältar att han gör - en annan att snåla och leva efter avdankade halvhjärtade nyliberala principer och vägra anpassa utgifterna inom det offentliga efter det faktum att det offentliga nu faktiskt finns i Sverige och är det enda alternativet som funkar inom tex skola och sjukvård. Realism herr Borg - lite mindre eskapistisk idealism. Sverige är ett land med stor offentlig sektor inom vård och skola - dags att behandla Sverige därefter och inte tro att man kan avskaffa de offentliga institutionerna INNAN det finns privata alternativ - tom en så uppenbar story-logic bör den mest hängivne moderat förstå. Borg och co vill ha mer privata alternativ inom allt - fine - men stäng inte ner de offentliga innan dessa privata finns iaf.

 

 

När man läser historia och arkeologi är det en tveklös sanning som uppenbara för en. Syns man inte, finns man inte. Förhistoriska kulturers "status" i det moderna medvetandet är uteslutande kopplat till vilka artefakter eller berättelser de lämnat efter sig. Detta ger oss intrycket av att civilisationer kring medelhavet var mer avancerade och storslagna och rikare på de flesta sätt än tex nordliga kulturer - eftersom de sydliga byggde hus i sten som står där än idag - våra nordliga kulturer byggde sina byggnader av trä - de lämnade skrivna källor efter sig - vi lämnade inget eftersom här var traditionerna mer muntliga. Man kan lätt få intrycket av att allt norr om Alperna är mörk djup skog innan 1900talet. Att Centraleuropa hyser tusentals magnifika tempelstrukturer från brons och järnåldern är inget som folk utanför akademiska kretsar riktigt kan ta sig till. Det man har kvar är stolphål - och ett stolphål säger väldigt lite jämfört med en pelare av sten. Ett stolphål är en mörk fläck i jordstrukturen - en pelare i marmor - är en pelare i marmor helt enkelt.

Det är en rätt populär uppfattning att medans egyptier, greker, fenikier, minoer och romare byggde magnifika imperier, så sprang nordeuropeerna runt i björnpälsar och grymtade. I en del fall är det inte ens så att folk har en nidbild av en kultur - de har ingen bild ALLS av en kultur. Ber man en person på gatan namnge tex 3 starka riken som fanns i Asien för 1000 år sen - är oddsen för att någon ska återge ett av de starkaste - khmererna i sydostasien - väldigt liten. Detta återspeglas och förstärks även i datorspelsvärlden. Spelar man strategispel är det rätt vanligt att man kan spela som Japan, Kina och Mongoliet när det kommer till Asien i historisk tid. De extremt rika och starka sydostasiatiska rikena är nästan aldrig med - tom fjuttiga riken som Korea är med tidigare än Khmererna är vilket är ungefär lika befängt som att man kan spela Lichtenstein i ett spel om Europas historia - men inte Frankrike. Prova googla på  "khmererna" - du kommer inte hitta en enda artikel om annat än röda khmererna i princip. Det säger en hel del om bilden vi har av historien - där khmerriket reduceras till "ett av många små hyffsat oviktiga och ointressanta riken som finns". Trots att khmererna byggde metropoler som Angkor Thom (Kända Angkor Wat är trots allt bara en av många byggnader i denna enorma stad som var en av de absolut största i världen - betydligt större än något i Europa eller Kina vid samma tid).

I fallet med de sydostasiatiska rikena är det en viktig faktor som avgör varför de inte är i folks medvetanden om historiska riken av vikt. Nämligen frånvaron av historiska källor. Kulturerna lämnade mycket lite efter sig på den punkten, det eller så har det mesta förstörts helt enkelt - kulturer i tropiska klimat har svårt att bevara skrivet material helt enkelt - och allt som återstår är därför kulisserna iform av ruiner. Och utan en massa berättelser som ger liv till ruinerna, så reduceras alla kulturer till en mycket lägre status i folks medvetande än de med berättelser gör. Men det KAN ändras - se bara på hur de precolumbianska kulturerna trots allt växer i status för varje år som går trots att källorna alltid varit få här. Jag hoppas att världens glömda kulturer och riken - dvs glömda för allmänheten - får ökad status - eftersom om det är nu har folk ofta en skev bild av historien, och därmed en skev bild av nutiden.

Det är väldigt få människor som skulle ifrågasätta påståendet att "den som inte känner till sig själv, kan aldrig känna till sig själv". Märkligt hur folk då tror att okunskap om den historia "som en själv" levt i, inte skulle vara en viktig del av detta. Om du växer upp i en miljö där alla i samhället tutas i en lögn, som gör att du tex hatar ett grannfolk - skulle du inte se det som ett problem? Nu är inte okunskap om Khmererna lika uppenbart dramatiskt kanske - men av samma princip. Kunskap är makt. Framförallt makt över dig själv, men inte minst makt över andra. Om du vet saker som andra inte vet kan du alltid missbruka detta. Om du förvränger saker kan du alltid missbruka detta. Ibland blir resultatet stora folkmord, ibland bara skeva anslag av pengar i nån budget. Men oavsett nivån på problemet - ett problem.

 

Uppdatering: Jag visste inte att det fortfarande var frivilligt att läsa historia på gymnasiet. Jag trodde att de hade ändrat det för några år sen… men tydligen inte.

Tragik: 

Jag HATADE verkligen Ekenässkolan - min förbannade högstadieskola i Eslöv där jag gick i början av 1990talet. Skubbade mig igenom de tre åren och fick trots bra resultat på de flesta prov sällan mer än 3 i betyg (dagens godkänd) eftersom jag alltid hade för lite närvaro i precis alla ämnen. Åh alla dessa samtal med "bekymrade lärare som aldrig förstod varför jag struntade i närvaron".

Högstadiet var 3 års ren och skär plåga för mig. Och då skämtar jag inte öht. Vi snackar kronisk psykisk mobbning av mig från ett gäng äldre arslen på skolan och en peak på en astronomisk skoltrötthet från ett understimulerat underbarn (kunde läsa och räkna långt innan 1a klass, tror ni skolan hjälpte eller stjälpte sådana som mig?). Jag kände mig verkligen ensam under högstadiet och högstadiet blev liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Möjligtvis var 9e klass helt okej - men 7an och 8an - fy fan vilken eländig tid.

De där äldre mobbarna förresten, träffade ju på dem många år senare när jag flyttade till Eslöv och min första lägenhet. De var vänner till några av de jag blev kompisar med i Eslöv - och det gick liksom inte att vara arg på dem längre. Dels hade de ingen aning om vem jag var, dels var de numera naturligtvis hur trevliga som helst. Men nog fan fanns tanken där att lägga korten på bordet ibland… Men nog om sorgerna från grundskolan… Dessa år har tveklöst format mig - men jag låter inte dem styra mig idag - jag skyller mycket på det eftersom jag vet att det är skulden till många av mina attitydproblem (tex latheten och det antisociala beteendet) - men jag motarbetar alltid det också därför eftersom jag vet mina värsta brister.

Komik: 

Jag var iaf parallellklassare med Kalle Lind (komiker på SVT & P3, bland i nya "Hej Rymden") - men även skolkamrat med den troligen ännu mer kände Johan Glans (ett år äldre än mig). Lustikurrar redan då såklart. Jag var väl det svarta hålet som sög åt mig all negativ energi som möjliggjorde deras karriärer i underhållningsbranschen. Det känns fortfarande lite småskumt att se personer man "känt" i ungdomen på TV - trots att jag har gjort det ett tag.

 

När jag skrev min förra bloggpost störde jag mig lite över att det killade på min vänsterhand. Reagerade inte nämnvärt över det och tittade först inte ens på det, men när jag väl tittar efter och ser att det visar sig att killandet kom av en spindels håriga tassar som sökte efter fotfäste på min handrygg så ryckte jag såklart lite förskräckt undan handen, med resultatet att spindeln for iväg i luften och landade på min anslagstavla av själva rycket då han hade fått grepp om min handrygg med frambenen. En rätt stor spindel faktist, och av skräcken för mig och fler oväntade slungingar genom luften kröp in bakom ett par gamla papper jag hade satt upp där. Så nu hör jag en massa störigt prasslande brevid mig här i nattmörkret hela tiden från en spindel som kryper runt där under mina papper och säkert letar efter något bra ställa att gå i vinteride på.

Man vet att man suttit (för) länge i en stol när spindlar börjar krypa över en.

Riktigt mörker är en bristvara i västvärlden rapporterar media. Det talas om "ljusföroreningar" som helt enkelt gör natthimmeln ljusare än den skulle vara annars. Det var verkligen ingen nyhet för mig eller någon annan tror jag.

Jag minns personligen ännu med viss behaglig rysning i kroppen hur natthimmeln såg ut i Kenya när jag var där för 10 år sen. Den var så imponerande att det är svårt att beskriva det med ord. Vintergatan inte bara syntes, den var kusligt tydlig över himmeln, ett band av iskristaller på himmeln, och inte bara ett luddigt vitt moln som det brukar se ut här stjärnklara nätter. Nej som ett diamanthalsband med miljarder diamanter - stjärnorna inte bara syntes individuellt, de gnistrade med en fantastisk skärpa.

Nu bor jag i skåne, här är ju tättbefolkat och därmed är himmeln inte inte helt representativt för Sverige. Men jag kan tänka mig att det krävs nog en tripp till de mer avlägsna trakterna i vårt land för att kunna slå en natthimmel i Kenya. Den var så totalt oförstörd av utsläpp och gatuljus.

Det var inte allt som var imponerande. Vi talar ofta om vårt nordiska ljus - långa sensommarkvällar utan riktigt mörker. Kan lugnt säga att den ekvatoriala solnedgången över Kenyas savann, som i princip påbörjas och är över på 2 timmar med ett intensivt mörker är minst lika spektakulär. Intensiva röda färgbrytningar i atmosfären som ger ett otroligt rött ljus över landskapet och en sol som faktiskt ser större ut på himmeln än den gör här när den glider ner för horisonten. Om det är en illusion eller en faktiskt produkt av att man är marginellt närmre solen vid ekvatorn låter jag andra få diskutera.

Men att stå och titta på stjärnhimmeln vid Masai Maras svalluftade savanner, med hyenor som skäller och lejon som mullrar osynligt ute i mörkret är för mig oförglömligt. 

 

Foto ovan taget av mig på en minibuss bakom oss som kämpar i dammet från vår minibuss från taket av en minibuss. Ett stort problem med mina foton från Kenya är att nästan alla ligger på dia utom ett par rullar som jag fotade med en kass kompaktkamera som jag hade som backup - och jag har inte haft råd att fixa dia-scanner direkt. Men det ska jag försöka göra en dag - eller iaf låna. Här är de fåttal bilder jag har inscannade. Av ca ett dussin tagna fotorullar:

Tre djurbilder ihopklippta:

 

Typisk industri i Kenya. Såg många sköna multiindustrier där det kunde stå: "police/butchery" på samma lilla plåtbyggnad:

 

Samburu Shaba nationalpark, kanske den vackraste plats jag satt min svettiga fot på:

 

Efter safariveckan spenderade vi en vecka vid kusten (Mombasa) i ett luftkonditionerat hotell:

 

Uppdatering i Svd med kopplingen mellan vidskeplighet och mörker. En rätt klockren analys om hur oknytten fyllde ut ett behov som människan hade av mening och struktur i allt. Ett sätt att förklara.

"Livstid fastställd för nekrofilmord"

Nu har jag tröttnat på den där rubriken sen den dök i morse. Förbannade språkmisshandlande journalister. Inte för att jag är gud på grammatiken direkt, men så korrekturläser jag inte mina bloggposter heller, för de är bloggposter, inte professionella texter.

Är det en nekrofil som blivit mördad? Nej. Det är en nekrofil SOM mördat. Alltså ska det INTE heta nekrofilmord, utan mördande nekrofil eller nekrofil och mördare eller något liknande. 

Nekrofilmord. Ett nytt påhittad ord av journalister som BORDE betyda ett mord på en nekrofil rent språkligt - ungefär som folkmord barnamord och självmord - men nej - för frasen syftar på en person som mördade någon och sen hade sex med den(!)

Svenskat språken är jättensvåret tydligen.