Egentligen har jag få saker att tillägga till Fader Jonatans suveräna sönderargumentering av nättrollet Muhammed Omars hemska post om Islam och Europas historia. Men jag kan inte låta bli att själv säga mitt om än med mindre finess än Jonatan… Omars post med kommentarer av mig nedan.
Det finns en föreställning om Europa som en avgränsad kulturell och religiös enhet med rötterna i Aten och Jerusalem. Det sägs att vi européer är bärare av en ”judisk-kristen” tradition för vilken islam är främmande. Djupare studier visar att så är inte fallet. Muslimer har bidragit väsentligt till europeisk kultur och europeiskt tänkande.
Finns det en föreställning om det? Var då? Ett påstående jag inte kan identifiera mig med. Att vi har våra rötter i judisk-kristen tradition invänder jag mig också mot eftersom det är ett förenklat påstående. Visst finns spåren av det - men i stort är alla former av normer och värderingar som styr de flesta svenskar vardag urkomna ur upplysningstidens sekulära humanistiska ideal som är betydligt mer komplexa än att man kan säga att de härstammar i sin tur ur kristendomen. Visst finns kristendomen där väldigt mer påtagligt i tex Sydeuropa där normer mer härstammar ur moralkoder direkt från kristendomen istället (men även äldre inslag, och såklart sekulära). Därför kan man inte tala om Europa som enhetligt i det här fallet. Hade Omar verkligen sysslat med djupare studier i detta hade han inte pladdrat sån här inledande goja. Islams bidrag till Europa kulturellt är extremt litet och du hittar troligen enormt fler bidrag i hela Europa idag från hednisk tid som jämförelse. Byggnader i Spanien och Turkiet är rätt marginella företeelser jämfört med rötterna för helgonkultur, administration, byråkrati, moralkoder, traditioner osv.
Muslimska rationella filosofer som Averroes och Avicenna lade grunden för syntesen mellan förnuft och tro som genomfördes av den store katolske läraren Thomas ab Aquino. Det är blott ett av otaliga exempel. Inom vetenskapen har det muslimska inflytandet varit avsevärt. Vårt ord för siffra härstammar till exempel från arabiskans ord för noll, ”sifr”. Andra låneord är ”elixir”, ”alkemi”, ”alkohol” och ”algebra”. Muslimska uppfinningar har också betytt en hel del för Europa, såsom navigeringsinstrumentet ”astrolabium” eller musikinstrumentet gitarr.
Låneord är totalt förbannat irrelevanta för hur tänkandet påverkats. Pojke är ett finskt ord har jag för mig - skulle Finland just pga ordet pojke påverkat Sverige? I övrigt är det undantagen som bekräftar reglerna - enskilda tankar, kunskaper, artefakter och föremål - ofta med rötterna i antiken eller ännu äldre, sen utvecklade eller plagierade av muslimer - inte påhittade ur tomma intet av muslimer. En sån här framställning gör det att gällande att utan muslimska gitarrer hade vi inte haft Beatles. Sådana paralleller är enfaldiga. Utan anatoliska kunskaper om järn från 2000 fKr hade vi inte haft kunskap om att göra bultar till Rymdfärjor. Är Anatolien (Turkiet) till tack för rymdfärjorna? Nej inte direkt…
Det finns skäl att ifrågasätta särskiljandet av islam från den ”judisk-kristna” traditionen. Jag anser att man borde använda begreppet ”den abrahamitiska traditionen” istället. Den schweiziske, muslimske tänkaren Tariq Ramadan ställer frågan: ”Hur kan vi få en pluralistisk framtid med ett selektivt förflutet?”.
Med tanke på hur selektiva muslimer uppenbarligen är i frågan om historia så kanske de inte ska framställa sig som upplysningens lykta i sammanhanget…*skratt*
Europeiska och svenska muslimer kan vara en hjälp i att lösa detta dilemma. Det är vår uppgift att lyfta fram muslimernas bidrag till den västerländska kulturen och tanken för att därmed göra Europa till ett hem åt oss alla.
Visst har islam haft viss påverkan på Europa. Det ska inte förnekas att politik och kultur och kunskaper påverkats och inspirerats av islam - men det ska påpekas att det skedde under en begränsad tid i historien och att extremt mycket har hänt på egen hand sen dess. Och "arvet" från det är lika dött som katolicismens arv är i Sverige 2007. Det är inget levande arv utan utgörs av artefakter som inte styr speciellt mångas vardag idag.
Europeiska muslimer med sina vänskapliga, religiösa och familjära band till länder i ”den muslimska världen” kan också bli viktiga brobyggare. De upplyser ”oss” om ”dom” och de upplyser ”dom” om ”oss”. Detta kan spela en stor roll för fredsrörelsen i framtiden. Europeiska muslimer med sina kunskaper och erfarenheter kan hjälpa till att stimulera den europeiska fredsrörelsen och på det sättet påverka opinionen mot framtida krig.
Det kan jag däremot i stort hålla med om. Vägen att utveckla framförallt muslimer att tolerera det sekulära nås endast genom kommunikation. Däremot tror jag inte för fem öre att muslimer av idag har något av relevans att lära oss i sin egenskap av att vara muslimer. Islam är en bakåtsträvande religion - och världen behöver gå framåt mot nya lösningar, inte tro att lösningar på problem finns i att gå tillbaka och ångra en väg man tog.
Men det finns också en annan, metafysisk aspekt, av den muslimska närvaron. Europa har genomgått en långtgående sekulariseringsprocess på både gott och ont. Vi har skiljt kyrkan från staten och skapat fria institutioner och en demokratisk styrelseform. Men vi har också tappat bort något på vägen. Jag tänker på Gud.
Vilket jävla dravel. Det är enfaldigt att tro att vägen ur problem är att gå tillbaka istället för att gå vidare. Att gå tillbaka till mer religion är att introducera alla de problem som ett mer religiöst samhälle innebar. Och jag lovar dig Muhammed Omar - att bo i det strikt religiösa Europa på 1600talet var knappast ett dugg trevligare än att bo i Europa 2007. Det är DET man får med ökad religiositet. Eller för den delen med muslimska exempel - talibaner. Jag föredrar ALLA gånger de existensiella problemen som det sekulära samhället ibland lider av framför den totala enfald och förtryck av oliktänkande som ett religiöst samhälle alltid per automatik lider av.
Europeiska muslimer kan vara vittnesbörd för denna andliga dimension som blivit allt mer undanskuffad i vårt Europa. De kan tjäna som en påminnelse för sina kristna eller judiska landsmän som kan stimulera dem till ett fördjupat engagemang i sin egen tradition.
Islam är INTE en del av Europas tradition. Totalt svammel som visar precis hur enfaldigt muslimer ser på det här med kultur. Det som skedde för 1000 år sen spelar föga roll för europeer idag - vi har genomgått massor av processer sen dess som utformat det samhälle vi ser idag och arvet från islam är som en nål i en höstack. Stickigt och totalt irrelevant. Andlighet kan vi förövrigt utan större problem uppfatta i Europa utan att kopplade det till en religion eller en kyrkas traditioner. Tillskillnad från muslimer som fastnat i ett medeltida tänkande där andlighet måste dikteras ovanifrån från skrivna texter så klarar den moderna västerländska människan av att göra det på egen hand och söka sina egna vägar. Återigen förövrigt ett enfaldigt teistiskt perspektiv där alla som inte är teister kan vara andliga.
Den moderna, europeiska människan kan vara i behov av vila och ro.
Ja visst skulle vi behöva det - men inte får man det av att se muslimer bli röda i ansiktet av vanliga serieteckningar - eller bli en sån hetssporre själv. Det sista muslimer kan lära europeer om är att ha ett sansat perspektiv på saker och ting.
Av att i kärlek och tillit överlämna sitt jag till Gud, den högste Vännen. Detta som på arabiska kallas ”islam” och som i den svenska kristna traditionen kallas för ”överlåtelse”. Låt oss därför bli speglar för varandra där vi ser varandras brister och förtjänster och lär av varandra i kärlek.
Det är en sak att tro på en gud, en annan att kalla den "högste vännen". Det finns inte så lite Molgan-varning över osynliga vänner som framställs på det sättet. Tala om att reducera en gudom till en ömklig person för övrigt. Detta högt personifierade perspektiv på gud - som intellektuella europeiska teologer övergav för 500 år sen visar precis hur LITE muslimer har att lära oss europeer. Kristna eller ateister är vi trots alla våra brister och fel - moraliskt, intellektuellt och insiktsfullt överlägsna er muslimer och ert arv till oss är både marginellt och oftast inte ens ert arv att tala om. Och det har inte ett jävla dugg med ras att göra så bespara mig rasistanmärkningarna…
Till sist en sammanfattande tanke: Vad är poängen med ett inlägg där man dels för det att låta som om puckade europeer fått den mesta kunskapen från muslimer? Jo - att sprida propaganda för islam. Propaganda har många ansikten - Herr Omars artikel är en av dem. Det finns en aspekt där islam och dess folk sannerligen är imponerande - och det är hur den så totalt bygger på tom och innehållslös retorik som så många enögt köper. Magin i snygga ord är något vi västerlänningar uppenbarligen inte är överlägsna muslimer på med tanke på hur de lurar folk hela tiden.
Muhammed Omar, som kallar sig bla poet, bör nog ägna sig åt just poesi (och spamming av folks bloggar likt han sysslade med innan) - det där med "samtidsanalyser" eller "historiska perspektiv" är inte riktigt hans gebit vad han än själv tror. Eller så kan han ju söka jobb på Irans statliga propagandaministerium där hans poetiska och retoriska lekar kan tjäna nytta i hetskampanjerna mot allt västerländskt.
Nu är Omars inlägg riktat till kristna i en artikel i en kristen skrift och inte till arga ateister likt mig. Men jag hoppas att de flesta kristna ser igenom flosklerna, propagandan och de retoriska lekarna kring argumentum ad antiquitatem (vädjan till traditioner) och appeal to emotions/flattery så som allt mer personligt snack om gud är för att "visa" de kristna att muslimen också är en troende människa… och annat så smörigt att min mage vänder sig ut och in…
RSS Feed
