Idag var jag för första gången på Lunds historiska museums utställning Barbaricum om Uppåkra järnåldersby. En liten men naggande fin utsällning väl värda de 30 kronor den kostade att se. Man får inblick i järnålderns allra mest finaste lämningar. Den underbara och så härligt mytiska Vendeltiden - tiden precis innan vikingarna - tiden då asatron formas och de första fröna till skandinaviens nuvarande folk bildas. En sagotid som var Uppåkras storhetstid. En tid som i stort är rikare än vikingatiden på många sätt. Nu spänner Uppåkras historia dock även såklart in i vikingatiden. Det är centrum i Skåne fram tills Lund tar över på slutet av 900talet.

Det man slås av direkt är den ENORMA rikedom Uppåkra uppvisar. Guld och åter guld i mängder. Det är skrämmande att var och varenda unge i Sverige har hört talas om Birka, medans så få känner till Uppåkra. Det är ju i ärlighetens namn två platser av ENORMT skild betydelse. I det här fallet ljuger inte arkeologin - guldmynt från halva världen, romerskt keramik i mängder, guldgubbar, romerskt glas, otroliga brakteater i guld, svärd, figuriner, lansar, pärlor och ett upp mot två meter tjockt kulturlager av renaste svartjord som beboddes och brukades från bronsåldern och mitt i allt - mig veteligen det enda hednatemplet som återfunnits. Kanske är Uppåkra en av skandinaviens äldsta och viktigaste städer. Men eftersom den överges i vad som tycks vara politiska syfte - den hedniska staden som står för gamla tider och en gammal maktstruktur som den nya kristna tidens danska kungar inte vill associeras med - så glöms Uppåkra bort och överges innan skrivna källor kan föreviga dess namn och enorma betydelse. Men i det här fallet visar arkeologin det som de historiska källorna inte kan visa.

Jag har ju själv varit och grävt på Uppåkra under mina seminarier - men att se en del av de otroliga fynden så här samlat och presenterat ger ett nytt perspektiv på vilken rik och stark metropol Uppåkra var och hur den betydligt mindre bonnhålan Birka med dess otroligt begränsade fynd i jämförelse helt enkelt aldrig kan ha haft nån större betydelse i jämförelse. Guld ljuger liksom inte. Kulturlagers tjocklek ljuger inte. Det enda felet i kråksången är och förblir att det är Lunds universitet som har hand om Uppåkra - och RA som har hand om Birka. Riksantikvarieämbetet=PR och status och pengar och anslag. Plus att man aldrig ska glömma bort det lilla faktum att Birka ligger nära nationalromantikernas syn på ett ur-Sveriges kulturbyggd. Uppåkra är födelseplatsen för det daniska riket - inte lika hett för de rika 08orna att satsa pengar på tyvärr. MEN, jag ska säga att det har blivit enormt mycket bättre och perspektivet kommer ändras framöver troligen. För 5 år sen fanns ingenting alls att se för allmänheten att tala om. Nu finns iaf denna utställningen mitt i centrala Lund. Ett stort framsteg för Sveriges och Danmarks gemensamma och storslagna förhistoriska tid.

Figur i silver föreställande ett fyrfotadjur i kamp med ormar.(Foto: Bengt Almgren, LUHM)

Kollade en trailer för en ny film precis. Suckade och tänkte - det här kan bara vara trist - och det är det säkert också - Beowulf liksom… men filmjävlen är ju helt datorgjord verkar det som pch det fick mig att reagera… kusligt snyggt. Kolla helst in HD-trailern så ni verkligen ser hur välgjorda datorreplikorna är. Nu är det nog inte många år kvar tills det inte går att skilja datorgjort från verkligt. Då behövs knappt inte skådisar längre *lol*

http://www.apple.com/trailers/paramount/beowulf/ 

Nån kom till min blogg via google på sökfrasen: "hur känns tandvärk".

…..jadu… man har värk…. i tanden………… 

Även om man har haft turen att aldrig haft tandvärk så borde man ju kunna lista ut ett och annat?

Hursomhelst - Riktigt elak tandvärk gör så pass ont att det är skitsvårt att lokalisera var man har ont så frågan kan vara befogad i all sin absurditet. Smärtan så att säga sprider sig. Man kan få så ont i tanden att det värker i hela huvudet, nacken och ner i bröstet tom. Tandvärk är tveklöst bland de jävligaste smärtor man kan råka ut för när den blir riktigt elak. Oerhört logiskt med nerver i tänderna - skitsmart lösning evolutionärt - inte.

En fortsättning på förra bloggposten. 

Angående Bergmans popularitet kan jag inte låta bli att tänka på anledningen att vissa regissörer rent allmänt blir populära - de skildrar exotism och det är ett säkert kort i biokassan. Ett fan av Bergman skulle säga att han skildrar det svenska svårmodet - vemodet - ångesten - lugnet osv. Jag skulle faktiskt vilja hävda att det inte alls är så enkelt. Det är snarare så att Bergman är med och SKAPAR det svenska nämnda. Faktum är att jag tror att Bergman är en av de som allra mest skapat bilden av Sverige som ett grått och mycket allvarligt land utomlands på samma sätt som Vilgot Sjöman mfl bidrog till att skapa bilder av svensk synd. Inget elakt menat då. Det är ju helt klart filmkonst att skapa sinnestämningar även om de blir överdrivna - men det förblir ett signum som skapar en konstig bild av Sverige eftersom Bergman trots allt är en så viktig och vida känd regissör inom filmkonsten. Bergman har helt klart bidragit till bilden av Sverige utomlands som folk har (och därmed också förväntar sig)

Den internationella biobesökaren skapar sig alltså snabbt via detta - eller via andra källor en förväntan som sen blir en mall som man ogillar att frångå. Det är bara att titta på vilken typ av icke-amerikanska filmer som slår i Hollywood för att se fenomenet. Ska det handla om Ryssland är det bäst att det är en massa pälsklädda män i snö med. I Asien ska det vara bedårande vackra bilder på risfält och fladdrande sidentyger. Ska det vara i Sverige ska det vara det där kliniska kalla vemodet och ångesten ska drypa ur duken. Ska det vara England så ska det baskimig vara pitoreska engelska byar med gröna kullar. Ska det vara sydeuropa ska det vara soliga småbyar i sten med glada gapiga ungar som springer runt och leker med pinne och hjul. Ska det vara Frankrike ska det vara ett romantiskt förortsbefriat Paris. Frångår man från dessa epitet så frångår man från exotismen - den förväntan en utlänning har på en bild av ett annat land. Det kan både vara negativa och positiva stereotyper - och olika människor kan längta och längta efter olika saker. Vissa jänkare vill se eurotrash som behandlar jänkare illa och är läskiga (Hostel-syndromet) - vissa kräver idyller att gilla (Roberto Benigni - Livet är underbart)

Jag stör mig OERHÖRT på detta fenomen och att Oscars för "bästa utländska film" i 9 fall av 10 har gått till just en film som vältrar sig i stereotypa bilder av ett för jänkarna främmande land. Vi är inte speciellt mycket bättre i Sverige - vi ska tex tvunget ha engelsk landsbyggd. Jag är själv inte felfri - jag kan också sukta efter mina stereotypa bilder av det exotiska eller det pitoreska i en film - för det känns tryggt och bra. Men jag tycker mig ha rätt mycket större bredd än de flesta på den punkten. Jag älskar scener från franska förorter eller en raveklubb mitt i Sierra Leone. Jag älskar när stereotyper inte ges till mig utan att jag får bli lite överaskad också.

Kan även nämna att mitt hat mot stereotypa miljöer på filmduken även gör att jag avskyr den store giganten Fellinis filmer - som är en veritabel orgie i klischeer från Italien. I fallet med Fellini är det dock mest hans usla dubbningar av ljudet som stör mig - jag HATAR gapande italienare så som italiensk film överlag skildrar dem. Dialogerna i Fellinifilmer är som skriktävlingar mellan halvdöva damp-troll. Jag får magsår efter fem sekunder. I en jämförelse mellan Bergmans OTROLIGT överdrivet teatrala dialoger som är lika naturliga som pvc-plast är i ett naturreservat så stör dessa teaterdemoner mig inte tillnärmelsevis lika mycket som Fellinis magsårsframkallande farsaktiga skrikdialoger. Fellini är för mig världshistoriens mest överskattade filmare alla kategorier - jag ser inte storheten över huvud taget. Bergman kan jag se kvalitén i även om hans nästan Shakespeare-aktiga dialoger inte är min stil alls - men icke i Fellini.

Min förra bloggpost mot Bergman gick uppenbarligen att missförstå som ren kritik. Jag ogillar inte filmer som handlar om något abstrakt - jag kan visst gilla det teatrala och högtravande eller symboliska - fan vore väl annars eftersom jag tex älskar Sovjetisk film - det är inte alls det som är problemet - problemet med Bergman för mig är att hans filmer, även de som utspelas i en helt vanlig verklig värld utan en massa symbolik ALDRIG hyser naturlig dialog - utan alla repliker återges från skådisar som verkligen läser upp det ur pappret i regissörens hand. Bergman förstår inte att en film inte är samma sak som en teaterscen (dramaten anno 1950). Han gör alltid teater fast på film - oerhört snygg teater tveklöst - kanske några av världshistoriens allra snyggaste och stämningsfyllda filmer tom. Och det kan vara kul som omväxling med teater på duken - men inte i ALLT. Lika lite som stillbilder i en hel film hade varit skoj mer än undantagsvis. Lika lite som en filmatisering av en bok utan bearbetning av tex dialogerna blir speciellt bra. Bergman är så enformig på den här punkten och det är inte min grej alls. Hans filmer må vara hur vackra som helst rent estetiskt - och hans bidrag till filmkonsten tveklöst stort - men det är varken gripande eller spännande eller eftertänkligt att se en Bergmanfilm för mig - jag tycker mest det är trist efter en kvart just pga dialogerna. Framförallt i de filmer som inte är "extrema" utan som ska vara mer naturliga - de blir extra dryga att se eftersom han behåller de mer djupare filmernas stela dialog.

Bergman är för mig en person som gör vackra saker - som är tråkiga helt enkelt och jobbigt teatrala. Banalt ordval kan tyckas - men jag vet inte hur jag annars ska uttrycka det. Min djupaste respekt till hans bidrag dock. Hans filmer är som konst - men konst är också trist ibland. För mig blir Bergmans filmer ytterst anonyma när jag tänker på det bästa som skapats i Sverige med undantag för kanske Fanny och Alexander och Hets då. Jag ser både Roy Andersson och Jan Troell som oerhört mycket bättre regissörer vars filmer berör mig mycket mycket mer och som jag personligen ser som större bidragare till den internationella filmkonsten - både vad gäller budskap, skådespel, estetik och helhetsintryck.

Ingmar Bergman är död vid den respektabla åldern av 89 år och vår kanske mest kände svensk inom kulturområdet i världen är nu borta. Personligen kunde jag inte bry mig mindre egentligen rent cineastiskt eftersom Bergman står för en filmstil jag inte alls gillar (med några undantag som tex Fanny & Alexander). Hans EXTREMT högtravande superteatrala filmer är så långt från den mer subtila socialrealism som jag uppskattar att den i princip på ett sätt kan säga stå för det inom svensk filmkonst som jag ogillar allra mest. Är det något man hör utlänningar reagera på angående svensk film är det just att den ofta är extremt teatral - det märks att majoriteten av den svenska skådespelareliten har en mycket särpräglad dramaten-rutin som de inte kan släppa - alla känslor som ska framföras överdrivs och stelheten i dialogen är absurd. Är någon ledsen går det inte att missa då smärtan ska synas ända till månen i "Du har inget begär för mig längre Markus"  - är någon glad ska det uttryckas med stora supertydliga "HAHAHAHAHAHAHAHA vad du gör miiig lycklig Katarinaaaa"…

Nej svensk film saknar överlag en känsla av att kunna fånga socialrealism och det subtila (det finns undantag såklart) - den där dokumentärkänslan som vissa filmskapare runt om i världen är/var så skickliga på. Sverige har ingen ordentlig motsvarighet till dogma-filmerna, nya franska vågen eller hollywoods dokumentärstil på 70talet. I Sverige har Bergman gått ohotad längst fram i en riktning där de flesta har försökt gå efter. En del personer framlägger tom teser om att Bergman faktiskt förstörde just mångfalden i svensk film - eftersom han blev ett heligt riktmärke som man sen skulle jämföra alla andra skådisar/regissörer mot - vilket helt klart är ett påstående som har en poäng. Bergmans filmer är estetiskt snygga - men för mig blir det som vackra men högtravande dikter bara. Tröttsamt.

Men trots att Bergmans filmer inte är något jag uppskattar - kan jag såklart ändå identifiera att filmen i världen förlorat en av de största och mest legendariska och att detta självklart ska uppmärksammas minst lika mycket som vi uppmärksammade Ramels bortgång. Detta lär också uppmärksammas på många platser i världen eftersom Bergman var en av våra mest kända svenskar internationellt någonsin. 

Risk för spoilers. 

Har precis lyssnat klart på sista Harry Potter-boken efter tre timmars lyssning idag (att lyssna på hela tar ca 24 timmar). Lyckades med bedriften att undvika höra ev spoilers i stort - även om en del okunniga recensenter genom att basunera ut att "en massa kommer dö" tog udden av just den aspekten lite - jag visste ju att "massor skulle dö". Inte helt begåvat att avslöja ens sånt av en recensent. Boken var extremt actionfylld i andra halvan - det känns som att den kommer bli väldigt svår att filma eftersom man troligen kommer tvingas välja bort en del av actionsekvenserna - för att det inte ska bli för mycket. Jag är supernöjd och den gav ett bra slut på serien. Jag kan dock inte riktigt sluta störa mig på folk som dissar Potterböckerna - som inte ens läst nån av böckerna - utan på sin höjd sett nån av filmerna. Det som filmerna saknar unisont från böckerna är humorn - den ofta subtila språkliga humorn vilket Rowlings är så skicklig på. Jag vet inte hur det är med översättningarna - men jag har en känsla av att de också saknar språket. Något jag heller inte gillar alltid i filmerna är karaktärerna - vissa är lysande - andra är inte alls som de beskrivs i böckerna. Hagrids väldighet är tex rejält förminskad i filmerna. Men det värsta är som sagt att humorn i princip är puts väck. Den snustorra brittiska "fancy a cupa tea"-humorn.

Ganska tragikomiskt är alla dessa sidor på nätet som på pin kiv försökte avslöja boken som jag med skicklighet såg till att undvika innan jag var klar med boken. Utvecklingsstörda och otroligt omogna personer likt Alex Schuman (som jag bara måste håna i en kommande bloggpost - han tigger så om det) hade tydligen skrivit ut vem som dog, vem som gifte sig osv. Ganska relevanta fakta helt klart - helt klart spoilers - men hela poängen med berättelsen - hur och varför saker går som de går - den kluriga nästan kriminalaktiga detektivberättelsen kring Harry Potter och hans historia missar de avslöja - som tur är - för det är ju DEN som är den intressanta. Bara en sån sak - som vad "the deathly hallows" är och rollen det spelade i boken… Egentligen är det ju så att Rowlings medvetet fyller sista boken med så pass många frågor, kopplingar till tidigare böcker och svar att om man inte återger nästan hela - så kan man heller inte avslöja den -  Nåja - det kan inte lätt att vara officiellt puckat luder i bloggvärlden Alex.

Sista boken väver samman alla saker - alla samband och alla frågor får sina svar och mysterierna förklaras. Ett värdigt slut på en mycket bra bokserie som ALLA borde läsa på engelska (eller lyssnat på ljudbok för all del) innan de uttalar sig om det. 

Jag såg en intervju på TV med en gammal räv som åkt in och ut ur institutioner och fängelser i sin ungdom - han fångade något viktigt i förbifarten när han snackade om något helt annat - nämligen vad som händer i huvudet på fångar i cell som kan förklara en hel del saker. Han snackade om att han faktiskt personligen kände att han hade haft nytta av sina turer inom institutioner - att det var det som hade fått honom på benen och bli en produktiv medborgare.

Det intressanta var hans beskrivning över vad det var han tänkte på i de situationer han hade hamnat i miljöer som mer var av tukthus-karaktär, dvs de otrevligaste miljöerna han hade suttit inspärrad i - de stora fängelserna med våldsbrottslingar och liten bekvämlighet. Där förklarade han att man ägnade nästan all vaken tid åt konflikter och rädsla i huvudet. Rädsla för vakten, rädsla för medfångar osv - man reflekterade ALDRIG över vad man hade gjort eller framtidsplaner. Allt man hade i huvudet var en primitiv rädsla för folk och ett brinnande behov av att komma ut levande. Ingen ärlig äkta reflektion över att man satt inspärrad av en anledning - utan bara en massa självömk.

Detta säger något om just hur illa det blir med stora fängelser - riktiga slöddriga stora övebefolkade fängelser - och det säger en hel del om hur kontraproduktivt de "hårdaste" fängelserna är.

Killen på tv förklarade helt tydligt att det var på mindre otrevliga och aggressiva institutioner som man faktiskt fick tid att tänka över allt som hänt - först DÄR började han sluta tycka synd om sig själv och komma till insikt med sina misstag i livet och insikt över att han faktiskt gjort fel mot folk.

Mycket intressant känga mot alla de personer som anser att man inte alls behöver bry sig om välmåendet hos en fånge bara för att han är just en brottsling. Beröva en fånge en egen cell, möjligheten att läsa, se på TV, spela spel och ge honom usel mat och du kommer skapa en person helt fokuserad på att komma ut från fängelset - en otrygg självömkande person som på intet sätt kommer rehabiliteras över huvudtaget. I fallet med alla personer som har begränsade straff ser jag detta som ytterst viktigt. Om personen trots allt ska släppas ut igen - då är det rätt rimligt att personen har kunnat haft möjligheten att reflektera över sig själv. Något folk i de klassiska stora och otrevliga fängelserna inte har av väldigt elementära psykologiska anledningar. 

När man då läser saker som hur domstolar dömer onanerande fångar till längre straff så inser man vilka enorma brister det finns kring kunskaperna om mänsklig psykologi på en del platser i världen. Snacka om att vilja ha makt över folk snarare än ha något reellt funktionellt syfte med ett straff. Säger inte att svenska fängelser är några ledstjärnor i kriminalvärlden direkt - men jag skulle mycket hellre sitta här än i något fängelse i Texas där man tror man kan terrorisera vuxet folk till att bli produktiva medborgare. Det är ju exakt det man inte kan pga det mänskliga psykets grundläggande överlevnadsinstinkter.

Det sagt är det tydligt att jag deklarerar att jag fortfarande tror starkt på hårda straff - men det ska vara funktionellt hårda straff som innehåller uppbyggande saker - morötter och inte terror. Hårt fysiskt straffarbete dagtid, följt av anständigt och tryggt leverne i egen cell är jag rätt övertygad om är det bästa straffet för de flesta brottslingar som har tidsbegränsade straff som det faktiskt är meningen ska komam ut. Däremot tycker jag INTE att fångvården ska erbjuda styrketräningsmöjligheter. Den som är pigg efter dagens arbetspass kan istället för att bygga upp farliga stora muskler få träna sig svettig på en bollplan/löparbana eller något sånt. Många amerikanska studier visar på att tillgången till skivstänger inte gör fångar snällare - utan bara än mer motståndskraftiga mot systemet - och framförallt mer farliga att hantera för fångvaktare - och farligare för sina medfångar. Hälsan på fängelset upprätthålls bättre med kardiovaskulär träning än med muskelpumpande.

Fåniga hinduer ville att slakten av en "helig tjur" skulle stoppas rapporterar media. Att tjuren hade tbc - och rimligtvis inte bara var en farlig smittkälla - utan rimligtvis LED verkar inte gå att få hinduer att förstå. Alla som sett bilder från indien - inte propagandabilder då från reklambyråer eller töntiga orientalister kan se att många av de djur som är heliga och skyddade från slakt också lider enormt och sprider massor av sjukdomar.  Det är inte bara kristendom och islam som stör Nihonshu - hinduism i all sin evinnerliga vidskeplighet och rosaskimrande kitsch är minst lika efterblivet som trossätt och bör bekämpas lika kraftfullt. Det är inte för inte som världens första former av organiserad ateism just uppstod i indien - som en reaktion mot allt trams som hinduismen innehåller. Undrar förresten varför judendomen just exemplifierar sitt avvog för andra religioner med en gyllene kalv - faktum är ju att massor av gamla kulturer dyrkat kor och tjurar (släktskap eller naturlig utveckling i jordbruksamhällen?). Se bara på Knossos tex. Nåja - gammalt är kanske äldst - men inte nödvändigtvis vettigaste eller klokast - med åldern kommer ofta demens. Och hinduismens tolliga kodyrkan är rena demensen. De beter sig som militanta veganer - släpper ut minkar som dör en stressad död i det fria av svält eller däcken på bilar. Heliga kor som går runt i städerna och svälter och andas in avgaser - vilken vördnad för djuren verkligen….*s*

Inspirerad av vad jag läste i My Cup of teas blogg - (men inte riktat till honom personligen!) så tänkte jag skriva lite om det här med vad som krävs för att ett land idag ska bli ett iland. Det verkar finnas en utbredd uppfattning ibland många liberaler att nyckeln till välstånd för världen som helhet helt enkelt ligger i att få upp så många som möjligt till vår ekonomiska nivå - att om alla blir rikare så blir alla rikare. Nu tror jag inte riktigt det är sant ens ekonomiskt teoretiskt och globaliseringen är ett bevis för det - för utan billiga råvaror och billig arbetskraft så funkar inte den kapitalistiska pyramiden där iländernas konsumenter så att säga inte alls utgör basen - utan det gör sannerligen uländernas arbetare. Anledningen till att ett par gympaskor inte kostar 80 000:- är ju att den kan produceras billigt nånstans. Skulle världen inte ha en global ekonomi är även jag som kategorisk protektionist medveten om att vissa varor skulle bli oerhört dyrare och att många marknader skulle må sämre än de gör idag (även om jag är rätt säker på att en del skulle må bättre också). Nej kapitalism kräver att det finns billig arbetskraft för att välståndet ska maximeras. Ända sättet att kringgå det är att helt utesluta arbetskraften ur kalkylen - och riktigt så moderna är vi inte idag - plus att det förklarar inte hur folk överlag då ska tjäna pengar. Drömmen om maskinerna som ger oss vårt välstånd och att vi inte ens behöver arbeta längre är trevlig - men den är än så länge utopisk. En så länge kan inte maskiner ensamt ge oss välstånd - men de kan däremot "ta" jobb från folk utan någon konkret ersättning för försvunna jobb. Men nog om det.

Nej det stora problemet med det här resonemanget ligger kring miljön åter. Ett ämne man knappt kan nämna idag utan att bli kallad religiös ekovänster av en del nyliberaler. Men jag tänkte ändå nämna ämnet trots att inte speciellt många liberaler kommer lyssna. Idag krymper regnskogarna rätt rejält och det är allt annat än gnäll om det estetiska i att regnskogar som försvinner som är kärnan - på en del platser sägs de vara helt borta inom ett tiotal år och det kommer leda till massor av miljöproblem - det leder redan idag till massor av miljöproblem. Små klumpar av nationalparker är snart allt som kommer återstå av Indonesiens och Sydamerikas djungler. Nu tänkte jag inte predika om det trista i när en miljon djurarter måste dö ut för vårat välstånds skull - utan för det faktum att när man sågar ner regnskog och ersätter den med betesmark och odlingar så skapar man ekologiska problem iform av tex erosion. Ett par år går det fint att odla på den nyvunna marken - sen är den värdelös för odling eftersom jordmånen i regnskogar faktiskt är extremt näringsfattig och tunn. Och efter ytterligare ett tag får man bekymmer med erosion. Den som inte sett exempel på hur öknar breder ut sig på många platser i värden de senaste 50 åren - helt enkom beroende på att skogar avverkas bör knappast säga något alls i frågan - den personen är hopplöst okunnig. Men det behöver inte ens bli öknar för att det ska bli problem - det räcker med söndereroderade odlingsmarker som innebär massor av problem - för att inte tala om hur vanligt det är med översvämningar i områden där skogarna inte längre kan reglera flödet av vatten. Ett annat fenomen är att regnområden flyttas och ändrar sig - vilket resulterar i oväntade jordskred i bebodda trakter. Skogsaverkning innebär också minskad biologisk mångfald - som kan ge massor av konsekvenser på livsviktga djur och växter. Polinerande insekter tex. Utan dem - inga skördar.

Det är som ett moment 22. Uländer kan inte bli rika utan att exploatera mer av sina marker - men jordmånen i uländer är uteslutande nästan alltid tropisk - och tropiska jordmåner är svaga jordbruksmässigt - vilket innebär att de endast ger avkastning som håller ett par år. Att sen konstgödsla det är knappast en miljövänslig lösning - vi ser vad gödsling gör med miljön i västvärlden - här är vi rätt bittra av erfarenhet med hur vattendrag växer igen pga övergödning. Den mer tydliga aspekten av moment 22 är att just eftersom uländerna kräver mer exploatering för att bli iländer - så kommer de också skapa situationer som håller kvar dem i sitt ulandsproblem. Så länge de är uländer utnyttjar de inte mer resurser än de precis kan klara av som bäst (oftast lite för mycket) - som iländer skulle de nyttja ännu mer resurser - eftersom folk i iländer utnyttjar enormt mycket mer resurser än folk i uländer - det är det som definierar vad en ilandsekonomi faktiskt är. En ekonomi uppbyggd på industrialisering.

Det som gör det till ett stort problem i dagens uländer är att de lyckas med bedriften att kombinera allt detta med en eskalerande befolkning - så att kurvan på resurser som krävs ökar ännu mer.

Nu kan den observante säga - ja men vi i iländerna har ju låg befolkning och massor av outnyttjade resurser - de "nya" iländernas befolknignar skulle ju innebära att vi kan sälja resurser till dem. Javisst är det sant - men det fråntar inte det faktum att deras länder fortfarande på eget bevåg och nyttjande av de egna resurserna kommer nå sitt välstånd - inte genom att köpa det av oss - det är ett senare skede i deras utveckling. Det är vägen TILL dem som fungerande iländer som är problemet - och inte samma typ av problem som vi hade - utan ett mycket allvarligare - eftersom de har sämre jordmåner (mycket sämre tom) än vi i europa tex hade och mycket större befolkning (som inte visar många tecken på att minska).

Många ekonomiska kalkyler visar att ett lands välstånd kan komma av två saker - dels export av varor - men också av att den egna marknaden nångång under utvecklingen var stark - och för det krävs ett starkt jordbruk. Europas välstånd är i princip byggt på fyra saker - export, jordbruksutvecklingen, industrialiseringen och kolonialism. Kolonialism, industrialism och jordbruk är idag rätt så passé saker för vårt välstånd - men de var en viktig del en gång i tiden. Just kolonialism har såklart bara varit viktigt för en del europeiska länder. Men England, Holland och Frankrike vore knappast där de är idag utan utnyttjande av kolonier en gång i tiden. Men även det faktum att de hade en stark egen jordbruksindustri har haft betydelse. Det enda som kan kringgå det är en extremt stark exportmarknad - något bara länder med just något extremt exportbegärligt kan nyttja. Och i fallet med länder i 3e världen som har sånt idag - så utnyttjas tyvärr dessa saker av västvärlden mer än av länderna själva. Det är inte Sierra Leone som tjänar ett rött jävla öre på att landet är rikt på diamanter - för de har inte kontroll över dem - de har sålt rättiheterna till industrier i västeuropa - ett slags kvarleva av kolonialismen än idag.

My cup of tea pratar ogillande om länder som Kina där man försöker kontrollera befolkningen med födslobegränsningar. Jag kan förstå avvoget ur ett rent individualistiskt liberalt perspektiv där individen så att säga inte har friheten att skapa sit eget liv utan styrs av samhället på ett förmyndande sätt. Jag kan också sympatisera med problemen kring att många barn då kommer födas oönskade och olagligt och kanske då dödas. Men rent principiellt ser jag Kina som några som är inne på rätt spår och att deras mentalitet för att ta itu med ett för stort barnafödande är lika rätt som ett land med sjunkande befolkning kan behöva lite incitament för att öka den. Jag får intrycket att liberaler ser en ökad befolkning bara som något som i stort är något positivt - för det innebär fler konsumenter och fler möjligheter. Men detta synsätt bygger helt på att ekosystemen pallar med allt vi kastar på dem. Vilket de inte ens gör idag. Eroderingar och människorelaterade miljöproblem går långt utanför snack om global uppvärmning - det handlar om betydligt mer konkreta saker som erosion - som orsakar svält och lidande för miljoner varje år. Erosion som man inte alls kan bekämpa med teknologi på ett sätt som är ekonomiskt hållbart. Det finns fortfarande en del saker i miljön som vi inte kan hantera hur stora resurser vi än har - och problemen med för stor skogsavverkning är en av dem. Och det är inte religion - eller USA-hat - det är fakta och det är det oundvikliga resultatet vi skulle få om jordens befolkning bara fortsatte öka och öka okontrollerat.

Det ENDA sättet dagens uländer kan nå vår ekonomi är genom att deras befolkningar upphör att växa i den takt de gör - för hälften av dem har inte naturresurserna till att bli starka exportnationer och på så sätt skapa välstånd och starka jordbruksnationer likt oss i europa kommer de ALDRIG bli av fullt naturvetenskapliga skäl. Menar jag att Europa och andra iländer har rätten att hindra uländer från att utvecklas ohämmat exploaterande av sina resurser? Vet inte - en mycket svårare fråga än att konstatera vad som krävs för välstånd. Har den som redan begått misstag rätt att tillrättavisa den som håller på att begå? Tål jorden att man inte försöker stoppa upp att fler misstag begås? Har uländer verkligen rätten att säga att vi inte har rätt att säga att de inte får begå våra misstag? Massor av betydligt svårare frågor än huruvida välstånd i ett land kan komma utan uppoffringar i miljön - för det kan det iaf inte utan exeptionella naturresurser - vilket inga uländer har. De länder som hade exeptionella resurser (olja) är redan rika - och de som inte är rika - kommer inte bli det heller pga korruption och andra faktorer. Den enda konstaten trots vissa exeptionella undantag i historien är att miljön oundvikligen kommer bli sämre ju mer ohämmat jakten på välstånd får vara.

Mer om skogsaverkningen enorma betydelse finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/Deforestation 

… Överallt finns dessa förbannade ignoranta troll … inte minst brukar de hitta till min blogg och kommentera lite äldre bloggposter. Dagligen får jag personpåhopp från folk som kallar mig okunnig och jag vet inte vad. Det finns två släkten - dels de som kommenterar min blogg då och då - men som aldrig följer upp en diskussion utan bara avslutar den när det visade sig att jag hade ett argument - sen finns det den andra typen som inte förstår vad en diskussion handlar om utan bara kastar ur sig hyllmetrar om deras insikter och mina brister - och där man aldrig får se ett enda konkret argument eller ens kan få dem att förstå att det är DET som krävs för att Nihonshu ska lyssna. Ad hominen kan såklart få mig att bli lite irriterad - och då biter jag oftast mest igen med samma medel - men när allt man får är ad hominen och nån liten självutnämnd expert i andra änden som aldrig svarar med något konkret alls - då är det nära till hands att även Nihonshu blir sugen på att censurera. Dock känns det alltid fel för mig att censurera. Och just nättroll är den kategorin som känns svårast att censurera - för de ligger där på gränsen mellan att bara syssla med rena personagrepp och retoriska lekar - och att faktiskt vilja diskutera ett ämne. Censurerar jag dem så kommer de ju aldrig förstå sina fel. Det enda jag kan få ut av en censur är att jag slipper se deras totalt meningslösa kommentarer - men jag kan ändå inte låta bli att ogilla att censurera någon - hur meningslösa kommentarer de än presenterar - för jag vinner inget på det och de puckade nättrollen lär ju sig inget heller troligen.

Det värsta är, 99% av dessa nättroll vet inte ens om att de är nättroll - utan det är mest frustrerande med folk som på intet sätt förstår varför de inte  har presenterat ett argument - utan bara ett argumentum ad hominen. Tragikomiskt är ordet - och det finns ingen lösning på problemet som gör mig helt nöjd.