Vissa personer är supafly - jag är uppenbarligen supageek eller supanerd som ägnar en timme åt en blogg om städers framväxt. Ahja - alla kan ju inte vara hippa.

I kommentarerna på SVD-artikeln om Sveriges bästa kommuner att bo i står en vanligt förekommande fråga som råkar kretsna kring ett av mina favoritämnen när jag läste arkeologi - varför städer uppstår där de uppstår och varför tex Lund då uppstod "mitt ute på en åker" och inte vid kusten där de flesta idag känner instinktivt att det är mer naturligt då de flesta större städer idag ligger vid kusten. Personen i fråga tycker det är konstigt att stora städer kan växa fram vid andra platser än vatten - men det är dårakt inte alls konstigt. Det finns ingen universalformel för städers framväxt, utan en stad kan växa fram av väldigt olika skäl - en stad kan misslyckas eller lyckas att växa av flera olika skäl. Följande kriterier gäller för en stads framväxt och tillkomst. Städer tillkommer på två huvudsakliga sätt - av sig själv, eller som ett aktivt beslut.

1 Beslut - Ett medvetet beslut av en makthavare att helt enkelt placera en stad på en plats. Bygg staden där i konungens namn!

2 Av sig självt - En självständig tillväxt på en plats där något helt enkelt är av intresse för folk att bosätta sig, eller en plats där förutsättningarna för tillväxt kanske är bra pga tillgång till mat och vatten eller något annat som gör platsen till bra att bo på.

Och dessa två huvudsätt för en stad att uppstå och växa sker oftast genom något av nedanstående faktorer:

Det geografiska läget - vid inloppet till en flod, vid kusten, vid bördiga marker, nära fienden för sakens skull eller långt från fienden för sakens skull. En naturlig plats rent miljömässigt helt enkelt - där maten och vatten flödar. Det är bättre att bygga en liten by där marken är bördig än där marken är steril. En stad i tempererat klimat har födelar mot en i arktiskt osv. Såklart aldrig ett alenarådande element - eftersom andra faktorer som de nedan sen avgör om det blir en by som blir en stad som blir en metropol eller om det tillslut går under. Kuststäder kan tyckas som de mest naturliga - men då glömmer man lätt bort att i äldre tider var kusten en farlig plats med plundrare och pirater. Därför är många, om nästan inte de absolut flesta av de äldsta antika städerna faktiskt INTE kuststäder, utan har sina rötter inåt landet i bergigare och mer svårangripna platser - på sin höjd vid en flod, men helst inte vid havskusten.

Naturtillgångar, Guld, brons, olja, fisk, spannmål, kreatur, virke, järnmalm - allt som vi behöver behöver folk som kan arbeta med det. Naturtillgångar kan få folk att bygga städer mitt ute i öknen - långt från mat och vägar. En förgänglig stadstyp rent historiskt sett eftersom den ofta står och faller med behovet av naturtillgången. Antika städer som inte finns idag var ofta placerade där de var pga bronshandeln.

Vägsträckningar - Vid vägar mellan viktiga mål växer de flesta samhällen upp. Där finns kanske inget annat än just en väg/järnväg/sjöväg/kanal och idag flyg - "knutpunkter" helt enkelt. Där rör sig folk där finns både pengar och behov av kontroll. Lunds uppkomst beror till viss del på detta - en urgammal vägträckning med anor från neolitikum finns i både söderled förbi Uppåkra och i österled mot Dalby. En stadstyp som oftast består tidens tand då vägar inte tenderar att bli mindre viktiga med åren. Framförallt är nästan alla av världens stora kuststäder sådana städer.

Politiska/religiösa helgedomar - Städer kan växa upp "mitt ute på åkern" likt Lund, eftersom här fanns ibland religiösa helgedomar - och därmed också politisk makt som makthavare ville ha kontroll på. Lunds uppkomst beror till stor del på detta med den hedniska  "offerlunden" och sen följt av Domkyrkan och tillsist såaklrt Universitetet. Där makten fanns - där växer ofta upp stora städer. Makten kan också på detta sätt hålla liv i städer som saknar alla andra tillväxtfaktorer genom att man pumpar in pengar i stadens tillväxt på olika sätt - men oftast leder religiösa och politiska centrum till att staden även drar till sig en livsviktig marknadsekonomi av något slag.

Militära anor - Många städer växer upp ur ruinerna på gamla fort, fästningar eller militärläger - en stor del av alla städer i Frankrike är tex gamla romerska härläger - och spåren av det syns ibland i hur den medeltida stadsbilden och vägnätet i staden ligger snyggt längs med en rakt fint vägkors - placerade där de är placerade för det var då en viktig plats för romarna - kanske nära fiendens gräns, kanske som kontroll över något av redan nämnda faktorer. I de fall då det är en längre process blir ofta regementet det som "livnär" samhället. Den stadstyp som absolut är mest förgänglig - nästan alla övergivna samhällen och byar i antiken/medeltiden är så antingen pga övergivna naturtillgångar eller övergivna militärstrategiska punkter som aldrig lyckades ta fart av sig självt - dvs metropoliseringseffekten. Trelleborg kan tänkas vara en stad som växte upp nära/ur en militärstrategisk punkt - även om det såklart fanns handelsfaktorer kring den staden med.

Metropoliseringseffekten - Oavsett varför en stad växer fram ursprungligen så blir de städer som gör sig viktiga på basis av sin egen storlek städer som överlever tidens tand oavsett det som ursprungligen gjorde staden växande. Idag är städer som Malmö viktiga - inte för den ursprungliga marina handeln under medeltiden som startade tillväxten - utan för massor av ekonomiska faktorer som helt enkelt är resultatet av att en stad blir en metropol. Stora städer är stora marknader och överlever utan nån annan anledning ofta rätt bra på just det. Kombinationen med ett viktigt vägnät är såklart ännu bättre för tillväxten.

Force Majeure - Förklarar inte städers tillkomst i sig oftast, men deras framväxt eller förgörelse ibland. En by/stad/metropol blir aldrig större och viktigare historiskt sett än makthavare tillåter. Kungar har i historien lätt kunnat bränna ner städer till marken oavsett alla andra faktorer. Lika lätt som en kung har kunnat anlägga en stad - har han kunnat förgöra den. Kartagos förgörelse är ett bra exempel på makthaveras makt över städer. Även naturen får ses som en faktor. Klimatförändringar kan påverka tillväxten positivt och negativt - likaså finns alltid faktorer som pandemier, bränder och rena naturkatastrofer som vulkaner, tzumamis och jordbävningar som ofta har städers öde i sina händer. Pompei är ett bra exempel på naturkatastrofer.

 

Ovan en bild på Staden Haarlem (Nederländerna) - med ärketidstypiskt utseende för europeiska medeltida städer (grundat nångång på 900talet vill jag minnas). Ett nätverk av vägar leder fram till centrum av staden som är en knutpunkt vid en större religiös helgedom - en kyrka - kanske placerad på samma plats som äldre hednisk helgedom. I Europa återanvändes helgedomsplatser väldigt medvetet och städerna växte som sagt ibland upp runt en kyrka. I de flesta medeltida städer var domkyrkan en självklar medelpunkt där den tronade över allt annat. Väldigt få städer växer egentligen upp under medeltiden kring slott - kyrkor och domkyrkor är vanligare. Kyrkan hade enorm världslig makt under medeltiden.

Runt om staden Harleem har man inte bara en stadsmur, med stadsportar, man har även vallgravar/kanaler vilket måste ses som väldigt nederländskt i sammanhanget. Medeltida stadsmurar I Europa tenderar att ha mer av ett ekonomiskt syfte än ett militärt förövrigt - som kontroll över skatt och handel även om de första murarna/pålverken i Nordeuropa började byggas av nervösa kristna som skydda vikingar och andra krigiska folk. Runt om staden syns stadens lantliga ägor iform av odlingsmarker, vångar och fälader. I detta fall är staden belägen intill en flod för kontroll av denna och handel och transport med den. Stadens karta med floden och de bördiga markerna förklarar liksom stadens existens på ett bra sätt. Man behöver knappt inte ens spekulera kring naturtillgångar och religiösa platser för att förstå varför staden ligger där den ligger.

 

Ovan, en karta över Jerusalem - staden ligger på slutningarna/platåerna i en klippig miljö. Här finns ont om vatten, ont om jordbruksmark, stadens placering blir genast mer "antik" i sin natur - kontroll över naturtillgång eller religiös/politsk plats blir svaret på varför en sån stad uppkommer. Antika städer tenderar att framkomma på platser där det militärstrategiska läget spelar enorm roll - på en platå. Så växte ju tex Rom fram från allra första början - från en av alla kullarna så att säga - där man tog skydd mot fiender. Likaså är Mykene en stadstat som stad växte upp på karga kullar långt från vatten och bördig jord - för det var ett skyddat läge - med kontroll över bronshandeln. Världens första större urbanisering sker under bronsåldern och nästan alla gamla städer man tänker på uppstår då - just i kampen om kontrollen om bronset. Det finns ju städer som är äldre än bronsåldern - deras uppkomst är däremot ofta ett resultat av att folk går samman för att skydda sig mot fiender under neolitikum - ev i kontroll av vissa råvaror - men inte i den skala som sen sker under bronsåldern.

Andra bloggar om: Städer, medeltiden, antiken, städers framväxt, urbanisering, Rom, Jerusalem, Trelleborg, Lund, Skåne, kyrkor, trelleborgar, fort, bronsåldern, romerska läger