Mina sex år av akademiska studier kännetecknades av ett fenomen - att jag alltid reagerade kraftig på dogmatiska påståenden kring religion (iaf de som inte föll mig i smaken). Och av alla ämnen jag läste var det bla ett som mer än något annat vältrade sig i dogmatik (iaf rent undervisningsmässigt) och det var antikens kultur och samhällsliv (även känt som antikens historia). Det finns helt enkelt en jävla massa tolkningar som vill få allt att vara religiöst hela tiden - och det störde mig som ateist oerhört.

När vi tittade på diabilder av en massa artefakter i föreläsningssalen - vaser, mosaik, väggmålningar osv - och läraren skulle säga "vad forskningen har tolkat att det föreställer" var det ofta som jag bara blev förbannad på den okritiska smörja jag hörde. För så fort man såg något som var det minsta svårt att tolka så blev det "en religiös ceremoni till Dionysos eller Bacchus". Och motiveringen var ofta enligt mig väldigt godtycklig - det var "rimligt". Ja kanske det - men varför är religiositet alltid så "rimligt" inom arkeologiska vetenskaper?

Det fenomen jag talar om nu är hur arkeologin gärna mer än ofta vill framställa saker i historien och framförallt forntiden som ultrareligiöst. Allt från grottmålningar till föremål tenderar att ALLTID tolkas religiöst. Jag vet inte riktigt var detta synsätt kommer ifrån - ibland känns det som en konspiration för mig som ateist - men jag tror att fenomenet är en kombination av massor av saker:

1 De som forskar. Att det faktiskt finns många pandeister/newage/asatroende/paganister som pluggar arkeologi smittar också tolkningarna såklart - se bara på hur eländigt pseudovetenskapliga sk bibliska arkeologer är - de hittar sånt som de söker såklart. Även om det finns en hel del ateister så finns det mycket av den mer "flumreligiösa" skaran. Det är ju naturligt att folk med den läggningen gärna också läser om forntiden. En annan grupp som studerat arkeologi är de mer konservativa människorna - folk som gör det för att de helt enkelt brinner av intresse för vår "storslagna forntid". Folk som ofta är borderline fascister. Jag själv är borderline tillhörandes den skaran - även om jag alltid mest varit tillhördandes den tredje kategorin - naturalister - vi som vill ha ett positivistiskt och ickespekulativt perspektiv. Jo just det - det finns en fjärde kategori också: Feminister som vill feminisera allt i forntiden. Minst lika irriterande människor som de religiösa. Åh - titta en kvinnograv med pilspetsar i - då var nog samhället matriarkaliskt. Åh titta, en cirkel på en sten, måste betyda guden Abraxax…

2 Etnoarkeologin. Ett stort problem med att tolka forntiden är att det helt enkelt är spekulation - kvalificerad spekulation - men ändock spekulation. Och för att bättra på sannolikheten gör man därför jämförelser med kulturer som vi VET hur de är och tolkar saker. Dvs etnologiska jämförelser. I detta ligger ett stort källkritiskt fenomen. Exakt samma artefakt KAN faktiskt användas och tolkas HELT olika av två olika kulturer - och det verkliga syftet med något blir därför svårt. I fallet med antiken så har vi ju lite historiska källor som referens - men dessa skildrar ofta sånt som samtiden VILLE snarare än samtiden i sig - vilket just i studiet av artefakter blir ett problem.

3 Romantik. En kvarleva som finns inom arkeologin sen 1800talet är viljan att romantisera forntiden. I detta ligger (för många) viljan att göra folk till glada naiva religiösa människor som saknade dagens "kalla moderna rationella tänkande". Jag vet inte hur många akademiker jag känner som seriöst tror att allt modernt sekulärt tänkande är just modernt. Och det kvittar hur många faktorer man listar för dessa personer - de vägrar släppa sin romantiska bild av allt allt i princip var mycket mer rent och idylliskt förr. 

4 Det VAR religiöst. Jag betvivlar inte att ett forntida samhälle VAR mycket mer religiöst än Sverige 2007. Och att samhället överlag var mycket mer styrt kring religion - det finns det många logiska belägg för. Men jag betvivlar å det starkaste att ALLT var religiöst och att det inte fanns folk som innerst inne sket i religionen när de kunde och att dessa inte kan synas i fyndmanterialet - precis som det har funnits sådana människor i all historisk tid. Tom bibeln talar om ateister (om än nedlåtande). Det gör man inte för att de inte finns - utan för att de absolut finns och spelar roll. Även om all supertydlig makt i samhället låg i religionen i det förhistoriska samhället - innebär det inte att religionen styrde ALLT i samhället. Framförallt - i stenålderssamhällen - där det handlar om klaner och inte "samhällen" i sig - finns heller ingen kontrollmakt på samma sätt.  

Nej - För mycket "smuts" infekterar arkeologernas perspektiv i den här frågan - allt för få arkeologer vågar ifrågasätta dogmerna om den religiösa förhistoriska människan - och den religiösa förhistoriska människan är en helig dogm.

Jag minns med stor glädje två föreläsare som ifrågasatte detta. Den ena var Joakim Goldhahn i arkeologi - expert på hällristningar och etnologi. Levt bland aboriginer och sånt - så han om nån vet hur folk i religiösa mer primitiva samhällen betedde sig liksom. Han ställde sig ofta mycket tveksam till att den förhistoriska människan skulle ha ett djupare syfte bakom ALLT hon företog sig. "Pillade aldrig förhistoriska människor sig i naveln?" frågade han oss bland annat. Han tolkade mycket av hällristningar och hällmålningar som fenomenet "tags". Dvs att hällar med mycket ristningar snarast var mötesplatser mellan klaner och stammar där man klottrade i stenen kring motiv man antingen gillade (som tex religiös motiv), eller som symboliserade ens egen stam - dvs revirmarkering för förbipasserande. Att tags skulle bara trilla ner från skyn under antiken (då finns de äldsta 100% vedertagna - antikt klotter inne i pyramiderna tex) är inte logiskt. Troligen har vi alltid haft ett behov av att markera vår indentitets närvaro så att andra förbrigående kan se det. Men tro inte att arkeologer överlag köper det resonemanget - nej - vi MÅSTE tro att allt var religiöst.

Den andre var Anders Öhman i historisk arkeologi - jag tror tom att han var kristen - iaf light-kristen. Mycket töd på det i hur han snackade kring samhället under medeltiden. Han var underbart hånande av de som ville göra religiösa platser av forntida borgar - närmare bestämt ringborgarna. Att ringborgar skulle vara platser där folk samlades för att de trodde att "kosmiska energier" samlades där hånade han brutalt. (Det finns RIKTIGA arkeologer som påstår det otroligt nog - bla en kvinna vars nan jag glömt)

Så fan de gjorde liksom - borgarna hade i allra högsta grad vanliga profana syften med kontroll och krig. Occams hyvel liksom - vad är den enklaste och mest logiska förklaringen. Koppla på skallen jävla new age-flumsarkeolog. Du är en skam för ämnet.

Massor av arkeologer är så mystifierande av forntiden att jag kräks. Massor av arkeologer applicerar sina romantiska bilder på människor som superreligiösa att man nästan bara kan gråta över hur löjligt det låter.

 

Ringborg

Vad är konst? För mig är svaret rätt enkelt och tvådelat. För väldigt många är svaret enkelt och EJ delat.

Det finns två perspektiv på vad konst är - det ena är dekoration, något vackert, något som vackert avbildar något. Estetik och det köret. Här hamnar en överlägsen majoritet av alla människor som helt enkelt inte alls ser värdet i nästa kategori.

Den andra aspekten är den mer intellektuella - då är konst ett statement - ett budskap - antingen ett framträdande, ett performance eller någon form av artefakt skapat för att få fram budskapet. Vissa "konstnärer" vill hävda att detta är den enda riktiga konsten - och att alla vackra tavlor och statyer bara är hantverk.

För mig är det självklart att konst är just dessa två saker - både estetik och budskap. Och inget är mindre konst än det andra av de två - visst, viss form av performance är så abstrakt och så svår att får en upplevelse av som betraktare att jag är beredd på att ifrågasätta dess konstvärde - likaså är viss form av estetisk konst, framförallt tavlor ibland bara hantverksskicklighet med penslar - inget som har nån själ alls - inget som berör. Varken den kissande feministen eller rådjuret på sammetstavlan är konst enligt mig.

Den konstform jag personligen föredrar mest är den estetiska - men bara den som har en portion av det andra med - som berör mig emotionellt och intellektuellt. Man kan tycka att graffiti är fult - som tex stadsmuseet i sthlm tycker (av alla om några). Kanske det mest urtypiska man kan tänka sig i konstform är ju just graffiti - för mer budskap inlindat i estetik får man leta efter.

Idag möttes jag av det konstiga påståendet att jag som ateist argumenterar kring religion från mitt bekväma vita västerländska perspektiv. Att det hela är en fråga om "vem vet bäst". Det är dumheter av flera skäl.

1 Ateism finns i andra länder än västvärlden och är inte en uppfinning av rika västerlänningar - det är inte ens ett västerländskt tankesätt utan tex är ateismen som kom ur hinduism äldre och faktiskt betydligt mer konstant i historien än vår västerländska som mestadels har poppat upp i modern tid efter att ha slumrat sen antiken. Ateism är betydligt mycket mer än "white mans perspective". Visst sjutton argumenterar jag som jag gör för att jag är född där jag är - precis som personen i 3e världen gör  - men det innebär inte att jag inte kan ha rätt. Bara för att något är relativt till ens uppväxt innebär det inte att det inte kan vara mer rätt än något annat. Kunskapsrelativism får aldrig bli en sanning om allt bara för att det definierar en viktig variabel i vad kunskap är. Märkligt att kristna gärna som "the last line of defence" ser argument kring relativism som något man kan köra med. Jag har sett det flera ggr på sistone nu - märkligt hur folk som tror på så många sanningar samtidigt är beredda att säga att det inte finns några sanningar - eller framförallt - och här kommer hycklet in: Att den västerländska ateistens perspektiv alltid är relativt till oss själva, men inte den fattige kristne bonden i 3e världen. Iaf inte argumentatoriskt.

2 Jag har inte gjort annat än propagerat för att det finns tillfällen när man som ateist gärna ska påverka andra - och det finns tillfällen då man inte alls skall det - som tex med folk som är döende eller som mött döden. Jag anser att man alltid ska diskutera teism/ateism med folk som inte är utsatta och svaga. Tyvärr kan inte kristna överlag skryta med samma sak då kristna överlag ALLTID sätter in sina missionsstötar på folk i nöd och helst undviker att försöka missionera med sådana som mig tex. Ofta tenderar folk att söka upp kristendomen i personlig nöd självmant såklart - men kristna är inte dem som såklart inte försöker sprida lite av evangeliet då. Såklart finns det kristna som är hederligare än andra på den här punkten.

3 Att den fattige bonden i Bolivia har sitt hopp till gud är sant och tar jag väck det så skapar jag bara olycka om jag inte lyckas ersätta det med något annat - på så sätt är det rätt att man inte bara kan komma som "rik" västerlänning och beröva folk deras mening med livet. Men hallå - inser inte teister hur jävla hemskt det här låter? Det är ju inget egentligt argument för teism - bara ett mot obetänksam ateism - och därmed faktiskt bara retorik eftersom det används för teism. Det är sånt som väcker kommunisten i den här kapitalisten om något. Religionen funkar uppenbarligen som ett opium - något som gör folk lyckliga trots sitt världsliga elände (och därför vill teisten se det som något positivt och därmed är det inte ok att ifrågasätta det - för då är man bara dum ateist från västvärlden) - men det funkar på samma gång då också som något som hindrar folk från att försöka seriöst kämpa för något bättre - något som är så uppenbart. Religionen funkar både som tröst och själslig hjälp men också som ok mot utvecklingen mot ett bättre liv. Religion i 3e världen är som ett beroendeframkallande och lugnande plåster mot elände - inte ett botmedel utan snarast bara något som förlänger lidandets grunder. Visst gör religiösa institutioner nytta världen över - det är inte det - men grejen är att det uppväger knappast den gråa mattan av onytta som den gör genom att få folk att "bita ihop" kring utnyttjandet från ett fåttal rika istället för att .. typ göra "revolution" för att se det ur ett marxistiskt perspektiv (en av få ggr som marxism har en poäng är just kring utnyttjande)

Det slog mig precis - att om genomsnittslängden på mina just passerade 1000 bloggposter ligger på mellan 500-1000 ord (denna är ovanligt kort för att vara mina bloggposter) - så har jag skrivit mellan 500 000 och en miljon ord på den här bloggen. Det gav mig bara ångest - tänk om jag skrivit en miljon ord på något mer konstruktivt… Som den här bloggposten liksom… what a waste of time.

Fader Jonatan diskuterar sina svar på mina 10 frågor och på en film som ställer tio liknande frågor. Min förvirring vad poängen är med den mer liberala tron på gudar förstärks ännu mer. Att fundamentalister är tokar är liksom självklart för mig - men liberalteologer är mest … konstigt omständiga. Inget elakt menat… men "allt" det ni får av er gud har jag som en ateist ändå… vad är då poängen med gud enligt er liksom…

Det jag får fram av Jonatan kan sammanfattas som en väldigt passiv ickefigurär kärleksfylld gud - dvs nån slags deism/pandeism/panteism, som helt enkelt inte agerar i vissa situationer på det sättet vi ateister begär - för det skulle beröva oss vårt ansvar för oss själva osv. Förrutom det - en gud som helt enkelt inte beskrivs speciellt bra i bibeln enligt Jonatan - för bibeln erkänner han är en produkt av människors tolkningar - likaså "smittat" med människors tidsbegränsade uppfattningar om allt.

En gud som kommer till vår hjälp när vi ropar skulle alltså rent ut sagt missbruka sin makt och vi skulle bara bli passiva och inte ta ansvar för något själva. Det låter som en fin filosofisk tanke - om det inte vore för det faktum att det på intet sätt gör att gudstron känns behövd längre då. För om allt gud är - en passiv urmakare som endast agerar sporadiskt kring människor - och framförallt - aldrig som vi önskar eller som vi vill direkt (god knows best) så återstår frågan vad gud är för figur än mer tydligt. Denna gud, som inte helar folk som ber om det, som inte flyttar berg, som inte orsakar ondskan (trots att ALLT som finns bör vara en produkt av gud såklart), som låter oss slå ihjäl varandra i en skala som endast begränsas av mängden vapen vi har är passiv.

Jag kallade gud för en slacker i Jonatans blogg - inget elakt menat nu - men en gud som mest snackar och gör saker när det passar honom och på hans eget sätt är inte helt sympatisk - gud låter som mig nästan - som en arbetslös bloggare som har lite för mycket haveriståsikter om allt för sitt bästa - och som är bra på att ursäkta sig från ansvar för saker - vad är det för respekt för människans intellekt att hela tiden ursäkta allt konstigt agerande med gud vet bäst - gud agerar som gud finner det tillrådligt osv. God moves in mysterius ways… Kan vi få se ett CV där guds förträfflighet går att se på pränt och jämföra med mitt eget? Gud är god - på vilket sätt då?

Dagens existensiella fråga kan avslutas med: Vad är egentligen meningen med den liberalteologiska guden?  Den agerar inte nämnvärt, den straffar inte, räddar varken katter ur träd eller spädbarn undan vulkaner, bibeln beskriver den slarvigt, den är kärlek och den är i stort obegriplig… den mest är bara… precis som en slacker eller "dude" på Woodstock -68 mest är… 5 miljarder teister på jorden som alltså dyrkar en hippie?

Nedan - Gud fångad på bild - första fotobeviset för guds existens.

 

Andra bloggar om: gud, kristendom, ateism, meningen med livet, woodstock, existensialism

I USA avrättar man pedofiler. På intet sätt är pedofili ett trevligt brott enligt mig, det kan vara riktigt vidrigt - det är helt klart bland de värsta brotten man kan tänka sig ibland - även om pedofili inkluderar allt från sex mellan en kär 16åring och en kär 13åring och sex mellan en 45åring pappa och en 3årig dotter. Folk glömmer ibland bort bredden på det som brott och att det såklart är olika illa. Folk kastar ur sig hat lite väl fort. Folk tänker inte.

Det är en av anledningarna till att pedofili knappast borde vara ett brott som leder till dödstraff - det är för brett som brott.

Men den viktigaste anledningen (förrutom att inget brott alls borde leda till dödstraff såklart) är att många pedofilanmälningar är falska eller missförstånd. Lika lite som våldtäkt ska leda till dödsdom ska alltså pedofilibrott göra det om allt som finns är "vittnesmål". Vittnen ljuger - så enkelt är det bara. Vittnesbaserade brott skall alltid leda till mildare domar snarast än hårdare. Folk har allt för mycket tilltro till rättssystemets förmåga att döma. Folk tänker inte. Folk bara tuggar fradga.

Ett av mina absoluta hatobjekt i världen är sk 12-stegsprogram, som tex Anonyma Alkoholister (AA).

Varför då? Jo för att det är en REN kristen missionsverksamhet som försöker låtsas vara filantropi och neutral hjälp - precis som antidrogverksamheten Hassela som egentligen är en scientologirörelse där man försöker rekrytera medlemmar. Och är det något jag hatar är det dolda agendor hos religiösa missionsrörelser. AAs rörelse har i sin grund i USA väldigt lite med ett filantropiskt "rädda alkoholisten"-syfte. Det handlar enkom om att få folk att bli kristna och i god kristen regi så lägger man in stöten på folk som är extra svaga - och det är i min bok ganska oetiskt att ge sig på folk som inte är vid sina sinnens fulla bruk - men det är inte det värsta utan i USA kan domare döma folk som kört rattfulla eller gjort något annat olagligt under influens av alkohol att besöka AA. Fy fan för att bo i USA som ateist - allt skit man utsätts för där får vårat Scandic-debacle att blekna rätt mycket i jämförelse.

Nu är jag medveten om att AA brukar ursäkta sig med att man kan byta ut "gud" mot vad man vill. Det fråntar dock inte grundpoängen - och framförallt - det gör hela resonemanget meningslöst som de kör med OM man raderar väck alla fraser som innehåller gud eller "högre makt". Vad ska jag som naturalist göra? Jag tror inte på någon form alls av högre makt - än mindre nån gud. Det kvittar alltså fullständigt att AA säger att jag kan döpa om det till vad jag vill - för själva grundpelaren existerar inte för mig eller nån annan ateist. Vilken respekt visar alltså detta program mig som naturalist? Ingen som helst.

Den andra aspekten till varför jag avskyr rörelsen är att den är meningslös. Bullshit (tvprogrammet) undersökte deras påstående om hur "tusentals hjälpts av dem" - och fann att det inte fanns några som helst belägg för detta. Faktum är att folk som försökte sluta på egen hand hade BÄTTRE statistik.

Det låter ju som detta med domstolar och dyl var något hämtat från 1800talet - men detta vidriga tvång sker idag. Tvång till att besöka ett religiöst betonat möte oavsett om du är ateist eller kristen - tvång att lyssna på det pseudovetenskapliga 12-stegsprogrammet som om det var vedertaget att det hjälper alkoholister överlag mer än självhjälp gör. Undrar vad kristna hade sagt ifall de kunde dömas till något i domstol där det ingick att de bland annat skulle erkänna att det INTE finns någon gud. Då jävlar i det hade det blivit folkstorm. Vi ser ju nu hos vilka i världen som makten ligger. Vita kristna män - inbilla dig inget annat.

AAs kusliga program:

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv hade blivit ohanterliga.
2. Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast om vi hade fel.
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som en resultatet dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Andra bloggar om: Anonyma Alkoholister, AA, 12stegsprogram, 12 steg, 12, kristendom, missionsverksamhet, indoktrinering, religionsfrihet, ateism, pseudovetenskap, bluffar

Det är alltså tillåtet idag att stå och supa efter att man krockat med sin bil och skylla på att alla promillehalter därför tillkommit efter  olyckan. Tala om vansinne - hur fan kan vi ha en sån lucka i lagen att svin som Per Gahrton kan stå och supa vid olycksplatsen efter att ha orsakat en olycka pga uppenbart alkoholintag? Självklart borde nån slags 24timmarsregel gälla - det trodde jag det gjorde redan, för det är ju bara allmänt vett. Som vanligt visar sig lagar inte alltid vara baserat på det utan på dalt och trams.

Aftonbladet skriver om en kvinna som blev övergiven på Mount Everest av sin Sherpa. Hon lämnades i dödens zon. Dvs upp på 8500 meter.

Nu är det faktiskt så att överlag så överlever ingen som inte kan ta sig på egen hand från så hög höjd - det vet alla seriösa klättrare om och de vet också om att om de inte kan gå själva så kommer de bli kvarlämnade - eftersom risken att dö är enorm om man försöker hjälpa nån annan på den här höjden. Det råder alltså nån slags fullt medveten överenskommelse bland klättrare att man i stort SKA klara sig själv och aldrig förvänta sig hjälp. Det ligger över 200 kroppar kvar på mount everst. Gissa varför - jo för att det går inte att ta ner dem utan att riskera massor av andras liv. Det är svårt att förklara för nån som inte begriper vad klättring på den här höjden innebär - men efter att ha sett en dokumentär på flera timmar så förstår jag mycket mer än de flesta journalister om vilka krav och överenskommelser som gäller. Det är alltså ingen svår sak att förstå - om man bara tar sig 1 minut och fråga och lyssna på lite proffs

Det är alltså inget konstigt att sherpan gick eller att folk "bara gick förbi". Den som verkligen kan något om sån här typ av klättring skulle inte skriva en sån här artikel - tyvärr kan tydligen inga journalister något om vilka principer som gäller kring klättring utan de skildrar allt på detta snyfthistoriemässiga sättet. Och pöbeln sväljer det och tycker synd om klättraren "som lämnades kvar".

Patetiskt. 

Ibland borde man läsa en annons för ett jobb lite nogrannare än vad jag just gjorde. Inte förren efter att jag skickat iväg ansökan via prooffice hemsida så såg jag vad jag hade sökt. I min iver att söka en massa jobb läser jag sällan annonserna noga längre och ibland upptäcker man inte allt förren i efterhand av en slump - den här gången blev kompakttraktor -> kompaktdator för mig (och för min sambo skall tilläggas som inte heller såg misstaget). Dvs jag trodde jag sökte jobb som säljassistent för kompaktdatorer - men det var för kompakttraktorer. Inget i annonsen förövrigt var så tydligt kring vad det handlade om - så det var i princip bara i just det ordet som det stack ut.

Hej och hå dyslektikerförbundet - Mitt CVs kompletta frånvaro av agrar-tekniska kunskaper lär dock göra att jag slipper förklara mig på telefon.