Visst sjutton ska man egentligen inte säga "Gott nytt år" till någon idag utan "gott slut"? Först EFTER 12slaget är det ok att säga Gott nytt år om jag inte minns fel från barndomens tillställningar med den äldre generationen. Nåja - vad är traditioner förrutom något man ska bryta helt planlöst pga okunskaper…

Gott Slut och Gott Nytt År iaf! 

 

Det finns diskussionsämnen och så finns det diskussionsämnen. Det är enkelt: Vill man bli vän med folk ska man antingen inte ha starka åsikter - antingen undvika vissa ämnen eller se till att de man är vänner med försöka dela hyffsat lika uppfattningar i allt. Det sistnämnda går ju aldrig - finns alltid kilar att slås mellan de såtaste självfränder om man bara letar lite. Här är en ej rangordnad topplista över ämnen som definitivt kan göra folk ovänner om de inte lyckas få det att stämma in med de tre punkterna ovan. Jag tror att följande saker är det som kan få folk att bli mest sura på varandra - självklart finns annat också - men inte som väcker samma vrede.

1 Frågan om barnuppfostran (aga eller inte aga)

2 Frågan om sporter (lag, tävlingar, träning)

3 Dissning av någons största personliga passion, hobby eller intresse. (bred punkt)

4 Frågan om dödstraffets vara eller inte vara

5 Legalisering av knark eller ännu hårdare tag 

6 Frågor kring religion som blir personliga (prova tex tala om pedofilen Muhammed med en muslim så ska ni få se vad som händer)

7 Frågor kring USA och Israel som länder (politiken framförallt) 

8 Frågor kring hur offentliga finanser ska spenderas eller tas

9 Frågor relaterade till ett liberalt kontra ett konservativt synsätt

10 Frågor kring familj, släkt och vänner. (umgänget med dem - en typisk partnerkonflikt) 

Dessa 10 saker anser jag nog vara de ting som man oftast hamnar i luven med varandra kring. Eftersom man har ofta starka emotionella åsikter kring det. Personligen har jag dock inte det kring sport - men i övrigt så kan övriga ting rätt lätt leda till tjafs. Alltså, undviker jag helst diskutera dem med vänner som tycker olika - för inget gott kan komma av att diskutera det. Dock - så händer det ju att man tjafsar ändå - eftersom man inte alltid kan identifiera att personen kanske brinner personligt för något mer än vad man själv gör.

Det är svårt att vara människa och diskutera vissa saker - den som tror annat har inte diskuterat med nån som mig tex  

En personlig "bubblare" i kråksången är när man tjafsar för tjafsandets skull. Det kan också sluta illa. Jag gör mig skyldig till det rätt så ofta - eftersom jag mycket väl kan ge mig in i polemik/retorik med någon som brinner för något, och som kanske är väldigt protektionistisk i sin uppfattning.

En argumentatorisk principiell mur ska principiellt alltid rivas - för den som har en stark åsikt, men som sen inte vill bemöta den tigger om verbalt bråk helt enkelt - stå upp för din åsikt - eller erkänn att du är okunnig! Så länge du bemöts av sakliga frågor och du inte vill besvara men ändå basunerar ut en uppfattning baserad på denna för dig heliga dogm - är du öppet villebråd på retoriksavannen!

Jag har dock blivit bättre på att inte göra det med vänner än förr i tiden. Även om jag stör mig på en väns uppfattning FÖRSÖKER jag (läs: kedjar mig, limmar fast munnen, piskar mig, fryser in mig i is) undvika det så gott det går - men det är inte lätt - framförallt om jag bjuds upp till dans och nån gör det MOT mig när nån tycker att jag har en illa underbyggd men passionerad åsikt som de vill bemöta för sakens skull.

Vissa hatar sånt här - jag själv kan tycka det är skitkul ibland - jättedrygt ibland. 

 

Saddam avrättad - barbarins hämndbaserade rättvisa har agerat på det sätt den är förmögen. Världen lider ingen förlust - men varje dödstraff är ett sorgligt misslyckande för mänsklighetens syn på rättvisa.

Bland hysteriska amerikavänner och bland jänkare överlag är det populärt att dissa Frankrike militärt. Något jag finner mest löjeväckande med tanke på hur otroligt lite självinsikt och fakta denna kritik innehåller. Att motivet har sin grund i Frankrikes militära katastrof under WW2 och i fransmännens inte alltid så charmanta beteende mot inte allt för ödmjuka jänkare är iaf för mig rätt uppenbar.

Jag har sagt det förr på bloggen och jag säger det igen - Det finns en god anledning till att massor av termer inom krigsföring härstammar från franska språket. Löjtnant osv. Massor av begrepp inom slagsfältsstrategi är också det franskt och nyttjas än idag (av bla jänkare) trots att det är ända från Napoleons dagar. Frankrike är de senaste 1000 åren snarast Europas militära supermakt om något. WW2 är inte represenativt.

Och så till det mest underhållande i kråksången: Varför ser man på Tyskland som en militär supermakt  - trots att landet åkte på däng i BÅDA världskrigen? När det kommer till Frankrike då är det inte ok att räkna Napoleons alla slagfältssegrar - men när det kommer till Tyskland är det? Den selektivismen tackar vi för - stinker fransk-fientliga fördomar duktigt bara. Ta vilket land på jorden som helst och de har både vunnit och förlorat krig - men trots det rankas vissa länder som "mer" kompetenta än andra - Tyskland ifrågasätts nästan aldrig - ej heller USA, Sovjet eller Storbrittanien. Dags för att lista lite fördomar om dessa länder:

Jag vill se USA klara av några av sina operationer i världen utan hjälp av Europa och allierade. Man har EN vinst i ETT ordentligt krig de senaste 50 åren och det är kampen om Kuwait tillsammans med främlingslegionärer och brittiska SAS. Dess för innan har man vinsten mot Japan i WW2. I Europa var det Sovjet som stod för merparten av segrandet mot Tyskarna. Vietnam, Korea och Irakkriget är knappast några segrar utan FÖRLUSTER. Irakkriget är bara en fråga om NÄR den sista jänkaren flyger hem utan att ha åstakommit annat än en bortplockad saddam och ett land på gränsen till inbördeskrig - inte OM.

Jag vill se Sovjet verkligen vinna något i kamp med tex Tyskland med samma antal trupper. Sovjet vann på basis av att man bor i världens eländigt största land med världens mest eländiga klimat. Inte en jävel skulle klara av att ta landet ens om det saknades motstånd - det räcker med att det snöar så dör miljoner anfallare. Sovjets kompetens är KVANTITET. Vi såg ju hur begåvade de var i Afganistan.

Jag vill se mäktiga Storbrittaniens segrar PÅ LAND räknas. Man frossar i Ascincourt än idag likt grekerna i Thermopylae. Men är det representativt? Flottmässigt ägde britterna havet från 1600talet och frammåt - det kan jag inte säga något om. Men man förlorade sina kolonier likt de flesta andra - man förlorade framförallt amerika - och så åkte man på däng i ett gäng strider med lokala typer också - tex i Boerkriget.

Och "mäktiga" Tyskland då? - man förlorade WW1. Man förlorade WW2. Man förlorade kolonierna. Men ändå ses man som väldigt kompetenta militärt - varför? Vad har Tyskland egentligen någonsin vunnit? Inga krig iaf. Enskilda slag javisst. Men det har säkert spagettiätande Italien gjort också.

Nu har jag såklart medvetet överdrivit och generaliserat kring ovanstående - men jag tycker ändå att jag borde fått fram en poäng - inga länder är egentligen speciellt superbegåvade i krig när man börjar räkna vinster i antal. Det enda som avgör kvalitén är en extrem subjektivism i vilka krig som ska räknas och hur viktiga de var. Frankrikes ära kring slagfälten bör återställas - landet skrämde skiten ur Europas politiker och militärer under Napoleon - det har alla glömt idag. Ära och rykte kommer och går allt för lätt. Idag har alla jänkare glömt att det inte hade funnits ett USA utan Frankrikes insatser mot England. Mannaminnet är kort och selektivt - speciellt när det kommer till saker som berör Frankrikes status.

Svårt att veta om det verkligen är en trend eller om det är ett alltid förekommande fenomen - men jag tycker det finns lite för mycket nymoraliserande och reaktionära åsikter hos ungdomar (på nätet). I diskussioner på forum dyker dessa individer alltid upp - personer som talar om hur bra det var på folkhemmets tid - utan att ens ha varit födda då. Dvs nån slags utopibild av Sverige under 40-60talet - totalt befriad från kritisk analys eller ens empirisk erfarenhet. Allt var bra då - allt var tryggt, inga problem. Bilden av en slags lycklig konformism och problemfri stat är som hämtad ur nån nidbild från USA likt den jänkarna ofta har om 50talet som en tid då allt var himla idylliskt enligt det notoriskt lögnaktiga "mannaminnet".

En annan variant är de RIKTIGT ärkeradikala nymoralisterna som i princip anser att "allt var bättre förr" - då åsyftandes "förr" som tiden INNAN reformationen och upplysningstiden(!) Cheesus. Riktiga ärkenötter vars åsikt - jag faktiskt inte ens i fyllan kan respektera - det är bara ren och skär okunskap att påstå att egentligen något alls skulle vara bättre i världen under medeltiden/renässansen än idag. Ja individerna i fråga är nästan alltid katoliker så det är specifikt under katolicismens högtidsperiod från 1000-1400 som de åsyftar. Visst är det väl så att ökade kunskaper inte behöver leda till ökad lycka i sig - men sån här "kon är lycklig på ängen"-romantik är ju bara sorglig.

Trots frånvarande snö har vintern kommit till argumentum. Under dagen läggs lite vinterkulör in på sidan. Kan krävas en uppdatering från er sida för att funka som det ska. (dvs tryck uppdatera, update, refresh tills allt blir vitt/grått/blått). Innan 1300 kan allt se skumt ut pga arbetets gång.

"We must question the story logic of having an all-knowing all-powerful God, who creates faulty Humans, and then blames them for his own mistakes. " - Gene Roddenberry

"I condemn false prophets, I condemn the effort to take away the power of rational decision, to drain people of their free will — and a hell of a lot of money in the bargain. Religions vary in their degree of idiocy, but I reject them all. For most people, religion is nothing more than a substitute for a malfunctioning brain." - Gene Roddenberry

Gene Roddenberry - klokaste mannen i Hollywoods träsk - någonsin. 

Jag har på nätet mött en rad akademiker eller studenter av religionsvetenskaper och ofta bittert kunnat konstatera något som bloggaren Jason på "Evolutionblog" så tydligt konstaterar i ett annat sammanhang:

"…Theology is an academic pursuit, and like many such pursuits it concerns itself primarily with esoterica far removed from people’s actual lives. Much Christian theology in particular tends to take the form of viewing the Bible as a complex cipher, one that requires years of training to understand properly…"

Jag har mött på samma fenom med personer som utger sig för att vara ateister och religionsvetare inom den sekulära världen inom ämnena (i den mån det nu verkligen finns) - en slags retorik eller epistemologisk syn på diskussionen om religioners varande som något man inte kan uttala sig om utan si och så många poäng i ämnet - oavsett anledning är det mycket irriterande då det stinker av pseudovetenskap.

Religionsvetare överlag pinkar akademiska revir likt få andra - likt en aggressiv pudel mot en stor mastiff beter de sig - komplexfyllda till max - och det inom ett ämne som är SÅ långt från vetenskap som innehåller oberoende sanningar som man kan komma - ett ämne så fyllt med bristande källkritik hör absolut inte hemma på univeristet anser jag. Ett ämne jag många ggr undrar mycket över kring varför skattepengar finansierar det på våra universitet då det inte direkt håller hög vetenskaplig nivå direkt. Något jag defakto vet vad jag talar om som fd student i ämnet. Vi gör alla våra misstag, mitt var att läsa 10 poäng religionsvetenskap. Otroligt tråkigt och otroligt okritiskt och otroligt ovetenskapligt. Jag lovar att de flesta studenter i religionsvetenskap seriöst tror att deras professorer vet mer om hur sann kristendomen är eller inte är som religion än andra människor. Nu hårddrar jag kanske, men det är åt det hållet det drar med deras auktoritetsåberopande. Argumentum ad verecundiam in absurdum.

Det är dags att antingen låta lite utomstående akademiker (eller interna religionsvetare som är progressiva och medvetna om problemet) börja städa upp i det träsk som religionsvetenskap och framförallt teologiska studier på universitet är idag - eller stänga institutionerna för gott. För jag kan inte riktigt se vad religionsvetare ger världen för relevant kunskap? Jag är rätt öppen för slöseri på universiteten - men även jag har gränser faktiskt. Det är ju faktiskt så idag att de mest banbrytande böckerna om vår existens skrivs av andra tänkare än religionsvetare - personer som Richard Dawkins ställer betydligt mer aktuella och intressanta frågor än världens samlade religionsvetenskap tillsammans. Inget kritiskt analyserande - bara rabblande av anekdoter och urusel källkritik kännetecknar teologi på universiteten - en aura av tilltro omger allt - inte auran av ifrågasättande som är det som borde finnas där.

Religionsvetare bidrar lika lite till kunskap om religion som litteraturvetare bidrar till skrivandet av bra böcker. Kunskap om religion får man inte i studiet av religioners teologi på ett teoretiskt plan - bara på ett konkret empiriskt plan. Kunskap om religionens roll i historien kan historiker med sju hyllmetrar mer källkritiska kunskaper diskutera. Kunskap om religionens sociologiska roll - kan sociologer och andra beteendevetare och neurologer diskutera med betydligt mer bredd och djup än en religionsvetare.

Kort sagt, vad har vi för nytta av religionsvetenskapen idag? 

Här i toalettpappret Aftonbladet har vi en stolpskottsreligionsvetare som svamlar en massa om korstågen och Bush. Rätt mycket mer politik och polemik än vetenskap. Och inte ens de historiska bitarna kring korstågens innebörd osv känner jag igen. Jo, från böcker om korstågen som skrev på 50-70-talet då man medvetet försökte hitta sekulära motiv i allt som har uppenbart religiösa grunder. Typiskt religionsvetare - förljuga religionens skuld. 

Andra bloggar om: Religion, teologi, vetenskap, kristendom, universitet, forskning, religionsvetare, religionsvetenskap, ateism, sekularism

Så här några månader efter valet har man nu börjat kunna analysera valets effekter. Mycket har blivit som jag önskade - bla har storstädningen av vänsterpolitiskt styre av universiteten börjat. Men däremot, var är sakerna som ska höja företagsverksamheten? Jag saknar de åtgärder som jag hade hoppats på. Jag förstår ej heller varför regeringen är så ovillig att titta på det danska systemet med Flexicurity. Just nu sysslar man främst med höginkomsttagarförbättringar - för inkomstskattesänkningen för folk under 25 000 i månaden (och det är väl 90% av den nivå som alla utanför sthlm har skulle jag tro) kommer på sin höjd gå jämnt ut, eller bli sämre. El kommer tex bli skitdyrt nu - inte bara prishöjningar utan skattehöjningar kommer definitivt äta upp mina föräldrars skattereduktion på nolltid då de har värmepump likt allt fler hushåll på landsbyggden - och lägg därtill den fördyrade akassan.

Det är helt enkelt något som inte stämmer när man inför en massa nya inkomster till regeringen men bara marginella vinster för folk under 25000 i månaden.

Jag är lite besviken - jag hade inte röstat annorlunda - jag vill däremot se något som leder till mer jobb - dvs ett avskaffande av LAS och ett bättre skyddsnät iform av en bättre akassa (och inte sämre). Jag hoppas att regeringen genomför bättre saker under de kommande 4a åren än det här ynkliga hittills som faktiskt kommer göra många jag känner fattigare. Det är enkel matte: En inkomst på 18 000:- i månaden för en villaägare med elvärme får ingen vinst alls till nyåret utan bara mindre kvar i plånboken.

Hej och god fortsättning mina bloggläsare.

Jag kan på besökstatistiken se att jag har en hel del återkommande besökare. Dock är jag rätt säker på att en hel del av er som läser min blogg - vare sig ni gillar den, finner den ointressant eller tom stör sig på mig tyvärr långt ifrån alltid kommententerar några poster - dvs ni är i stort anonyma för mig. Det hade varit skoj ifall folk la en kort kommentar här på den här bloggposten så att jag får chansen att se er. Ge er till känna!

Jag är inte farlig - bara nyfiken.