Jag har rätt svårt för vissa agnostiker - eftersom de vill göra det gällande - tämligen ickesubtilt och konkret eftersom de brukar ogilla oss starka ateister - att de tänkt igenom saken med gudar betydligt mer än tex en "arg rabiat dogmatisk ateist". Jo, jag har nog mött den där arroganta agnostikerattityden lite för många ggr för att inte låta bli att skriva en blogg om det. 

I mer intellektuella diskussioner om ateism vs teism dyker det alltid förr eller senare upp ämnet agnosticism - gärna helst då i ett ställningstagande mot arga ateister likt mig själv.

Det finns ju säkert femtielva olika former av agnosticism rent terminologiskt, men egentligen två primära, varav jag inte tänkte diskutera den klassiska där någon som kallar sig agnostiker helt enkelt säger att den inte vet om gud finns eller inte. Klassisk agnosticism, om vi kallar det så, är egentligen bara svag ateism (dvs frånvaron av tro på gudom) + ett konstaterande av osäkerhet vid förfrågan.

Nej jag tänkte ta upp den intellektuellt betydligt mer välutformade varianten som lyder: "Jag vet inte om gud finns, och det gör inte du heller". Dvs ställningstagandet att kunskap om sådana här saker är omöjliga att ha eftersom de inte kan bevisas eller motbevisas.

När jag hamnar i diskussion med en agnostiker så påpekar han/hon att jag minsann inte är bättre än teisten. Hur kan jag skratta åt teistens påstående, när jag inte kan motbevisa påståendet. Dvs, agnostikern ser på mig som om jag som ateist skulle se på teistens påstående som: "Jag tror att jordklotet är platt - och det kan ju jag motbevisa - när frågan är så enormt mycket mer komplicerad än så"

Ja det stämmer herr agnostiker - frågan är enormt mycket mer komplicerad än så - men det stämmer alltså inte att jag skulle på något sätt se på det som jämförbart med något som man faktiskt konkret kan bevisa eller motbevisa på det sättet. 

Det finns ett inneboende fel i agnostikerns resonemang nämligen, nämligen att teistens definition av "gud" är accepterad. Dvs när teisten definierar gud som "bortom vetenskapens förmåga att mäta" så köper agnostikern detta, och vänder sin kritik mot ateistens påstående om kunskap i frågan HELT på basis av den här definitionen.

Nu är det ju så, att väldigt få ateister, starka ateister dvs, tror på vare sig gudomar eller den definition av gudomar som teister har av sin gud. Iaf inte en enda av oss med mer nonkognitvistisk läggning - dvs vi som inte accepterar pladder som definition av något - och pladder är exakt vad teisters definition av gud är: Gud är "villkorslös kärlek" gud är "allsmäktighet" osv…

Dvs inte en enda förklaring av vad gud är som inte antningen betyder precis det som läsaren emotionellt känner för, eller egentligen ingenting. Gud = w+r98fkjlfdöj.

Allt konkret på jorden, hästar, hundar, lakrits, moln - allt kan ges en tydlig förklaring som alla kan relatera till - det finns inget i dessa konkreta saker som folk iaf inte skulle kunna få förklarat. Mer abstrakta ting: Kärlek, ilska och andra känslor, kan man också "relatera" till varandra, och tom förklara på olika sätt med ofta unika tydliga definitioner av vad det är. Men, när man tassar in på subjektiva saker blir det genast svårare. Tex "ondska". Här har den kristne inget problem, för här har den kristne ett cirkelresonemang som försvar: "Ondska är inte alls subjektivt, det är definierat av gud, och därmed en sanning". Problemet, som den observante läsaren nu såg är att "gud" blev en del i förklaringsmodellen av "ondska" när man vill göra en konkret bild av det. Dvs man refererar till att "gud finns för att det står så i bibeln, och bibeln är ju "skriven" av gud" - dvs ett klockrent relaterande till om ondskans objektiva existens som beroende på att gud sagt så. Man förutsätter alltså variabeln "gud". Fine, det hade man väl kunnat göra, om det inte vore för att NÄR vi ska definiera "gud" själv som begrepp, så dyker då förr eller senare ordet "allsmäktig" upp för att särskilja det från andra saker.

Vad är allsmäktighet? Jo det är när man kan göra allt, dvs när man är en gud. Gud=allsmäktighet=gud.

Då återstår en rad nyansvaribler för att förtydliga det för den troende. Dessa är då kärlek och godhet osv. Saker som i sig kan relateras till lite allt möjligt utanför bibelns värld - men som alltid alltid alltid är subjektiva emotionella känslor om man plockar bort alla gudomliga referenser.

Cirkelresonemanget är ett faktum för mig som nonkognitivist - gud finns inte, för gud går inte att definiera.

När agnostikern säger: Det går inte att veta om gud finns - så har denne helt accepterat teistens "icke-svar" på vad gud är. För om jag helt godtar allt det där om vad som gud är för något - då blir gud det där "omätbara" som jag mycket riktigt vare sig kan bevisa eller motbevisa. Men då har jag också som jag sett det, stängt av ungefär 50% av min hjärna.

Men, det är ju inte det jag gör som nonkognitivist - jag accepterar ju inte ens definitionen av gud som teister presenterar. Alltså finns det inga som helst problem för mig att säga: Jag vet att gud inte finns, för gud betyder ju faktiskt uppenbarligen inget objektivt, utan ÄR en subjektiv irrationell kollektiv betydelselös kanalisering av känslor i ett fiktivt objekt …inte ett riktigt objekt "bortom tid och rum" så som teisten vill ha det till. Man måste göra om gud till "något" för att det ska vara "något". Man kan inte säga att gud är allt och inget och sen tro att det är okej. Är gud chokladsås? Jaha tveksamt, är gud tortyr och pedofili? är gud kärlek? jasså absolut inte tortyr? varför inte? om gud KAN begränsas i definitionen från att inte vara precis det samma som allt, ja då är ju gud NÅGOT, och allt NÅGOT kan definieras för att särskilja det från NÅGOT ANNAT. Svårare än så är det inte… det handlar inte om att stoppa gud i ett labbrör, bara att gud måste ha en definition som betyder något.

Unik definition säger du? Jaha, inte möjlig att göra en analogi på? Okej, gud är alltså gud? Fine, det får du väl tro då käre teist, detta är inte en blogg om ateism vs teism… för mig är det lika intetsägande som att säga att JO2UIULP är JO2UIULP. Men om du tycker det är okej, så får du väl göra det så länge det inte ska blandas in i samhället på något sätt.

Men vad det DÄREMOT tveklöst borde visa för agnostikern som fortfarande tjafsar är: Det finns ingen  definition av gud (eller iaf ingen som 1: betyder något objektivt, 2: betyder att gud är omöjlig att ha kunskap om) - hur sjutton kan du då påstå att kunskap om gud är omöjlig att ha om du helt enkelt inte bara har fastnat på vägen i teistens försök att definiera en gudom som "något som inte kan mätas" med vetenskapen? Gud=gud är ju den slutgiltiga förklaringen av vad gud är. Varför skulle man inte kunna ha kunskap om detta?

En gulligare aspekt kring agnosticism är förövrigt om man ordagrant analyserar: "Jag vet inte om gud finns, och det vet inte du heller" 

Hur VET du det käre agnostiker? Hur kan du VETA att jag inte vet? Är du inte precis lika dogmatisk nu som de teister och starka ateister du angriper? (om vi då för en stund då glömmer bort det där "lilla" med att du inte ens har förstått att ateister inte definierar gud på det sättet du kräver för att din tes ska bli logisk)

Det håller inte för mig som stark nonkognitvistisk ateist, modern agnosticism håller inte hur man än vrider och vänder på det för du talar om gud på samma irrationella sätt som en teist gör. Du har helt köpt teistens icke-definition av gud och bygger din kritik mot ateism och teism på detta. Detta gör att du kritiserar mina äpplen, trots att jag faktiskt har päron.

Och allra mest sorgligt: Du vet inte alltid ens om att du egentligen är ateist (svag sådan) eftersom om du inte tror på att gud finns - tja, då är du ju faktiskt per definition a-teist, utan tro på gud - om än inte nödvändigtvis mer än svag sådan. (*duh* för att citera Homer)

Så nästa gång du självgode agnostiker bär din tshirt med "jag vet inte om gud finns, och det gör inte du heller", så tänk då på att du dels faktiskt är svag ateist med ett sånt påstående, och dels att du inte alls är så speciellt intellektuellt överlägsen som du tror du är eftersom du inte förstår att du helt har fallit för teistens definition av "gud" - din stackare

En populär myt är att Sverige toppar självmordsstatistiken i världen. Det är tokfel, det är inte ens i närheten av rätt. Vi ligger inte ens i närheten av toppen. Men en del kristna vill ändå åberopa det som ett argument - att sekulära länder toppar och att det sekulära därför leder till en olycklig befolkning.

Nu är det så att Ryssland och andra fd Sovjetrepubliker ligger högst. Men jag ser kopplingen som totalt falsk. Dels för att det dräller av uttalat religiösa kristna länder som ligger högre än uttalat sekulära länder och dels framförallt för att det uppenbart finns andra viktiga faktorer som spelar mest roll. Ryssland är ett skakat land, ett land som lider av Sovjettiden på många sätt. Ekonomiskt och identitetsmässigt. Rysslands befolkning, som överlag är nånstans 50-50 mellan sekulärt och ryskortodoxt lider under vad som bäst kan beskrivas som en kollektiv post-sovjetisk depression. Framtiden ser mörk ut, vem man är som ryss är bara deprimerande rörigt. Alkoholismen är astronomisk. Självklart blir då självmordsstatiken därefter. Nära 4a ggr så hög som i Sverige tex.

Hur KAN någon egentligen vara så lycklig i Ryssland egentligen? För 30 år sen var Sovjet en stormakt, fruktad i världen. Sovjetiska statsöverhuvuden och propaganda fyllde folks huvuden med tron på att Sovjet minsann var en jävligt bra nation, världens främsta på alla sätt - och man trodde i stort på det innerligt. När muren rasade och förhoppningar om ett mer västerländskt konsumtionssamhälle uppstod så var folk överlag väldigt hoppfulla - sen när inget sker, och kommunistpampar byts ut mot maffia osv, så kan ju folk inte bli annat än luttrade, framförallt om de blev av med sina statliga jobb också.

Det finns två faktorer till. Dels geografin - tittar man på en världskarta så dominerar nordligt liggande länder överlag statistiken. Dvs där det är mörkt på vintern, där ökar depressionerna.

Men en annan viktig faktor kan enligt opoulär tradition vara kulturen. Dvs synen på livet och döden. Här ropar då den kristna till: "ja men påverkas inte det av det sekulära då"? Det är möjligt, men varför toppar då halvkristna länder statistiken, varför är det så att ett land som USA har högre siffror än Sverige när USA är så kapitalt mer religiöst än Sverige? Jag är beredd på att erkänna att länder som är katolska tenderar att ha lägre siffror än andra länder, men, det beror ju på att självmordet är den värsta synden för dem, inte pga att de älskar livet mer än andra. Ett land som Japan har höga siffror, men här kan det troligt förklaras med äldre kulturell syn på det hela. Döden är inte något som en japan fruktar på samma sätt som en islänning. Men det är nästan snarast ovetenskaplig spekulation - inte fakta.

Nej, den mest uppenbara kopplingen man kan komma fram till ÄR att länder som har stor ekonomisk och/eller identifikativ kris, toppar listan. Och de rent sekulära länderna ligger överlag inte så illa till faktiskt. Kopplingen till religion kan snarast göra kring hur nöjda och trygga folk är i sin religion/världsbild. Det kan förklara varför folk i Chile inte begår självmord, medans ryssar dör på löpande band. Dvs för en chilenare är självmord liksom helt otänkbart som dödssynd och han lider heller inte av nån andlig kris - han är katolik, hans föräldrar var katoliker så varför skulle han vara något annat i en del av världen som aldrig någonsin problematiserar religion. Men för en ryss, som inte vet vad han är, sekulär, kristen, fattig, rik osv… där är tryggheten lika med noll.

http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide/suiciderates/en/

 

Jag upptäckte att historikern Peter Englund har en blogg. Och en bra sådan därtill. Hamnade direkt i länkarkivet. Ett kungarike för en blogg från Dick Harrisson förresten. Allt han råkar ut för skulle man vilja läsa om - alla dessa skandaler och intriger och allt annat som vi i pöbeln finner intressant Dick, ge oss en blogg!

Englunds blogg 

På youtube finns upplagt ett par riktigt bra filmer om islams rätta ansikte när det kommer till rent judehat. Som sagt - ursäkten att det har med Israel att göra och politik osv - håller inte längre - det ÄR rent rasism som imamer världen predikar. Som sagt, flera filmer väl värda att se om du har tid över och intresse av att höra mer om islam än det som muslimer VILL att du ska tycka om islam. Se gärna även filmen där en fd hitler jugend talar om det han så väl känner igen.

http://www.youtube.com/watch?v=N7R_YZiRlPs 

http://www.youtube.com/watch?v=4mtzq2pEV2k&mode=related&search= 

Jag vill härmed deklarera ett liten sak som kanske kan behövas. Jag tror inte att jag är ensam som ateist när jag inte riktigt gillar att all humanism som omnämns i debatter och tidningar osv direkt kopplas till rörelsen svenska humanisterna med Christer Sturmark i den absolut ensidigt ensamma spetsen.

I stort delar jag denna organisations syn på det mesta, förrutom då på ett par praktiska punkter kring hur man bör debattera och sköta en rörelse. (Faktum är att jag nog allt tror att humanisterna skulle behöva lite mer mothugg från likasinnade än vad ni får. Det är ju det som skapar friska organisationer, nämligen dynamik och debatt, inte konformism och koncensus.) 

Nej det handlar snarast om att jag ogillar att hela begreppet "humanism" helt domineras av "Christer Sturmark" idag i etern - det är ALLTID Christer som man ser. Det är honom som folk associerar detta begrepp med idag, iaf i växande utsträckning - och det är lite för sektistiskt/partimässigt för min smak. Ni kan se att jag framför mina åsikter kring det i Furikus blogg utan att kanske bemötas så som jag hade hoppats, utan snarast som jag inte skulle vilja att det var - dvs problemets natur tas inte på allvar av dess anhängare, utan avfärdas bara - jag tolkar inte det på något annat sätt bara - men det är såklart deras fulla rätt att inte behöva lyssna på mig om de inte vill, jag betalar ju ingen medlemsavgift, och jag är trots allt lite jobbig.

Man kan ha olika uppfattningar som humanist, och det är uppenbarligen det vi humanister har som ni kan se - men i dagsläget tror snart alla utomstående och oliktänkande att humanism är det som Christer Sturmark säger och gör - med viss rätt då tyvärr som sagt. Vem sjutton kan seriöst påstå något annat realistiskt och få folk att tro på det?

Inget elakt alls menat mot Furiku och Christer Sturmark eller mot er säkert jättetrevliga organisation, som så totalt säkert missförstås i media - men jag börjar se det som viktigt att begreppet sekulär humanism inte bara associeras med er rörelse oavsett vad.

För jag har på det senaste börjar märka att jag lite olyckligt drabbas av guilt by association av den här rörelsen om jag talar om svensk humanism med andra. Vilket jag inte önskar.

Jag bör understryka ett par saker om mig som människa nu: Jag har personligen väldigt svårt för organisationer överlag eftersom jag är väldigt mycket av en individualist. Jag finner organisationer att oftast vara oflexibla och jag har väldigt väldigt svårt att bli medlem i något utan att just därför snabbt tröttna rätt fort. Så jag är per default alltid skeptisk till rörelser av alla de slag. Jag är också extremt mycket mer pragmatisk än vad vissa kanske tror efter att ha läst alla engagerade manifest här. Organisationer är per definition alltid idealistiska - man har något "fantastiskt" mål som man samlas kring oavsett andra meningskiljaktigheter. Sån är inte jag som människa - inget mål är heligt för mig, allt är flexibelt och jag kan inte samlas med vem som helst över något. En viktig detalj är alltså att just eftersom sunda organisationer har mycket oliktänkande inom sig och tolerans för det, så passar jag inte i dem, eftersom jag har jäkligt svårt att enas med oliktänkande kring en "större fråga". Dvs min fiendes fiende är aldrig min vän. Något som på det senaste har fått mig att (återigen) tröttna på tex Fomi. Jag kan inte stå för det som vissa säger där, det förolämpar mig och mina värderingar minst lika mycket som islam gör - så det kvittar om vi antagonister där kanske kan enas om att islam är ett problem, så är vissa där tex fanatiska katoliker som hatar ateism, och andra likt mig är då sekulära - det blir en så vag sak att "samlas" kring i slutändan när massor av andra saker kanske konfliktar nästan lika mycket (eller mer). (Fomi har många kloka typer, men också många jävla stolpskott tyvärr)

Och tar man då just specifikt mig som exempel - tål jag i praktiken inte alls att associeras med någons avvikande åsikt. Jag får krupp av det! Jag vill bara associeras med mig själv, inte med andra eftersom jag vet att jag är avvikande nog att sällan ha någon själsfrände direkt. Därför hade det varit fint om humanism på något sätt syntes i fler kostymer än det görs idag - inte pga att jag ogillar "humanisterna" på ett sånt sätt som på det sättet jag ogillar vissa individer på Fomi, absolut inte - men pga att jag inte helt gillar konceptet med rörelsen som den ser ut. Det räcker för att min "guilt by association"-radar ska sätta igång "hesa arvid" + sökljusen och få mig att vilja ducka undan bomber som inte är riktade åt mig.

Det bör också understrykas - att jag är rätt så medveten om att jag med det jag ibland basunerar ut, skriver och säger saker som andra "relativt likasinnade ateister" inte vill associeras med. Vissa ateister, som tror lika lite på ye olde Deus som en annan, kanske har en mer cumbaya-feeling till muslimer än vad jag har tex. Och skräms lite av mina hårda ord där som nog kan låta rejält drastiska, om man inte har min insyn i islam (fan vad jag skryter nu). Så det är helt klart en väg i två riktningar såklart. 

Nu säger en del att påvens besök i Turkiet kommer olämpligt, för just nu är det både känsliga EUförhandlingar och allt för nära inpå påvens uttalanden som väckte anstöt i bland muslimer…

Hallå, någon som är hemma?

Vi ska alltså inte reta upp muslimerna, så att deras rätta ansikte syns i EUförhandlingarna? Vi ska till varje pris anse att muslimer är snälla, och därmed oavsett hur de än beter sig hålla fast vid denna dogm? Hur patetiskt får folk resonera egentligen? "Lägg inte fram tändstickor till pyromanen så att han ges en chans att få bli medlem i skogsföreningen utan bekymmer". Europa håller redan på att bli så dhimmifierat att det är patetiskt…

Läs mer här 

Nu får ni hålla i hatten, men nu ska jag delvis försvara kommunismen. Inte för vad den står för, utan för vad den grundlöst beskylls stå för. 

En rätt så vanlig punkt som framförallt kristna, gärna fundamentalister tar upp är hur många människor på jorden som dött pga kommunism. Dvs pga en ideologi som delvis innehåller antireligiösa delar. Jag har två viktiga invändningar mot detta och varför jag ser kopplingen som ogiltig.

ETT - Ateism är ingen lära. Det är ett ifrågasättande eller helt enkelt en icketro på teism. Dvs inget i ateismen i sig säger åt någon något alls om hur de ska bete sig eller tänka. För att ateism ska bli en lära krävs en lära eller en ideologi som har ateismen som ett fundament på något sätt. Vi kan för skojs skull säga att den idag inte helt okända sekulära humanismen är just en sån ateistisk lära (eller livsfilosofi eller tom religion om du så vill). Kommunism är en politisk ideologi som handlar om fördelningen av kapital och äganderätt av kapital. Kopplingen till ateism är att Marx och Engels beskriver ganska tydligt hur religioner genom tiderna nyttjats som "opium för folket". Dvs hur makthavare faktiskt kan hålla samhällen i schack genom att låta sitt styre vila på överhetens vilja. Dvs det är guds vilja att jag är kung osv. Ni vet vad jag menar. Det behöver inte vara religionens fel i sig, men ofta är religioner skrivna på ett sånt sätt att de KAN nyttjas som legitimitet för sekulära makter. Inom kristendomen syns det tydligast idag i Påvemakten och i hur presidenter i USA ibland beter sig som teokrater. Religion kan vara ett utmärkt maktinstrument, och ett utmärkt sätt att kuva folket - Idag är det väldigt tydligt i tex Indien, där kastsystemets vidrighet till stor del trots lagar och allt möjligt är i allra högsta grad levande, pga hur det är rotat i religionen. Dvs religioner kan stå ivägen för förändringar, likt nästan inget annat. Därför ogillar Marx religioner. Men INGET i detta säger att Marx är ateist, bara att han ogillar sättet som organiserade religioner faktiskt är maktinstrument genom historien. Det skulle jag, som högerinriktad faktiskt vilja påstå är bland det bästa vi fått ut av kommunismen - denna observation. Och dels är det ju faktiskt så att organiserade religioner kan stå EMOT andra läror, som tex kristendomen i Ryssland, eller varför inte Falungong i Kina. Men det är inte teismen i sig som är problemet, utan kristendom, falungong, islam osv i motsats då mot tex kommunism… dvs religionerna mot ideologin, inte teismen mot ateismen. Kommunism bygger alltså inte egentligen på ateism, däremot har den en del som säger att organiserad religion är ivägen för kommunism och folklig lycka.

TVÅ - Den andra punkten är faktiskt kanske viktigare. Det är historiska fakta om vad det var som hände i Sovjet och i Maos Kina. Var det "kommunismen" som drivkraft som mördade miljoner människor i Sovjet? Nej, det var diktatorn Stalin - nästan alla offer för Sovjet skedde under Stalins styre. En i praktiken dokumenterat psykiskt sjuk individ som HELT enväldigt styrde 1/6 del av jordens yta och 200+ miljoner medborgare. Ett riktigt farligt ärkesvin. Mao, likaså, en totalt enväldig despot som i hans fall inte led av någon ohälsa, men däremot av ett extremt maktbegär och likgiltighet inför människoliv. Dvs, det är faktiskt inte kommunismen i sig som ligger bakom folkmorden, det är enskilda makthavare. Kommunistiska stater har genom historien haft oturen att kanske pga sin ofullständiga och naiva formulering leda till att despoter lätt tar över. Studera Sovjet och du inser rätt fort att allt handlar om vad en eller ett par personer säger. Allt är 100% toppstyrt.

Marx propagerar inte för mord. Däremot, om du istället jämför med nationalsocialism och Hitler, får du en mer komplex situation där ideologin i sig faktiskt bär en del av skulden. Nazism ÄR judehat och Hitlers väg till makten sågs som viktig för många kristna tyskar som såg på kommunismen som ett hot mot deras religioner och traditioner. (Mer om kopplingen mellan nazism och kristendom tänker jag skriva i en framtida blogg)

Kommunism däremot är inte uppmuntrandet till folkmord - de har bara dragits med ledare vid ett par tillfällen som varit några av de värsta folkmördarna genom historien. Dvs inte ens om du anser att kommunism och ateism är två sidor av samma mynt, kan du påstå att det är den kommunistiska ideologin i sig som leder till folkmord. Den leder till mycket annat elände, förtryck, terror, isolation och ekonomiska bekymmer och noll individuell frihet - men inget i ideologin i sig leder till folkmord. Det är faktiskt ovetenskapligt att påstå att det finns en koppling om man inte kan peka på den i ideologin. 

Nu kanske du vill ha som argument att "ateistiska" kommunister mer än andra människotyper tenderar att bli sådana här massmördare. Men då får jag lov att protestera och peka på lite historiska fakta i att kommunistiska ledare överlag inte alls ligger bakom fler mord än andra ledare. Vi har TVÅ hemska typer som styrde över TVÅ ENORMA nationer med massor av folk. Dvs summan som de kommer upp i… 100-200 miljoner döda blir "naturlig". Men om vi istället tittar på världens alla kommunistiska ledare och jämför dem med andra typer. Ta 10 högerextrema kristna despoter och 10 kommunister så kommer du se att det inte är fler kommunister än andra som blir folkmördare - de ligger dock bakom i TVÅ fall enorma siffror - men det är inte alls samma sak. Nej kopplingen är: Enväldiga härskare - punkt slut. Det är DESSA som ligger bakom de flesta folkmorden i historien, inte ideologier, religioner eller ateism.

Och förövrigt kan man lite cyniskt påpeka att offren för Mao och Stalin inte är speciellt många fler än för Djingis Khan och ledarna som slog ner Tapingupproret i Kina. Miljoner människor har dött innan i historien. Maos och Stalins brott är inte ens så sensationellt stora, de har bara råkat ske i vår tid och är bättre dokumenterade.

Det finns EN kommunistisk regim som däremot kan sägas mer av ideologiska skäl än enskilda personers envälde ligga bakom massor av döda offer och det är Röda Khmererna i Kambodja. Men även här får man nog säga att det mesta låg i händerna på deras ledare Pol Pot än i vad Marx skrev. 

Man kan även såklart diskutera om kommunism som ideologi lättare släpper fram farliga individer och lättare än många andra ideologier kan tygla massorna att lyda under despoten. Jag är beredd att erkänna att kommunismens struktur kan leda till sånt. Men, det är spekulativt utan konkreta kopplingar till kommunismen som ideologi och det är förövrigt också rätt så irrelevant, som min jämförelse med 10 ledare av typen x mot typen Y visade när det kommer till brottsbenägenhet och källkritiska variabler som den faktiska befolkningsmängden som de har att leka med. Kommunister tenderar att styra över folktäta länder - dvs när de råkar ut för despoter - så dör många fler än i små bananrepubliker i mellanamerika som styrs av kristna högerextremister. 

Så min slutsats är: Man kan ifrågasätta om kommunism ens är ateistiskt, utan snarast antireligiöst, och ifall man tror att det är ateistiskt - vad kopplingen mellan ateism (som inte är en lära) och folkmord skulle vara - om det är att ateister inte kan ha moral pga frånvaron av gudomliga förordningar och sanningar, ja då köper jag inte det, för det har jag redan visat på i en annan blogg är ett grundlöst påstående om vad "ateistisk moral" är. Och min andra punkt var att man faktiskt inte ens kan påstå att det är kommunismen som lära som ligger bakom offren i Sovjet och Kina, utan snarast deras despotiska ledare eftersom inget i ideologin kommunism säger att folkmord är acceptabelt.

Jag ogillar kommunism, jag ogillar tanken på att klumpas samman i klasser och att allt ska handla om produktion. Jag ogillar kommunismens tendens som styre att lätt bli ett maktinstrument för despoter. Jag ogillar den ofrihet som kommunismen står för. Kommunism är en avdankad, helt inaktuell tanke i dagens informationssamhälle. Marx modeller håller inte längre ens i teorin år 2006 - de var skrivna för ett samhälle som inte kunde förutse informationsåldern. Men jag ogillar också när man okritiskt hittar på saker om en ideologi bara för att man ogillar den. Och jag ogillar skarpt när man kopplar samman Stalin och Maos brott med ateism - för det är totalt irrelevant för deras beteende.

Intressant grafisk illustrering över hur sekularisering står i kontrast med traditioner osv. Man kan säkert ifrågasätta mycket av hur den här är gjord, men den känns ganska trovärdig på sitt sätt, och jag är såklart stolt över Sveriges placering. (Snodd härifrån)

 

Jag har fortfarande inte sett ett enda svar från någon om hur sjutton miljöpåverkan av en globaliserad ekonomi med globala långa transporter fram och tillbaka över jordklotet i jakt på billigaste produkten inte skulle vara annat än sämre miljömässigt en mer lokal protektionistisk där transporterna är betydligt kortare och färre. Jag har ändå ställt den här frågan i olika former flera ggr på den här bloggen…

Exempel: Köpa en tröja tillverkad av svenskt lin i en svensk fabrik leder till transport mellan inblandade ställen i Sverige - eller köpa en tröja lintröja (av svenskt lin) tillverkad i Kina leder till transport av inblandade ställen i Kina (och till och från Sverige då inte minst). Lägg då därtill att vi i Sverige har högre miljökrav inom landet, dvs våra industrier producerar oftast mindre gifter än kinesiska - så inte ens det kan man påstå, att fabriker i Kina är mer ekologiska. Dvs summa sumarum: Självklart enligt mig logiskt sett mer miljöpåverkan med varan från Kina än med varan från Borås ens kan drömma att komma i närheten av.

Har jag fel? Ja men skriv då något till mig. Ni som sjunger globalismens lovsång, har jag fel, eller ser ni miljöpåverkan som helt enkelt underordnat andra saker, vilket är det jag misstänker?

Ge mig ett svar nu mina frihandelsapologetiska vänner! 

Först vill jag påpeka extra noga att JAG anser att universum och allt materiellt/energimässigt däri är fullt plaucibelt att definiera vetenskapligt och korrekt. Och att dessa vetenskapliga skildringar troligen tom utanför sina språkliga begränsningar defakto beskriver den process som sker. En proton krockar med en neutron pga X… osv. Inga problem - det är inte det som den här bloggen handlar om egentligen. Men det finns lite mer i kråksången, och då syftar jag jävlar i det inte på att det skulle finnas mer än universum och sånt religiöst betingat trams. Nej, jag syftar på det filter som alltid finns mellan universum och sanningen. Ett filter som kan ha mer än en sann väg igenom sig - beroende på vilket svar man vill ha om universum. Ett som förklarar, eller ett som förklarar. Låt oss se om jag kan förklara för er vad sjutton jag dillar om Välkommen till ett hermeneutiskt synsätt på universum, utan att för den delen åberopa att det finns relativistiska sanningar om universum.  

Nej, jag påstår inte att en vetenskapsman och en hinduisk bramin har lika rätt när de förklarar universum. Fullt så relativistisk är jag inte. Fullt så tokig har jag inte blivit! Det är inte det som jag vill predika om.

Jag märker att vetenskapsmannen gärna tenderar glömma bort att det finns filter, även för denne mellan universum och "sanningen", även om jag är fullt ut beredd på att hävda att dennes bild av universum har färre filter än den hinduiska braminens. Ett av filtren är ju som jag sa oavkortat oss själva som varelser, med våra begränsningar och förmågor. Det kvittar om saker är "sanningar" enligt konstens alla regler - för de blir aldrig mer än en tolkning. Det jag vill få fram är att den naturvetenskapliga skildringen inte är den enda man kan göra för att förklara något. Det kommer jag till strax dock.

Beskriv planeten Jupiter. Här har vetenskapsmannens alla fina korrekta variabler och definitioner självklart för mig ett tveklöst företräde framför påståenden som hävdar att Jupiter är en stor fotboll byggd av marsianer eller Oden. Men, om någon beskriver Jupiter med en fyndig vacker och emotionellt analogfylld dikt, är detta inte ett dugg sämre som svar på min förfrågan. Allt beror på vad jag vill ha för svar och vad svaret aspirerar på att hävda. På så sätt kan väl ingen säga annat än att universum ÄR relativ till vår skildring av universum.

1 Jupiter är en stor gasjätte i vårt solsystem, den består av X och den har en densitet på Y

2 Jupiter är Heras dröm, Tellus väktare och en förgörare av världar.

Punkt 1 är korrekt. Punkt 2 är också korrekt, eftersom punkt 2 är uttalad dikt så kan punkt 2 innehålla faktiskt vad den vill utan att någonsin bli en sämre förklaring på Jupiter för människan.

Detta pga att människan är så mycket mer än en rationell varelse. Visst, det finns alltid platta fantasilösa individer utan behov av känslomässiga kopplingar till saker, men varför ta hänsyn till psykopaters argumentation om universum? 

Är jupiter en gasjätte, eller är jupiter en kanske poetisk tanke? För mig är det självklart att Jupiter är båda ting, men jag tror att många av mina ateistiska kollegor glömmer bort att universum självklart är mer än sin naturvetenskapliga beskrivning. Att jag som människa är mer än mina variabler - att jag även är mina högst immateriella tankar och det jag ger ifrån mig till eftervärlden iform av artefakter och intryck hos andra.

Vad exakt är minnet av mig rent naturvetenskapligt mer än några synapsbanor och lite biokemi? Är en bok inte mer än sina bokstäver och sitt papper? Tankeprocesser är inte bara energi i hjärnan, eller jo, det ÄR såklart det, men inte bara det. Och nej, jag snackar inte metafysik nu, utan att en atombomb över Hiroshima är mer än en stor jävla explosion - det är även "mänskligt lidande".

Det immateriella kan inte mätas eller vägas - men likväl finns det där i våra sinnen - och det är DET som naturvetenskapen inte kan definiera eller förstå fullt ut. Man kan inte säga att en person är 43 enheter ledsen, för sättet subjektet uppfattar något är just subjektivt - men det [sorgen] finns ju faktiskt bevisligen där ändå! Konsekvenser, följder, resultat av tankar och känslor - allt sånt ligger bortom det som naturvetenskapen kan hantera. Det kan endast definiera orsakerna till dem - inte hantera dess existens eller mäta det.

Just därför, för att förstå detta, för att förstå varandra, inte varför en tanke uppkommer som en synaps och hur många microvolt den bioelektriska laddningen är på och var i hjärnan den formas, utan för att förstå och lyssna på subjektets sätt att se på saker, krävs MER än naturvetenskap. För detta immateriella krävs humanioran enligt mig - och enligt den religiöse krävs religion.

När folk som är ateister dissar humaniora, är det enligt mig av uppenbar okunskap om värdet och syftet med humanistiska vetenskaper. Ateister dissar gärna religioners obevisbara påståenden, men glömmer bort att påståendena ju uppenbart finns där, och bör exemplifieras och listas helt utan påverkan från mig som åhörare, på samma sätt som naturvetaren inte ska kontaminera sina fynd om Jupiters gravitation med åsikter. Inte för att det förklarar varför folk tror på religionen, utan för att det är en del av det samlade tänkande som människan presterat och därför dokumentationsmässigt av värde och enligt oss humanister, något som kan säga oss som studerar detta - något om varför världen ser ut som den gör. Appropå kontamination, förklara för mig hur källkritiskt hållbart en mätning av en tanke i ett labb skulle se ut. Den källkritiska problematiken kring det är ju absurd.

Förklara förintelsen och att vi dödade 11 miljoner judar, polacker, zigenare och handikappade med hjälp av fysik, kemi, astronomi, medicin… tja, tom psykiatri om du vill, även om det är borderline till annat än naturvetenskap. Förklara det idag existerande kollektiva minnets existens kring detta i något som faktiskt skildrar det på det sättet som gör att det är intressant - nämligen det emotionella subjektiva planet om du kan - utan att röra humaniora som hjälp och utan att kontaminera studien med ditt labb och ditt grävande i subjektet med skalpell. Försök återge vad Kalle tänker om Nisse utan att använda dig av Kalles ord - och framförallt, återge den känslomässiga och associativa dimensionen av vad någon tänker, utan personens ord. Lycka till käre naturvetare

Det ENDA sättet att få väck kontaminationen kring tankar, är att studera dem i efterhand. I skriven, målad eller annan dokumenterad form. Då behöver jag bara brottas med mig själv källkritiskt, inte med att jag påverkar processen med min närvaro - vilket tex är en av anledningarna till att jag personligen inte kan respektera fältstudier inom samhällskunskap - självklart påverkar och kontaminerar samhällsvetaren allt som den studerar med att "vara med". Det är väl illa nog att man kan riskera applicera egna åsikter på något inom humaniora och samhälle, bra mycket värre att påverka det man ska studera med ett "labb".

Jo jag har alltså nog hört det högst spekulativa påståendet att man i framtiden ska kunna läsa av någons hjärna och då rakt av se tankarna på en bildskärm, studier av om folk ljuger osv har ju lett in på det - men även om detta skulle bli möjligt (vilket är högst osannolikt då studier också visar att individers biokemi och användade av hjärnan kring samma tankar ser olika ut eftersom våra synapsbanor är individuellt formade under uppväxten - moment 22 liksom, för att kunna kartlägga individen krävs kartkunskap om indiven) - så kan detta aldrig förklara associationer vi som betraktare gör i mötet med ord eftersom hur vi betraktar ord är subjektivt - subjektet försöker förstå subjektet så att säga. Det kan ALDRIG förklara dikten. Att läsa av min skalle kan aldrig förklara Jupiter så som mina ord kan och det kan aldrig förklara eller förutse hur du ska bemöta dessa ord. Det immateriella finns inte. Storheten jag uppelver i Einsteins teorier är hans teorier och hur jag bemöter dem, den storheten finns vare sig i bokstäver och siffror eller i biokemin i hans hjärna. Ännu mer tydligt: Storheten i en Monettavla är subjektiv, hur, bättre än med ord kan jag förklara det för dig?

Och ÄVEN om du fortfarande tror att det är möjligt att mäta allt med naturvetenskap - Stoppa in mig i en maskin och mät mina tankar - och förklara för mig att du inte kontaminerar studien genom experimentet? Jo jag tackar jag isåfall till den största upptäckten inom källkritik genom alla tider… En osynlig maskin som mäter våra tankar? Jo jag har också sett Star Trek och hur osynliga aliens försöker förstå människor genom att mäta människors tankar. På något sätt är det mer utopiskt än både tidsmaskiner och snabbare än ljushastighet tillsammans. Totalt grundlös spekulation - som jag inte ens är säker på fortfarande skulle bevara vetenskapsmannens egna associationer kring det som han studerar. Vilket är minst lika intressant källkritiskt.

Men som sagt, det sista här är helt spekulativt tjafs för mig att bemöta - mätande av tankar till något stringent och begripligt på en skärm vågar jag slå vad om är bortom vår förmåga rent tekniskt. Framförallt, eftersom vi tänker i sinnen och även i abstrakta saker - hur skulle en skärm kunna illustrera det vi själva har så svårt att illustrera. Hur skulle vi veta att det är korrekt, när indviden kanske själv inte är säker på hur det ska vara.

Och som undran, hur sjutton skulle man mäta och återge tankarna kring individer som är döda sen länge? Dvs hur skulle naturvetenskap någonsin kunna ersätta arkeologi och historia vad gäller återgivandet av folks tankar i en annan tid? Absurt! Komiskt!

Källkritiken - den totaltdissar och dödar naturvetenskapens angrepp på humaniorans domäner. Allt är fel, frågeställningar, metoder, allt… Däremot - kring sociologi och andra samhällsvetenskaper finns det säkert mycket naturvetenskap kan återvinna mark mot rabiata genusvetare.