Alla sansade kan rätt lätt enas om att fundamentalister, oavsett religion är smått verklighetsfrämmande. Ofta riktigt läskiga typer utan någon som helst självinsikt eller förmåga till kritiskt tänkande.

Men när det kommer till mer liberalteologiska individer, inom tex kristendomen, som jag självklart har 100% lättare att umgås med som ateist, då vi till 90% kanske delar världsbild. Men det finns en viktig punkt som förbryllar mig kring liberalteologer och liknande folk som ser allt i religionen som symboliskt är:

Vad är det egentligen ni tror på, och varför tror ni på det och inte på andra saker i era religiösa urkunder? På vilket objektivt sätt är det ena självklart symbolik, det andra mer av en verklig händelse? Kan ni ärligt tala säga att ni KAN veta vad ni tror på när ni defakto ser religionens urkunder som ren symbolik? Om bibeln är symboler, då är bibeln också 100% subjektiv, och är den 100% subjektiv, då innehåller den faktiskt allt och inget.

Dvs VAD är det ni tror på? Och varför?

Ja… fyll i luckorna tack.

 

(Nu blir det en högtravande diskussion kring humaniora och samhällskunskap - fundamentalism kontra liberaltro och med en stor nypa postmodernism) 

En fundamentalist eller en bokstavstroende säger sig tro på en lära bokstavligt. Jag skulle rätt lätt kunna påvisa med en lång blogg av exempel på hur inga fundamentalister tror på något bokstavligt, utan hur de likt alla andra väljer och vrakar i texten och lägger fokus på sin tolkning. Deras tolkning kan vara svårare att se som selektiv, för en fundamentalist kan verkligen göra sitt bästa för att få med så mycket som möjligt av det som står i en text med i sin tro kring texten. Det man hur som helst alltid väljer bort är det som inte passar ens "agenda". Det är lättast att exemplifiera med radikala kristna fundamentalister, så jag gör så: Det är okej att kalla homosexuella för cancersvulst på samhällskroppen, men inte okej att svära. Det är okej att motarbeta preventivmedel, men inte okej att vilja rädda liv genom just preventivmedel. Selektivism.

Det som bokstavstroende ofta står för, är egentligen inte alltid mer bokstavstroende, utan en selektivism där gamla tolkningar får företräde, eller iaf som man TROR att det har tolkats eller borde ha tolkats "innan". Dvs gammalt=fundamentalistiskt. Man erkänner inte det, det behöver inte ens vara en medveten strategi, men det är resultatet som vi får fram när vi tittar på vad alla våra kristna fundamentalister säger sig tro på.

För mig är det då ett sant antagande att all fundamentalism är en form av selektivism, precis som mer moderata eller liberala tolkningar tveklöst är selektivism enligt fundamentalisterna - dvs att allt faktiskt i frågan är subjektivism. Och med detta antagande kommer jag då fram till min fråga:

Om något bevisligen är subjektivt, kan det "sanna" i det subjektiva verkligen graderas? Har liberalteologen mindre rätt än fundamentalisten, har han mer rätt tom? Eller har de helt enkelt bara olika tolkningar? Kan tyckas som en självklar fråga vars form har synts många ggr. Men ändå, är det inga kristna på jordens yta som verkar ställa sig den riktigt seriöst eftersom de alltid självgott ser sin tolkning som mer korrekt än andras, mer "upplyst" eller mer "äkta". Återigen, jag tror inte på någon kristen som säger sig ha en ödmjuk uppfattning kring sin tro, för DET i sig är en uppfattning kring sin tro som inte är ödmjuk utan ett försök till att hävda objektivism.

Hänger ni med?

När fundamentalisten säger: Jag gör exakt som orden säger - så väljer han alltid ut vissa läror framför andra (se mitt exempel ovan). Han graderar alltid betydelsen av budskapen. Han påpekar också väldigt tydligt att hans tro är mer sann än andras. Hans "tolkning" finns inte, utan det är orden från gud rakt av enligt honom. Trots att en utomstående snabbt ser selektivismen. Dvs en selektivism där "jag har rätt" är sanningen

När liberalteologen säger: Jag fångar bara upp essänsen, poängen, som jag ödmjukt tror den är - så belyser han sin objektivism, dvs han påpekar undermedvetet att han har mer rätt än fundamentalisterna och klampar rakt in i en retorisk paradox likt alla postmodernister gör där deras "alla har lika rätt"-lära faktiskt blir en dogm. Dvs en selektivism där "alla har rätt enligt mig" är sanningen.

Dvs fundamentalistens argument är egentligen det sammas som liberaltolkarens. Liberaltolkarens är bara omständigare i sin dogm, men precis lika dogmantiskt - den inte helt okända postmoderna paradoxen.

Jag som skriver den här bloggen, hamnar förövrigt själv lite som offer för paradoxen. Man gör det direkt när man börjar analysera andras tolkningar "ovanifrån". 

Den postmoderna paradoxen är ett av mina favoritobjekt att hata. För er som inte hänger med så är den i sin essäns att ju mer du hävdar att inga sanningar finnes, bara tolkningar, och att sanningar är dogmer på olika sätt, kopplade till massor man inte kan vara säker på osv -  desto mer är ditt uttalande i sig en dogm. Dvs det är en dogm att påstå att allt är X, ÄVEN påståendet som säger att X inte finns/är subjektivt osv.

Den postmoderna paradoxen är alltså "kortfattat": Nisse påstår Y är sant, Kalle påstår att X är sant, Lisa påstår att båda har eller kan ha rätt i sitt perspektiv (Z) och att Kalle och Nisses läror var för sig bara är dogmer. Lisa begår själv samma dogm (Z) med det påståendet om att båda kan eller har lika rätt.

Detta är något som bäst funkar på diskussioner kring saker som inte kan bevisas i ett labb såklart. Dvs samhälle, humaniora, religion osv. Men det är inte skoj när man vaknar upp en dag och inser att ens kloka hermeneutiska, insiktsfulla och antidogmatiska tänkande faktiskt är precis lika mycket en dogm som fundamentalisten. Allt blir så jobbigt

Så tillbaka till första exemplet: Fundamentalisten tror på dogmen X eller Y, liberalteologen ser X och Y som dogmer, men inser inte att dennes relativistiska tolkning också DEN är en dogm och en paradox uppstår där "ALLA andras tolkningar är dogmer" står i paradox med "bara just DENNA tolkningen att ALLA har rätt är rätt".

Den postmoderna relativisten skjuter sig alltså i foten så fort han öppnar sin mun om att allt är relativt/subjektivt.

En paradox som mig veteligen är omöjlig att ta sig ur. Den är faktiskt mycket irriterande att få på huvudet, så jag rekommenderar ingen att fundera kring den - för den blir lite som rundgång i huvudet - den eskalerar och blir plågsam och förgrenar sig ut i massor av andra fenomen kring det här. Så vill ni inte få huvudvärk, stay away från all analys av det postmoderna tänkandet.

En lärare på en föreläsning vi hade i just postmodernism ställde frågan till oss elever - "Kan något tänkande finnas efter postmodernismen då egentligen när den fastnar i en sån här paradox? Vad kommer efter postmodernismen om det inte är en tillbakagång till att bara tro på "vanliga hederliga" dogmer igen?" Varpå tystanden bredde ut sig tills en kille räckte upp handen och sa: "Apokalypsen"

Alla skrattade lite inklusive läraren, men alla insåg att ingen hade ett bättre svar på hur den här intellektuella bakgården någonsin ens i teorin kan övervinnas. Den progressiva lösningen ligger väl i att gå runt den postmoderna paradoxens mur på något sätt. Men hur? för så fort någon återigen börjar åberopa sanningar inom samhället och humanioran (vad de än är) så kan den postmoderne avväpna dessa som subjektivism (även om han själv alltid begår sitt eget övertramp så fort han öppnar truten).

Alla liberaltroende "insiktsfulla" borde tvingas till att läsa om postmodernism på högskolenivå, så hade de jävlar i det nog inte smilat sina hällörade självgoda leenden speciellt länge till - för ni liberaltroende, är fan inte speciellt mycket mer instiktsfulla än fundamentalisterna när man gränslöst studerar det här med insikt. Insikt stannar liksom inte vid kontakten med relativism/subjektivism/hermeneutik.

Insikt är att se paradoxen i påståendet att allt är subjektivt. Insikt är att se att jag när jag skriver just detta kommer med en dogm - en dogm som du inte kan besegra med relativismens dogm.

Åh vilken tramsig lösnummersflört media ägnade sig åt nu när man överdrev den stora stormen. Åh andra sidan, fler faktorer än tollemedia spelade in…

SMHI, denna begåvningsreserv vars kvalificerade gissningar stämmer in snäppet bättre än slantsingling. De har en tendens att alltid underskatta riktiga stormar och sen skamset då gardera sig med att totalt överdriva andra följande stormar.

Svealandscentreringen. Den här gången var den löjligt tydlig. Västskåne, som är relativt slätt och öppet drabbas av stormar med orkanbyar ett par ggr per år uppmärksammas oftast bara på lokalnyheterna här när det stormas, om någon ens bryr sig. Ofta blir väderfenomenet som så att stormen inte sveper in längre norrut än södra småland. Kraftiga sydvästvindar som skulle få de daländska röda stugorna att flyga som fjädrar i vinden. Men eftersom det mesta i skåne är anpassat för extrem vind. Hus överlag alltid byggda i sten, träden "vana" vid vind (jo träd kan bli tåligare om de växer i exponerade miljöer) och rent allmänt att vi skåningar själva är vana + att SMHIs mediala typer bor i STHLMstrakten så hörs det sällan en massa om de skånska vinterstormarna. Likaså är fallet med västra norrland, som också får orkanvindar in över kalfjället. ÖstSverige, mellansverige, svealand och det mesta av norrland och götaland är otroligt ovana vid blåst. Naturen här går under, skogar förgörs, hus raseras osv. Haha, ömkligt.

Lite vind och 08rna, smålänningarna och dalmasarnas civilisation går under.

 

Mina ögon blöder över vad jag såg på nätet idag, Polen är infekterat av riktiga nötter långt upp i regeringen. Tydligen är deras utbildningsminister på korståg för att införa intelligent design i skolundervisningen och i praktiken avfärda evolutionsteorin, då den är "undermåligt" underbyggd.

Det enda undermåliga här är Polen och dess utbildningsminister. Ja HELA Polen eftersom landet trots allt är en demokrati som röstat fram en religiös dåre till makten. The will of the people…

Inte nog med att landet har hädelselagar (!) som hindrar kritik mot religionen (katolicismen), nu har landet en regering som verkar för ett fördummande på utbildningsfronten. Nej jag vet att vi inte är perfekta i Sverige där genusdogmatismen styr humaniora och samhällsvetenskaper, men ändå, det finns nivåer av dumhet där genusdogmatism inte är lika illa som ett rent avstängande av hjärnan likt ID är.

Vad vi ser gott folk en ytterligare en variabel i det stora spel som kommer leda till västvärldens största kris sen WW2, iaf en vacker dag. 

Mer läsning 

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_13933167.asp 

"Det går bra" har Bush sagt innan och nu säger han "vi vinner" om Irakkonflikten. Seriös eskapism där, för jag tror faktiskt att han verkligen tror på det själv…  Så mycket har läckt ut av vad som sagts bland regeringen i USA att det blir väldigt tydligt att killen faktiskt tror på framgång i Irak.

Jag är vanligtvis en som hellre ser lösningar än bara problem. Men i fallet med Europas framtid har allt fler mörka moln börjat synas för mig. Dags för en domedagsprofetia av en i allra högsta grad icke-medial person. Bara min spekulativa nojja som talar.

1 Islam breder ut sig. Det är ett islam som kräver följande av västvärlden:

• Hädelseförbud, bildförbud, kritikförbud
• Successivt "tabufierande" av islamkritik och öppen islamdebatt
• Sharialagar via muslimska civilsmålsmedlare
• Könssegregering av flickor och pojkar i skolor
• Självcensur av skollitteratur/undervisning i ex. historia och religion
• Propagerande och normalisering av islamiska religiösa högtider som Ramadan
• Propagerande och normalisering av muslimska termer
• Normaliserande av antisekulära begrepp som "sekulär extremism" och "yttrandefrihetsfundamentalism" (Tack Humanus Liberalis för ovanstående punkter)
• Det är ett islam vars mäktigaste anhängare som faktiskt konstant hotar alla oliktänkade med våld och ond bråd död, i tid och i otid.
• Det är ett islam som effektivt slingrat massor av anhängare som inte är muslimer kring sina fingrar i ett halalhippiesystem med anhängare (många anhängare mest för att de hatar Israel/USA och inte tänker djupare än så)

2 Punkt två på problemlistan är helt enkelt mer interna ideologiska bekymmer:

• Politiskt radikala känner sig åsidosatta - inga partier står för folks ärliga åsikter
• Partipolitik har börjat bli omodernt, allt mer fokus på enskilda individers populistiska löften
• Bildningen minskar, samhället ljuger om problemet genom att göra om betygen och sänka kraven. Nivån på utbildningarna demokratiseras till att bli enklare, så att "alla kommer med". På bekostnad av kvaliten.
• Ett samhälle som inte vågar ge utrymme för allas åsikter. Ett paradigm råder just nu där muslimer ska ses som offer för det stora stygga västvärlden (troligen en fortsättning på anti-kolonialismvågen i kombination med en massa smygantisemitism). Vår selektiva självkritik vet inga gränser och i vårt självhat så hyllar vi allt främmande som "varmare, snällare, mer etiskt, fredligare, mänskligare" osv.
• Allt är hermeneutik. Allt är perspektiv. Inga sanningar finns. Allt ska förstås, den som aktivt tar ställning för något är per definition dömd till att bli betraktad som "mindre påläst" av en självutnämnd intelligentia. Ja dvs, (självhatet igen) den som är påläst och tar ställning är inte tillräckligt påläst. Att ett ställningstagande finns i illiterära kulturer ursäktas alltid.
• Kristen (helst katolsk) etik ska genomsyra allt i Europa enligt allt fler medlemsstater. Dvs här går förövrigt kristna fanatiker hand i hand med muslimska i sin vilja att göra religioner till orörbara i debatter.

Punkt 3 - vad är det som händer då?

• Kristendomen radikaliseras. De sk evangelistiska rörelserna växer och de liberala kristna minskar. En radikal kristen är inte direkt mindre radikal än en radikal muslim förövrigt.
• Muslimerna får faktiskt en del personer att låta bli att häckla islam
• De som ogillar situationen delas upp i två läger - konservativa (som vill ha tillbaka nån slags Europa innan islam och invandringen gav oss moderna bekymmer. Ofta har man som lösning en motreaktion, där man förbjuder islam och muslimer och vill särbehandla dem negativt) Och så de liberala som ogillar islam och radikaliseringen eftersom den innebär ett intrång på yttrandefriheten och den individuella friheten. Har egentligen inget gemensamt dessa två.
• Folk blir argare och argare - i alla läger

4 Nära Framtiden då?

Förr eller senare spricker till att börja samarbetet mot islam mellan oss liberala och de konservativt kristna. Vi har absolut inget gemensamt förrutom att vi ogillar islam. Men hela våra väsen står på olika fundament, även om vi stundom säkert kan lyckas övertyga varandra om att vissa element i respektive åsikt faktiskt är intressanta. Jag är nästan helt emot de konservativas lösningar och åsikter, men jag är lite kulturkonservativ och vill se ett samhälle som inte skräpas ner av minareter och moskeer överallt. Islam är en religion som inte är kulturkompatibel med nordeuropa. Den är tom estetiskt ful. Men vad värre är: Den tar upp en massa plats i tusentals frågor och dess mötesplatser är grogrund för än mer segregation än integration. Jag tycker att Sveriges muslimer får nöja sig med de moskeer de har nu. Vill de ha fler moskeer får det bli i befintliga lokaler. Inga fler månskäror över våra städer/samhällen! Jag är ateist, för mig är religioner extremt kulturkopplade i många fall. Vissa religioner är extremt kopplade till vissa samhällen och kulturer i all sin estetik och i alla traditioner och värderingar. Islam är en beduinreligion från arabvärlden och den är även kulturimperlistisk tillråga på allt och vill arabifiera allt. Tyvärr när man säger sånt här betraktas man som rasist. Jag är inte rasist, däremot avskyr jag stolt och öppet vissa kulturer, tex arabiska patriarkala beduinkulturen - precis som de flesta araber som kommer hit ogillar vår sekulära/hedonistiska kultur. Skillnaden är att jag försöker inte göra om deras hemländer till Sverige, DE försöker däremot göra om våra länder till arabiska så gott det går.

5 Längre fram i framtiden då?

Det ser mörkt ut - riktigt mörkt ut, iaf för "min" falang. Jag som vill se en oinskränkt yttrandefrihet kan nog bara drömma om det. Antagligen fortsätter den nuvarande trenden där allt mer kontroll och censur införs. Jag kan tänka mig massor av scenarion, men allt faller tillbaka på en punkt: Förr eller senare "smäller det" och då kommer de konservativa makterna vinna massor av mark och jag får min vilja igenom i att muslimerna sätts på plats, men å andra sidan, jag drabbas också eftersom jag är för yttrandefriheten som oundvikligen kommer stryka med när de konservativa makterna inför sina åsiktskontroller och sin påtvingade kristendomsmoralisering. Usch!

Allt i västvärlden är i ett naivt stadie nu.

Halalhippies är naiva kring islam som ett problem. Muslimer är naiva kring hur långt man kan pusha europeer innan vi blir förbannade på riktigt. Liberala är naiva kring den dragningskraft mer konservativa makter har. Alla är naiva inför vad som händer med EU, FN och allt sånt om det smäller en motsvarighet till 9/11 i Europa på något sätt. Jag är säker på att den första reaktionen blir moderat och lugn. Smått patetisk troligtvis. Men den senare reaktionen däremot, när ett par miljoner tysta arga röster över bristen på reaktion kommer på att man faktiskt får lov att bli arg kommer bli desto värre. På nolltid kan all demografi förändras i Europa och de interna konflikterna blåsa upp till krig. Och ur den askan kan bara två saker resa sig: Ett fascistiskt enat Europa med radikala "V for Vendetta"-manér, eller ett fattigt krossat Europa. Jag vet att folk kommer välja det förstnämnda. Man valde det lite överallt på 30talet för att resa sig ur askan från första världskriget. Man kommer välja det igen när man lider eftersom fascismen är betydligt mer lockande än tex annan extremism. Kommunismen är stendöd i europa, men fascismen den frodas som en mogen finne under ytan, allt som krävs är en rejäl intern kris och ett yttre hot så är EU inte längre en fredsunion.

Men what about att allt löser sig då?

Tror ni? Tror ni verkligen att allt kommer lösa sig så länge folk i Europa blir allt mer förbannade på sina politikers ovilja att ta itu med problem? Tror ni det kommer lösa sig när muslimernas högsta ledare vill diktera för oss hur vi ska leva? Ja men det har ju vi gjort med de i alla år - ja det är sant - europa har massor av förtyckande skit på sitt samvete. Men skillnaden är att Europa inte någonsin kan erövras eller förtryckas av en främmande makt. Vi är allt för stolta och revolutionära för att ta sånt. Vi har 2000 år med våldsamma frihetskrig innanför västen. Det krävs inte mycket för en agitator att väcka det till liv igen om hotet kommer från något yttre. Något som går att konkretisera.

Lösningen? Tja, inte vet jag med nån säkerhet. Däremot vet jag att vi illa kvickt måste börja sluta ge efter för yttre påverkan till att börja med. För annars kommer konflikten - innifrån - när 600 miljoner europeer blir trötta på att komma på andraplats efter muslimerna i alla diskussioner om rättigheter. Då får vi se "lösningar" likt de vi såg i Europa för 65 år sen. Och det är ett otrevligt scenario.

Vi måste vägra låta de konservativa kristifiera Europa, och vi måste vägra låta muslimerna islamifiera Europa. Genom att vägra ge upp yttrandefrihet och respekten för det rationella och vetenskapliga kontra det idealistiska religiösa förtrycket kanske det finns en chans att världen tar sig igenom den här krisen utan radikalisering och utan eftergifter. 

Läs denna utmärkta och intressanta analys av tramset kring alternativmedicinska behandlingsmetoden leverrening.

Michael J Fox, påtagligt drabbad av sin sjukdom gör viktigt uttalande i en valkampanj. För mig är det helt obegripligt varför man ens behöver föra debatten om stamceller. Självklart borde all forskning som gör mänskligheten nytta tillåtas och inte förbjudas pga vissa religiösa individers skeva syn på etik.

Såg på CBS 60 minutes om det vidriga fenomenet Bumfights. Unga killar ger sig på och misshandlar hemlösa till döds. Många har medgett att de är helt inspirerade av serien "Bumfights" (gjord av ett ärkesvin som heter Ryan McPherson, som inte vill erkänna ansvaret och kopplingen mellan att den här trenden i princip uppstod när hans filmer dök upp) - Bumfights är typ MTVs Jackass fast med hemslösa som får betalt i sprit för att göra våldsamma saker med eller mot varandra. Inspirerade av detta ger sig alltså uttråkade och empatilösa snorungar ut och slår ihjäl hemlösa, ibland tar det flera timmar av upprepad tortyr. Dvs det är ett långt perverst och sadistiskt våld. (Trenden att slå ner folk på stan och sen filma detta med sin mobiltelefon är en annan variant som säkert är besläktad)

Min mage vände sig ut och in över det jag såg. Här har vi resultatet av en värld där unga män växer upp utan en disciplinerad uppväxt - där föräldrar försöker vara kompisar med sina barn primärt och uppfostrare sekundärt. Ingen som lär pojkarna vad som är rätt och fel eller som ser till att ett barn som gör fel blir rädd för konsekvenserna - för det finns inga konsekvenser längre. Ingen som hårt tillrättavisar fel längre. En naiv övertro på alla människors inneboende förmåga att veta sånt ändå liksom. Usch - fy fan för låtgå-föräldrar och curlingföräldrar eller kvinnor som medvetet tror att de kan uppfostra pojkar själva utan manliga förebilder med. Det kan ni inte era naiva jävla "womens-power-mähän"!

Kvinnor Kan! - Ja det mesta! - men inte uppfostra pojkar alena med god framgång. Barn är inte lika, pojkar och flickor ÄR olika och kräver olika typer av uppfostran och pojkar behöver manliga förebilder för att fungera. Min kuk är inte allt som skiljer mig från dig och din fitta - det kan miljoner biologiska studier av mänskligt beteende/fysiologi visa, men för döva öron i vår genus-ägda värld.

Fan vad jag är trött på att den feministiska genusdogmen styr allt mer i västvärlden! Vi gräver vår egen grav pga en nästan religiös övertro på barnet som tabula rasa. Fan rent ut sagt vad mänskligheten är korkad som vägrar ta till sig fakta bara för att det inte är feministiskt korrekt.

Och som vanligt så sitter sociopat… förlåt sociologer, psykologer och psykiatriker och tänker mer på hur de ska ta hand och dalta med dessa misfits än faktiskt bara kasta in dem i buren och slänga bort nyckeln. Dessa hobbyakademikers hybris och intellektuella stolthet gör att de vägrar erkänna de stora problemen med vad osäkerheten i deras vetenskaper leder till för samhället. De har också sitt grepp om politiken som gör att vi fortsätter ha en övetro på deras häxdoktori.

Det är inte ett pojkstreck, och det är irrelevant om det är ett rop på hjälp. Det är farligt och det måste bekämpas hårt och sluta daltas med.

Problemet är relativt enkelt och tvådelat: Låt-gå/tabula rasa-synen på uppfostran och synen på den kriminelle som ett offer istället för den som helt enkelt ska straffas.