Ta 99 av 100 jämförande punkter om världens kulturer och jag anser att den nordeuropeiska/västerländska/skandinaviska kulturen är överlägsen alla andra. Det är nog ingen hemlighet att jag avskyr det mesta av vurmen kring andra kulturer och det ohämmade dissandet av det egna - framförallt bland folk på vänsterfronten. Men det finns en punkt som jag faktiskt diggar bättre i spagetti och tabouleh-land och det är solidariteten och generositeten mellan familj och vänner. Visst, den leder också till en massa problem kring hierarki och klantänkande, men i stort finns det något mycket trevligt med uppfattningen att man minsann hjälper familj och vänner i ur och skur.
Nej jag vet att det finns många baksidor, kopplade till religioner och kultur.. patriarkala system osv där generositet snabbt kan bli förtryck av alla som inte följer familjens värderingar - det är inte det jag syftar på nu.
Nu är det ju inte så att folk här uppe inte alls gör det, tvärtom, men det finns ändå vissa tendenser av extrem generositet inom sydligare kulturer som jag avundas ibland.
När jag hör hur folk kräver tillbaka lån från sina barn på belopp av hundra kr osv så kryper det i mig. Jag tycker sånt är riktigt otrevligt och jag är jävligt glad att jag aldrig haft föräldrar som uppfostrat mig efter "principer" och inte efter kravlös kärlek.
Sätter man barn till världen skall man inte bete sig småaktigt, det är JUST sån småaktighet som får barn sen att sätta sina föräldrar på hemmet och skita i att besöka dem när de blir vuxna. Fr ni tror väl ändå inte att det är barnen till de som uppfostrats med en "klara sig själv"-mentalitet som kommer behålla kontakten med sina föräldrar? Det sitter tusentals ensamma gamlingar på våra ålderdomshem, gamlingar som ofta HAR barn, som aldrig besöker dem - denna ensamhetkan bero på tusen olika anledningar, men en sak är säker, föräldrar som har haft ett generöst och absolut inte småaktigt principiellt förhållande till sina barn kommer också vara dem som får regelbundna besök.
Livet är hårt, livet är tufft, och de som levt hårt och tufft som barn lär sig att ta för sig - det stämmer säkert också - många av världens alla nyrika är det säkert för att de har haft en god idé OCH tuffa nypor - men handlar hela livet om vem som har mest pengar i plånboken när de dör? Är det det som är meningen med livet? Profiten? Dvs lär du inte ditt barn att konkurrera och göra rätt för sig så har du misslyckats? Usch - har vi inte kommit längre än så…
Nej - min ärliga uppfattning är att det är småaktigt och otrevligt att jaga sina barn för lånade pengar, att tuta i barn en massa principer i frågan osv. Det finns folk jag mött som har föräldrar som är mångmiljonärer, men som vägrar ge extra pengar till sina barn när de har ekonomiska problem - visst är det så att många barn till rika lever i överflöd och lyx och är "bortskämda" (vad fan det nu betyder). Men det finns lika många rika föräldrar som lever efter principen att deras barn aldrig kan "bli något" om de inte lär sig skaffa pengar själva. Vad är det för jävla trams?! Det är ditt barn, inte en ny VD för familjeföretaget du knullat ut morsan!
Nej jag förespråkar inte att folk inte skall lära sig försörja sig själva, eller att man skall ge barnen allt de pekar på - absolut inte - jag är för hård uppfostran vad gäller disciplin osv - hårdare än lagen tillåter - jag förespråkar att man aldrig skall bli "principiell" och småsint som förälder och gnälla om lånade pengar osv - för DET kommer märkas den dagen man som förälder flyttar in på hemmet och barnen "inte har tid att hälsa på så ofta som de egentligen vill - du vet företaget sköter sig inte självt - och det är långt till Borås från Sthlm".
Generositet föder generositet - snålhet och småsinthet föder såklart snålhet och småsinthet.
Andra bloggar om: Uppfostran, barn, ekonomi, solidaritet, filosofi
RSS Feed
