Vi lever i en tidsålder som många med god rätt kallar informationsåldern. Jag skulle vilja lägga till ett epitet till – kommer till det sist. Som närvarande bråkstake på många internationella forum och t ex moderator för flertalet stora forum på den internationella sajten orkut.com (som har dryga 24miljoner användare) ser jag många tendenser kring mycket. Självklart lider allt av nätets förmåga att dra till sig extremister. Men ingen rök utan eld.

Jag skulle kunna välja tusentals ämnen kring det här men tänkte fokusera på en mycket oroande sak för mig som är vän av vetenskap och skeptiskt tänkande. Ni andra, som skiter i sånt här behöver inte läsa längre.

Länder som Kina & Indien och kultursfärer som arabvärlden tar allt större plats på jorden. Deras åsikter och tankar syns allt mer. Detta är inget konstigt, deras makt på många plan ökar. Men på bla ett plan är det i allra högsta grad oroväckande och det är på vetenskapsfronten. Som hyfsat historiekunnig skåning sitter jag gärna just i forum kring historia – och här syns något mycket oroväckande. Det är inte stora övertydliga påståenden – det är små nyanser där det hintas saker om vår världs historia som är ren nationalistisk eller religiös propaganda.

Exempel ett: Kineser – blandar in mytologi om sagoprinsessor i ren historieskildring. Förljuger eller förvanskar historiska förlopp kring invasioner och krig som Kina varit inblandade i. Tendensen är att ju äldre händelse i historien – ju lättare är det att hitta på saker. Som konkret exempel kan jag ju nämna hur det verkar vara så att alla kinesiska skolor idag lär ut att det utan några som helst tveksamheter var så att Kineser upptäckte Amerika under Mingdynastins expeditioner. Man poängterar tydligt att man alltså var före Columbus. Hela syftet ligger just kring detta. Vilket är absurt. Dels var vikingar före. (och troligen kanske irländska munkar, och fan vet om inte fenikier före). Dels är bevisen för att kineserna överhuvudtaget varit där extremt usla. Vi snackar extrem nationalistisk historieskildring som påminner om den vi hade i Europa för 100 år sen. Då tveksamma typer letade efter urhem efter germaner och sånt.

Exempel 2: Indier (även iranier och pakistanier till viss del) – Här snackar TVÅ mycket heta ämnen: Hinduismens sanningshalt rent historiskt och indiernas besläktskap med arier. Det här med arier som anfäder till alla indier är så fyllt av politik och avdankade historiska hypoteser att ingen i väst skulle ta i det med tång längre. Men i Indien är arierna en mycket stor del av det historiska arvet – enligt en utbredd uppfattning. Det andra är en vida utbredd uppfattning om att Veda-texterna överlag beskriver sanningar. En sak som inkluderas i detta är att i princip allt man kan tänka sig kommer alltså från Indien. Alla vetenskaper, alla filosofier osv kommer från kloka tänka från den vediska tiden. Sanningar för folk långt in på universiteten tom. De avhandlingar man ibland ser reciteras från är rena pseudovetenskapen. Indier må hålla hög klass när det gäller IT och teknik. Men när det gäller samhällsvetenskap och humaniora är det rena dagiset.

Exempel 3: Arabvärlden. Påminner mycket om Indien – men här byter man ut de vediska texterna som källan för all visdom till Koranen och alla hadither. Här uppfinns i princip allt från demokrati till kärnfysik av Muhammed. Det är bara att surfa in på valfritt muslimskt forum om ni mot förmodan inte redan lagt märke till det här fenomenet.

Anledningen att jag tar upp det här är att stora delar av världen alltså ser ut som Europa gjorde för drygt 70-100 år sen. Man badar i politiska eller religiösa mytbilder där man konstant jagar efter större sanningar i sina urkunder av religiösa eller nationalistiska motiv. Det är sånt här som föder fanatiker och det är sånt här som då föder krig. Det är åsikten att man har mer rätt än andra, men inga egentliga sakliga bevis som skapar aggressioner. Låt mig då komma till begreppet jag inledningsvis sa att jag skulle komma in på. Jag har egentligen många kandidater för vad vi skall kunna kalla tidsåldern vi lever i ur ett perspektiv som passar mittens rike, vedisk visdom eller muhammeds sanningar. Pudelvetandets tid. (syftandes på den uppenbara komplexfyllda natur som de som jagar efter stora sanningar hyser). Men ett bättre och mer sakligt begrepp är att 2006 är antiintellektualismens tidsålder.

De som inte faller för ovanstående exempel faller ofta istället för ett hat mot vetenskap och rationalism. Man ser det som ”trist” eller ”kallt” av div motiv. Vi är få som försvarar och förstår skepticism, empirism, rationalism, hermeutik och vanlig källkritik.

Oavsett vad så hjälper människor i dessa framtidens starka stater till med att skapa en tidsålder – så fylld av religiösa eller nationalistiska myter att det i en avlägsen framtid förr eller senare kommer beskrivas som antiintellektualismens tid. Vi i väst kan inte klappa oss för bröstet tyvärr - för även om det inom den akademiska världen här inte är så illa har vi våra infektioner där saker som "intelligent design" och annan pseudovetenskap syns allt mer även i privata svenska klassrum. Vi lider av en överdriven tilltro på att klokskap och vettighet förr eller senare alltid är det som står segrande. Det behövs inte ens en kamp - så överlägset tror många att vettet är ovettet.  Här är svårt för mig att säga annat än: Dumma naiva stackare. Modernismens rationella tänkande är ingen naturlag, ingen självklarhet - den är en produkt, en motreaktion mot tusentals år av vidskeplighet. Den har inte ersatt vidskepligheten - bara tillfälligt i västvärlden haft ett övertag - som den oundvikligen kommer förlora igen. Om vidskeplighet inte tar över helt i världen så kommer iaf världen att polariseras allt mer - skeptiker mot vidskepliga - sekulära mot religiösa. Och vi begåvade stackare kommer minska i antal.

Vi (sekulära - som inte går på myter om historia likt ovanstående) är allt för få och allt för naiva och snälla för att fatta att vi måste slåss för vår existens. De flesta av oss fattar inte att vi lever i antiintellektualismens tid, så vårt intellektuella övertag är bevisligen inte så stort ens. Det är en dyster framtid för det fria och vettiga ordet.